Valentina Lisitsia

Så har jag då blivit kär igen! Nu är det i Valentina, eller Valla som jag kallar henne, eftersom ett obeskrivligt obarmhärtigt OS står för dörren. Jag lyssnar hellre på ”Valla” än tittar på Kalla.

Valla kommer från Kiev, Ukraina och började spela piano som treåring. ( Det är ju i och för sig inte så märkvärdigt. Jag började själv dia när jag var några veckor. Hmpf!)

Skämt åsido så tror jag att ju äldre man blir, så kommer man mer och mer in på de gamla klassiska kompositörerna. Det finns nåt grundläggande mänsksjälsligt djup i den musiken, som man inte hittar nån annanstans. Många gånger orkar jag inte lyssna, för det berör för mycket. Det är inte lätt att gräva bakåt-neråt!

Nåväl, Valla spelar den gamla Månskenssonaten

på ett makalöst mjukt kvinnligt sätt, som jag aldrig hört innan. Tonerna är inte ”dadamdadam”, utan flyter fram. Kvinnligt, älskligt och lockande!

Trasig

Nu har jag tittat på TV och blivit själsligt trasig. Jag behöver tröst!

Först var det ett program om några människor som var döende. Sedan kom Aktuellt med afghanistanidioti och muslimkränkningar och soldatsnack och försvarsmakt och sport och sport. Jag orkar inte mer. Nu återstår Världens undergång, sista delen. Den är bra. Filmen alltså, inte undergången.

Men man förundras, förundras över hur det var och hur det  blivit och hur det är och hur det kommer att bli och hur det blir till slut.

Rachmaninov

 speglar en promille av känslorna!

Vart tog dom vägen?

Så förflyttar jag mig raskt från Bohusläns äckliga, tångstinkande slippriga klippor, där illorange(a) brännmaneter i svärmar väntar på nästa kropp i dopp.

Vi övergår till dem som försvunnit. (Kanske har dom halkat på en bohuslänsk klippa?)

Aston Reymers Rivaler var kul på sjuttiotalet. Vart tog dom vägen?

Vi hade ett band i stan som var mycket inspirerade av Aston. Dalen 4 hette vi, efter replokalsadressen. Jag vågar, med ålderns rätt säga, att det var det roligaste sammanhang jag spelat i. Vi hade en repertoar som spände över allt. Från den ingroddaste jazz till MA Numminen, via rock och blues.

Lyckligtvis finns några låtar med Aston på tuben. Lyssna på Stockholms ström.

Det ger en aning om vart det lutar. Tyvärr finns inget med Dalen 4 att klämma ut (än).

Ja, vart tog vi vägen, förresten?

Bohuslän

Så var det västkusten. Vi har ju så förbannat många kuster i detta land. Saknar nordkust förstås.

Jag har inte så många genetiska band med västkusten mer än en dotter, som bor i Göteborg. Jag hade en morbror i Västra Frölunda, men han är borta. Däremot har jag väldigt goda vänner i trakterna kring Hamburgsund. Dit måste jag åka en gång per år. Jag måste få se de karga klipporna, andas in saltet från det riktiga havet och känna vädrets och naturens makter. Det ger styrka i själen. Hamburgön, Fjällbacka, Bovallstrand, Hunnebostrand, Smögen – vilka underbara små samhällen där husen liksom står på varandra på klipporna. Finns det nåt vackrare än att sitta på en solvarm klippa högt upp och titta på solnedgången medan man skvätter av skalet från en stor färsk räka tillsammans med ett gott kylt vitt vin, och en mjuk vän (t ex Jennifer Lopez). 

Tja, nu tog jag väl i?

I alla fall så ska vi lyssna på Harry Brandelius. Han var en idol i Sverige på fyrtiotalet i paritet med t ex Björn Skifs idag. Håll tillgodo! Trevlig helg!

Skåne

Ett av mina favoritlandskap. I mitt andra liv var” the family” i Skåne varje sommar. Då lärde jag mig älska detta platta bihang på nationen.

Allt var frodigt, grönt och gult på fälten och blått i havet. Jag tänker ofta på Lundells Öppna landskap. Jag har upplevt några förtrollade nätter i  vindstilla ljummen, kolsvart natt med endast svallande vågbrus och glada skratt på avstånd. Jag fattar vad uffegrabben sjunger om!  Jag måste ner dit en gång per år. Jag har blivit beroende.

Alldeles bredvid där jag brukar hålla till bor Timbuktu, en favorit. En annan, Peps, huserar också i landskapet. Dessa båda har gjort en rap-sång om Sveriges dubbelmoral. Lyssna på den!

Nästa blogg blir om västkusten…

Lappland

I Norrland har jag mina rötter. Farsan var från lappstockholm, Lycksele. Morsan föddes i Byske. Själv är jag född i Skellefteå. Mormor kom från Jokkmokk, men morfar trasslade sig upp från Norrköping  av nån rallaranledning. Släkten (som nu börjar falla ifrån) bor från Sundsvall och norrut. Det är klart att en del av hjärtat ligger uppåt. Skönt att nånting är uppåt, kan jag tänka.

Kanhända att min känsla för indianer kommer från mitt påbrå. Samer och indianer tillhör samma naturfolk, där bergen, skogen, sjöarna och älvarna är magiska. Industrialismen och det moderna samhället är inte så viktigt. Jag är en del av detta ” moderna  samhälle”,  men på något sätt,  ju äldre jag blir och miljöförstöringen och den kommersiella dårskapen manglar på, drar jag mig tillbaka och försöker hitta de grundläggande värdena, som egentligen är livet. Då blir jag lugn.

Sofia Jannok,

en underbar sångerska, sjunger på samiska. Lyssna på henne och tänk på Norr-land! Nästa blogg blir från Skåne.

Dalarna!

Jag råkade titta på Gävledalanyheterna idag. Man intevjuade folk om huruvida de kände sig trygga i sin hemort. Det visade sig att en majoritet var mycket trygga i sitt dagliga liv i Dalarna. En äldre man uttryckte sig sålunda:

- Det beror fäl på att vi ä masä allihop.

Dessutom är det vackert. Vi har slätter, fjäll, sjöar och skog och skog. Det enda vi saknar är haav! Men det kan vi åka tåg till om vi vill.

Ja, jag vill bara med detta slå ett slag för Dalarna och bifogar Evert Sandin, speleman från Vikarbyn, Sveriges största by!

Infarkt

Plötsligt tar det stopp i bloggerimaskineriet. Blogginfarkt. Input är större än output. Flaskhalsar har man klarat jämt, men inte detta.

Det är kanske ett pensionärsproblem. På dagarna via media, kontakter och funderingar, blir intrycken så överväldigande att det blir förstoppning i systemet. Så känner jag i kväll.

Det är så mycket jag retar upp mig på. så många som jag känner för och så mycket jag vill säga, så det känns som att köra in i en vägg.

Jag har inte ens ett löneslit att gå till för att glömma. Nu tränger sig verklighetens demoner på. Det gäller att vänja sig. Det går säkert bra.

Jag drog på The Enemies, You are not alone

på högsta volym (nassen ovanpå jobbar), och allt lättade.

Nu ska jag bara börja bena upp alla mina tankar, så blir det mycket bloggeri. Det räcker nog till våren!

SAAB

 

Äntligen har Saabpatiensen gått ut. Till vilket pris? Ska SAAB fortsätta att göra bensinstinna, strömlinjeformade, flygplansliknande landsvägsfordon? Det håller inte. Varför ska man ha en bil, som kostar 40 kr per mil för att ta sig till jobbet, trots att den är reklamfrän?

Det märkvärdiga är att skillnaden mellan den s k mjuka sektorn och den hårda verkligen har hårdnat. De människor som är sjuka och inte kan jobba, måste ut i det hårda arbetslivet, trots att de i de flesta fall är mjuka och verkligen sjuka. Inte görs det reklam för dem!

Däremot SAAB, som är hårda och fartiga och inte alls ”samhällssjuka” ska tillåtas vara kvar på arenan med mängder av reklam och statsstöd. Vem vinner på det om tjugo år, när alla bilar är passé? Vansinnigt!

Var är framförhållningen, långsiktigheten, innovationerna, flexibiliteten, tron på mänskligheten?

Jag bara undrar…

Januari

Januari är kall och lång på alla vis, men februari försvinner som en fis!

Miss juli kan korta av denna ismånad. Likaså Neil Sedakas Calendar girl.

Gubbar

Nu sitter jag och tittar på en underbar dokumentär om Billy Paul, mannen med rösten. Det är på TV 2. På fyran är det reklam och på ettan nån konstig form av skidåkning med pinnar i vägen.

Billy Paul har sjungit in låtar av Elton John, en annan gubbe. Ett av kriterierna för att en låt har kvalitéer är att många andra artister än kompositören ger sig på en tolkning.

Your song med gubben Paul!

Joni

Ja, ikväll blir det mycket. Nyss tittade jag på Lisa Nilsson på TV. Hon hade Joni Mitchell till bordet. Både hon och Lisa tillhör favoriterna. Tankarna gick till en Jonilåt, Both sides now, som är makalöst tolkad av Singers Unlimited. Lyssna och njut!

Beatles

Nyss stack jag ut hakan lite. Nu sticker jag ut öronen.

Det största som hänt inom populärmusiken under förra seklet ekvilibristiskt spelat av Tommy Emmanuel.

 Lyssna! En man och en gitarr.

Det är mil från skidskytte.

Sport.

Sport, idrott och tävlingar av allehanda slag är opium för folket! Nu är det vinter. Då är det så klart vinteridrotter. Är det sommar är det sommaridrotter. TV och alla andra media utom P1 och P2 på radion besmittas av idrottsinfluensan. Varför? Är majoriteten av svenska folket så förbannat intresserade av hockey och skidskytte? Vem är det som bestämmer vad som visas i TV och skrivs i tidningarna? Det skulle vara kul att veta. 

Nu är det ju skidskytte som gäller. Vafan ska man åka omkring med en bössa för? En bössa har man ju för att döda. Inget annat. Man skulle lika gärna kunna ha med sig en hammare och slå i spik vid kontrollerna. LÖJLIGT! FÅNIGT!

OBS, detta är ett Bryssel-85inlägg! Gå med i den föreningen och möt livet! Galenskaparna!

Motion

Det är bra att röra på sig. Det är aldrig för sent att börja. Det är alltid för tidigt att sluta.

P&B var och lyfte tio ton på Nautilus idag. Jag kom på att jag hållit på med detta i sjutton år. Inte vet jag om jag mår bättre än eljest, men jag vet å andra sidan inte om jag levt idag om jag inte gjort nåt. Facit får man aldrig. Muskelknutte blir jag heller inte. Det blir ett socialt behov också. Man lär känna folk och snackar om ditt och datt.

Det kan emellertid bli enahanda med alla dessa maskiner, så P&B har allvarliga planer på att gå över till workout. Vi råkade se en intressant video. Varför måste man ha maskiner??

Eftermiddag.

Gråväder, minus tre, vindstilla, lövlöst. Men fåglarna har kvittrat idag. Dom fattar att nånting är på gång. Det är ljuset det hänger på. Mina fullmatade småisar sitter och piper utanför. Det känns som att livet vänder. Fimpen står och frustar på parkeringslotten, redo att ta mig dit jag vill. Tillvaron ljusnar i det grå. Soon comes the sun!

Att stänga dörr.

     Att vara själv. Inte ensam, men själv. Ett fruktansvärt fult ord för ett sånt underbart tillstånd. Nu är det bara jag. Själv i huset. Nyss var jag ute med hundratals människor och pratade och pratade. Så gick jag hem och i samma ögonblick som jag låste dörren, rös jag. Nu är det bara jag. Va skönt! Det är därför jag blinkade upp ur idet ett slag. Nu ska jag sitta och filosofera en timme, sen somnar jag och drömmer, sen går jag i ide igen. Nu lyssnar jag på Satie som motvikt till soulmusic. Gonatt snart alla snälla!

Ide

 

Tror att jag går i ide ett tag. Återkommer när jag tinat opp!

Ljus och värme

I dag är det lika kallt som i går och man kan inte göra annat än att sitta och fånglo på TV,n  (Fimpen står som en igloo på parkeringen).

I går i alla fall, blev jag uppvärmd av två damer, som ramlade ut ur rutan och in i mitt hjärta. Det är inte ofta det händer, vill jag lova.

Den ena var Pia Sundhage och den andra var Elin Larsson.

När man ser Pias optimism, djävlarannamma, kunnande och glädje, kan man inte annat än falla platt. Kan hon ha bidragit till att USAs damlag tog guld i OS?

Elin Larsson spelar saxofon som en hel Wayne Shorter. Hon kan spela mjukt och stilla samtidigt som hon kan kräkas ur sig toner i kaskader. Det är inte undra på att hennes skiva Live and alive med Elin Larsson Group bara har fått positiv respons och räknas till årets bästa jazzskivor 09.

Det finns inte mycket på Youtube eller Spotify, men jag pluppade in det bästa jag kunde hitta.

Sen ska jag avslöja en hemlighet. Jag har ett nyåsrslöfte som jag hittills lyckats hålla. De du!

Vargavinter

Det är inte bara vargavinter. När tusentals stora pojkar är ute i skogen och leker med bössor, kan man gott säga att det är smällkallt!

Idag nöjer jag mig med att återge två vinterfunderingar av en av favoriterna, Alf Henrikson

Frid

För varje nollgrad som himlen sänt

om vintern till denna planet

förlorar soldaten ett par procent

av sin stora stridsduglighet

Oljan tjocknar och vållar besvär

och färgen på näsan går ur

Ja, femtio graders kyla är

en fridens temperatur!

Ett jävla väder

Ett jävla väder rasar i detta jävla land

För alla jävla masar på Siljans jävla strand

Varenda jävla skåning i Malmös jävla hus

har stängt sin jävla våning för stormens jävla sus

I Smålands jävla städer och Lapplands jävla fjäll

är det ett jävla väder

i denna jävla kväll.

Varg

Vad härligt. Året har börjat bra. Spänningarna släpper.

Björn Ranelid har fått vräka ur sig det som har tryckt honom ett längre tag. Jag hoppas att det är bra nu.

Den legala vargjakten är överstökad. 12000 jägare kastade sig ut i kyla och snö för att nedlägga 27 vargar (tror jag att det var). Jag måste tillstå att det lätt uppstår ett löjets skimmer över en sådan operation. Den vanliga skjutågrävjakten kommer väl att fortsätta som förut.

Det skulle inte förvåna mig om regeringen tillät torskar att lagligen jaga prostituerade. Åtminstone en månad per år.

Vi vet inte vad 10-talet har i sitt sköte. Det blir spännande!

Ulf Lundell.

Gott nytt år!

Ett år fyllt av glädje och sorg väntar. Det är väl så det ska vara, livet alltså. Vi kan inte räkna ut så mycket på förhand, huvudsaken hälsan är hyfsad. I kväll känns det bra i alla fall. Kram på er!

Eftersom åren går och resterna av livet krymper så la jag  in Knocking on heavens door, fast inte med Guns n roses utan med Avril Lavigne. Det blir alltid en ny dimension när kvinnor sjunger karllåtar.

Dessutom kommer i bästa fall Bodil Malmstens  nyårsdikt att uppenbara sig, Skål trots allt. Den var med förra nyår också och förhoppningsvis nästa ock. IMG_0001 (Klicka på detta så ska Bodil dyka opp)

Jag kommer åter

Efter en sådan formidabel succé som Firmafesten blev igår, tar det några dagar att hämta sig. Folk har faktiskt ringt hela dagen. Och egentligen är det inte min förtjänst. Det är alla underbara musikanters förtjänst. Det vimlar av dom i den här medelstora brukshålan. Särskilt gitarrister… å trummisar….å sångerskor….å basister….å keyboardister ….. alla är dom mina brukssvågrar!

En av mina höjdpunkter igår var Klas Hägglunds bassolo. Det var för att vända en sliten klyscha till allvar, världsklass!

Klas spelade förut med i ett annat känt borlängeband, Stonecake, som fick en hit Tuesday afternoon. Stommen och Marcus var också med. Idel borlängepöjkä!

Här är Klas in action!

Det märkvärdiga är att ingen märks. Inte mycket på Youtube, inget skvaller, ingen fyllekörning eller kokain på toaletten. Inga utkastade TV-apparater.  Helt vanliga vänliga människor. Som är BÄST! Jobb och familj har dom också (som om det skulle vara nån merit?), därför är dom bäst, borlängepöjkarna och jänterna!

I love you!

Ulf Lundell.

Detta inlägg i bloggen ska egentligen handla om Firmafestsuccén i går (eller när det nu var?).

Folk hade pälsat på sig, ansträngt sig för att komma till festen. -20 grader och mellan 500-600 pers, som köat in för att lyssna på borlängemusikanter en vanlig djävla tisdag!

Det är inte undra på att jag sitter och försöker smälta det hela. Det kommer bilder så småningom (om nån vill se, är ju frågan).

Nu satte jag på Ulf Lundell ( på spotify, så klart), för att jag tänkte försöka höra vad han sjunger för ord. Nazzen ovanför åkte iväg och jag kände ensamheten.

- Jag drar på volymen, tänkte jag, så kanske jag förstår vad han sjunger Uffe, trots att jag har tinnitus och vaxpropp.

Kanske att den euforiska känslan efter en lyckad tillställning med 600 trevliga människor från 18 – 70, har gjort att jag inte kan höra ändå.

Nu har jag ätit och druckit och tänkte luta ikull. Gammal man lutar så gott han kan.

Kommer igen i kväll när jag piggnat till!

Så tänkte jag visa en del av min FÖRE DETTA vardag, som jag numer slipper, tyvärr!? Jag tänkte ligga och känna saknaden ett tag.

Hollies

I morgon är det borlängebandens officiella firmafest. Unikt i Sverige! Det är elfte året nu och jag ger mig inte förrän detta dokumenteras av TV. Det är alltså en blandning av världsmusikanter och lokala förmågor som träffas, äter, umgås och pratar med varandra. Ett musikaliskt, vänligt, tillmötesgående sammelsurium av trevliga människor som spelar nåt instrument, eller sjunger nåt stämband.

Allt går egentligen hand i hand med Borlänges största aktivitet, Peace and love. Peace and love bland musikanter! Noo hard feelings, no competition, just fun and laughter!

Nu började jag prata engelska beroende på att vårt första band var The Hollies (men det är det ingen som vet). Sen kom Mando Diao, Sugarplum fairy osv. Jag tycker att vi lyssnar på Hollies och tittar på ett par bilder från Firmafesten 2007.

Märk väl att jag ljuger aldrig!

Tårar.

Jag gråter så ofta nu förtiden. Det bara kommer, och jag skäms inte. Vad beror detta på? Kan det vara åldern? Alkohol beror det inte på, för jag gråter lika mycket ändå.

Det räcker med att jag ser nåt känslitgt på TV, lyssnar på musik, tänker tankar, så börjar tårarna komma. Jag ser det som ett hälsotecken.

I morse var det på TV några kvinnor som förlorat sina barn i tsunamin – tårarna kom. I kväll tittade jag på Woodstock – tårarna kom. I förrgår pratade jag med min 96-åriga morfar-tårarna kom. Jag tror att tårar är bra – såväl i glädje som i sorg! Tears in heaven!

Michael Jackson

är död.

Jag tittade på tvåan på nämnde Michael. Där såg man hans storhet. Videon Thriller

 kommer att gå till historien! Good night, folks!

Melody Gardot

Så var det den sextiotredje juldagen. Julaftonen var lugn och fridfull. Juldagen verkar att bli likadan. Jag inväntar snöovädret, som skriks ut på alla löpsedlar på yxi kaxi ICA maxi. Det är bäst att hålla sig inne. Jag sitter och smuttar på en Laphroaig, som jag  fick i julklapp. Tomten är snäll!

Jag kollar en ny kvinna som jag fick igår (nys om alltså).  Hon finns på Spotify och heter Melody Gardot. Hon lärde sig tydligen musikens makt efter en svår bilolycka, när hon gick i musikterapi.

Over the rainbow har tolkats på många sätt genom åren. Detta är Gardots version. Mjuk, jazzig, lågmäld men med intensitet och lite annorlunda arrangemang, och det är inte fy skam.

God fortsättning! Vi ses på Firmafesten på tisdag. Res hit! Det finns ju tåg, bil, flyg, buss å hotell!

Ett halvt ark papper

hette Strindbergs skrift. Jag har en skrift med ett halvt sekel telefonnummer. Den har varit med mig i mina tre liv Jag satt i går och godjulringde lite och efteråt började jag bläddra i den gamla telefonboken. Minnena strömmade från sidorna. Tyvärr kunde jag stryka många namn, somliga var döda andra var skilda, men faktiskt så fanns det många som haft samma telefonnummer i 40 år! Makalöst. Det finns en trohet och en fasthet i detta land, som är obetvinglig! Liksom socialdemokratin, försäkringskassan, arbetsförmedlingen osv…

Hur många gånger har du bytt telefonnummer? Tänk efter!

Jag klippte in Martin Stemarck när han sjunger Gunnar Wiklunds hit, tala närmre….

Telefon

Nu har jag suttit i telefon hela kvällen. Dels är det Firmafesten som ska kollas, men framför allt är det mina gamla släktingar, som jag önskat God Jul.

Jag har en morbror i Umeå, 96 bast, hur cool som helst. En ung dam på 79 i Sundsvall, som låter som 30.

Vilken resa det är att prata med dem! Då betyder vardagsfuttigheterna ingenting. Jag blir lika rörd varje gång. Jag hoppas att jag har modet att överleva ett tag till.

Telefoner är bra. Thank you Bell!

Midvintersolståndet

Idag är det som mörkast. Sen blir det ljusare. Sen blir det som ljusast och så blir det mörkare tills det blir som mörkast igen.

Så där håller det på. Det håller på och håller på och vi kan inte göra ett förbannat dugg.

Det är i alla fall skönt att det blir ljusare?

Jag ställer mig på altanen och skriker GOD JUL och GOTT NYTT ÅR till alla bloggläsare. Hoppas att vi finns kvar om ett år. Kram på er!

John Lennon!

Perspektiv.

Jag har suttit i telefonen hela kvällen och fått perspektiv. Jag har pratat med människor. Fan vad det är bra.

Dessutom har jag kollat musikinsamligen för malariadrabbade. Vilken grej! Att sitta i ett glashus en vecka och leda ett program utan annat än näringslösning. Tre underbara programledare. I love you!

Jag la in Barbro Hörberg. Känner för det.

SAAB, inte SSAB

SAAB är slut, inte SSAB. Tänk vad några bokstäver betyder. Borlänge lever på SSAB, Trollhättan dör kanske på SAAB. Nej det tor jag inte. ARBETSFÖRMEDLINGEN träder in! Dom ordnar allt, precis som FÖRSÄKRINGSKASSAN. Den tunga staten ordnar det hela trots att MARKNADSEKONOMIN och ENTREPRENÖRERNA ordnar allt också! Hur ska det sluta? Alla ordnar allt!

Jag tror att det är lika bra att hålla sig undan.

Det jag minns av SAAB är Carlsson på taket. Sen blev det ju ingenting. Sov gott!

Tvära kast!

Jag har varit lite magkrånglig efter julbordet igår. Det blir för fet mat för en gammal man (eller kanske var det  tvärtom?). Till tolvslaget idag var jag i slaget igen. P&B skulle köpa gran! Vi kom fram till att vi stulit och plastat granar i 40 år, så det spelade ingen roll om granen i fråga kostade trehundra spänn, odlad och skitsnygg förresten. Scouterna fick dessutom nytta av slantarna.

 Det är lite TV-såpa över den. Lite hormonsilikonviagrafeeling får man där den står (på altan). Lite Hanna Graaf- Pamela Anderson-Dolph Lundgren-gran är det. Vi körde i alla fall hem träden på Magnums lilla röda. Vi fick låna ett scoutblått snöre att knopa fast dem med. Pålstek tror jag det var. Alltid redo!

Vad jag vill komma fram till är att det är fint med gransämja!

Sen fortsätter jag att snöa in på Esperanza Spalding, basist och vokalist (samtidigt). Lyssna på Samba em Prelúdio och dröm dig bort från minusgrader! Julen finns inte!

Wallander

Jag håller på med Wallander. Mankells Wallander, Den orolige mannen.

Jag har läst allt om Wallander och känner igen mig mer och mer ju äldre han blir. Han är snart i kapp mig nu, det felar några år. Det enda som egentligen skiljer Kurt och mig åt är musiken. Han gillar opera och det är inte min starka sida. Annars, vad  gäller livet i övrigt (kvinnor, vanor, alkohol, intelligens), så är vi ganska överens. Dessutom bor han ju i Skåne, detta underbara landskap som jag vistades mycket i, i mitt förra liv. Havet, de böljande rapsfälten, Stenshuvud, Kiviks marknad, Brösarps backar……

Nåväl, för att hylla Wallander spelar jag Fångarnas kör ur Nebukadnessar av Verdi (han har ju satt dit några bovar under böckernas lopp, den gode kriminalaren). Det är en ung Erland Hagegård som sjunger. Väldigt ung. Så ung har aldrig jag varit.

Teach me!

Jag satt och läste Skatans senaste bilder. Det var bilder av Lars Lerin. Jag blev fångad direkt! Hans bilder har samma feeling som Peter Tillbergs. Nästan som fotografier, men inte. Det är den lilla nyansen som glöder. Kanske som mellan människor?

Tillbergs mest kända, Blir du lönsam lilla vän, är en sammanfattning av mitt arbetsliv och min skoltid. På en enda bild. Makalöst!

Från det ena till det andra, för att vara lite aktuell, men samtidigt blicka bakåt och ha lärargärningen kvar, så har jag plockat in en Tiger i bloggen. En amerikansk tiger! (eller var det svensk det skulle va?) Peppar peppar take in wood(s)!

Kan det vara sexigt med en järnfemma? Kanske hole in one? Teach me!

Jag är uppe än!

Konstigt vad pigg  jag känner mig. Jag kan väl inte fått i mig nåt lämpligt?

Nej jag sitter och kollar på kvinnliga basister på tuben. Det finns några, t ex Gertrud, fast hon spelar cello. Snacka om musikalitet! Ett makalöst par, Lise och Gertrud! Lyssna!

Äh!

Esperanza Spalding IGEN! (Gud va´ drygt!)

Simultankapacitet

Det har ju alltid hetat att kvinnor har större simultankapacitet än män. De kan alltså göra flera saker samtidigt, tex skvallra och sy, amma och steka köttbullar, prata i telefon och titta på TV, osv… Det har jag gått på. Jag har trott att det varit skillnad mellan oss kön.

Så småningom började jag tvivla, när jag insåg att en kvinna inte kan älska och ha huvudvärk samtidigt.

Nu har emellertid tvivlen försvunnit sen jag hörde Esperanza Spalding. Hon kan spela bas och sjunga samtidigt. 25 bast är hon, liten och tunn och spelar och sjunger på detta viset. Makalöst!

Smile!

I media (TV) tror jag, har man haft en drive for smile. Mår man bättre om man ler? Det är frågan.

Testa själv! Le under en minut och känn efter. Blev det nå bättre?

Jag föreslår att i stället  följa uppmaningen: – Lev i en minut och se hur det känns! Risken är att det kanske skulle kännas sämre, men den får vi ta.

Ett leende kan vi inte bara klistra dit i fejset. Ett leende kommer inifrån mag-hjärttrakten och kan inte förfuskas och klistras på!

Dessutom måste ett leende skiljas från ett skratt. Det är olika uttrycksmedel. Ett skratt är som en nysning, ett leende som ett välmående, ett rus av välbehag!

Charlie Chaplin skrev melodin ”Smile”. Här är den framförd av en vars leende stelnade till slut. Chaplin står för bilderna.

En liten youtubare som faktiskt skänker perspektiv! (men vilken makalös sång och vilka makalösa bilder! Historia!)

Helt plötsligt…

Helt plötsligt blev jag så djävla sentimental. Kan det ha berott på att jag tittade på dansbandskampen, eller att jag skjutsat ner två av mina döttrar till Arlanda, eller att jag druckit två glas vin och ätit tre kycklinglår? 

Små barn små bekymmer, stora barn det är då dom rymmer. Plötsligt lever alla sitt liv. Kan jag vara med på nåt hörn? Överflödig, fast betydelsefull,  kanske. Fem flickor – fem individer, som börjar vara med om det jag själv gått igenom – och jag är rådlös. Jag kan inte ge några råd. (tror jag). Alla har varit i min famn en gång och jag hoppas att det finns nån famn fortfarande.

Skit i detta inlägg. Jag försöker bara att förstå kärleken till mina barn!

Nu lyssnar vi på Christina Aguileras underbara ballad Hurt.

Skit

Jag har fått nåt skit på datorn. Det går inte att skriva och fungera. Återkommer. MVH!

Soca tempo

    Här är två bilder från ”Grådagvägen” idag. Den ena är tagen 09.30, den andra 13.30. Gissa vilken som är vilken! ( som synes har ingen åkt bil till jobbet i alla fall.)

Jag tänkte att jag måste ut en sväng, trots allt. På stan kom jag i slang med ett par brudar från ett annat land. Vi började prata om det trista vädret och de föreslog att vi skulle dansa bort gråheten. Dom bodde på Tjärna ängar och hade en (lite amatörmässig) video på tuben. Nu har jag kollat den. Synd att högerfoten inte är ok. Jag kan inte ha dansskon på den, bara socka! 

Men jag tror att jag cyklar dit ändå.

Jag har både fram och baklyse!

Nypumpat också!

Två kärlekar

Det fanns nåt TV-program som hette tre kärlekar, om jag inte missminner mig. Jag har haft två kärlekar på TV i kväll, på två olika kanaler, fast inte samtidigt.

Kärlek ett:

Programmet heter Halv åtta hos mig. Helge Skoog är den suveräne kommentatorn. Bara han, gör programmet sevärt. Nu är det inte Helge jag är kär i, utan en hasselbladskamera, som var med i kalaset. Det är så att en av mina morbröder var pressfotograf på Expressen och Se (som fanns för länge sen). Ibland kom han hem och hälsade på när han var på ”uppdrag”. Detta var på 50-talet på Soltorget, tredje våningen. Han gillade mig och vecklade upp sin hasselbladskameraväska så att jag fick titta och känna och skruva och trycka. Vilken lycka! Där fanns allt. Flera kamerahus, objektiv, blixtaggregat, linser mm. Sedan dess har jag alltid gillat kameror, fast nån fotograf  blev jag inte.

Kärlek två:

Malena Ernman, så klart. Hon var med i programmet Sommarpratarna på ettan. Ett intressant program eftersom de som deltar, står i rampljuset och vågar dessutom ta ett glas vin och bete sig någorlunda naturligt.

Om jag blivit klokare av dessa program vet jag inte. Jag slapp Timell i alla fall.

Nu har jag suttit flera kvällar och tittat på TV. Jag måste skärpa mig! Fy!

Ett infall

Jag tittade på en massa islamprogram på TV igår. Då slog det mig:

- Tänk om Nakenjanne, som var med i en fanatisk nakensekt och Alia Khalifa skulle få jobb på samma dagis? Intressant. Ungefär som om Åsne Seierstad skulle gifta sig med Brad Pitt.

Gullan Bornemarks, Sudda sudda, skulle de kunna sjunga med de små barnen.

Arbete

Det bästa för sjuka är att arbeta, enligt sittande makthavare. Den enväldiga försäkringskassan kan bedöma sjukdomar bättre än läkare.

Det ringer några klockor. Jag tänker på doktor Mengele, Auschwitz och devisen Arbeit macht Frei. Men då var det ju diktatur……

Allt går igen. Det gör ont men gå ändå! Nordman

Greywatch

Lika grå som vädret sitter jag och tittar ut. Under november fick jag åtta soltimmar enligt Svenska Moln och HällregnsInstitutet. Det är tur att fantasin är billig och inte kostar nåt. Drömmar är billiga också. Alltså drömmer jag mig bort en sån här dag. Jag tänker på sandstrand, sol, värme, jag halkade in på såpor och tänkte på baywatch och Pamela Andersons… Baywatch håller på att få samma kultstatus som Dallas faktiskt. Åren går. Detta blir bara svammel märker jag, men kika gärna på Pamela

 och dröm till stranden! Vädret är ändå som det blev.

TV

I kväll hade jag föresatt mig att se På spåret och Skavlan. Det blev Skavlan och attentatet i Bombay. På spåret sov jag över. Då drömde jag skönt. (Jag vet inte vad jag ska ta mig till i natt?  Kom med förslag! Damerna först.)

Den brittiska dokumentären om attentatet i Bombay 2008, då 170 människor mördades av 12 (tror jag det var) terrorister, var ett makalöst manifest av vad TV kan åstadkomma när mediet är som bäst!

Sakligt, dokumentärt, osminkat, välredigerat, gripande och förvånansvärt objektivt.

Jag blev knockad, och har inte hämtat mig än egentligen. Titta på TV-play! Dokument utifrån.

Det handlar om religionens yttersta ytterlighet. I detta fall inom islam. Det kunde lika väl vara kristna eller judar. Däremot har jag svårt att tänka mig ett gäng buddhister utföra samma sak. Inte bandidos heller. Inte maffian heller. Med Guds hjälp (vilket namn han nu har), kan vilka vidrigheter som helst rättfärdigas! Religioner är i sig själva inte aggressiva, (hoppas jag), men i ytterlighetsfall blir religionen en dörröppnare och ett alibi för fruktansvärdheter mot mänskligheten! Stäng igen den dörren och tänk på din nästa istället!

Nu har jag fått vräka ur mig lite. Lyssna på pöjken som spelar All you need is love.

Vad månde bliva?

Ha en skön helg!

I´m back!

Datorn kraschade. Jag har varit handikappad några dagar. Nu har jag, tack vare en god livskamrat, fått tillbaka lapptoppen i toppenskick. (Kebnekaise, minst!) Den är så snabb att jag hinner inte med! Innan fick jag trycka minst tre gånger på en bokstav på tangentbordet för att det skulle bli en på skärmen. Nu behöver jag bara titta på bokstaven och hela meningen blir skriven.

Det var så att firma P&B var upp till Siljanstrakten för att gräva en grop åt andra, falleri fallera. Min kamrat, arbetsgivarn Siljanns, fixade under tiden datorn så att den nu är som en fullblodshingst. (Jag undrar om han inte petade in en liten blå tablett i nåt hål?)

Gud vad jag är lycklig. Kolla asgarvet! Nu kommer bloggarna att dugga tätt, banne mig, with a little help from my friends!

Tack Siljanns!

Grådag, grådag på er!

Är det solförmörkelse, eller?

Adventsilluminationerna har varit på lyset hela dan! Denna månad är man född i. Vad tänkte morsan och farsan på? Hade dom ingen framförhållning? Nu har dom kilat och kvar sitter jag och tittar ut. En tanke slog mig att när jag blev till, kanske det var härligt väder. Kanske nitades jag fast en vårdag på en våräng på en filt med vin och kyckling? Icke. Efter att ha räknat på fingrarna har jag kommit fram till… februari. Det går inte att vara utomhus på en filt i Skellefteå då. Dysterheten breder ut sig. Gråa dagar. Winnerbäcks ord: – när hösten skingrat myggen kommer klådan inifrån, sitter fint.

Men snart ljusnar det. Man får väl ta en whiskey så länge!

Afghanistan

När nån gång har man skapat demokrati med krig?  Joan Baez och Pete Seeger har svaret!

Flint

Flint får en del män. Det har på nåt sätt varit skämsigt. Man har läst om allehanda metoder, från operationer till peruker, för att skapa en kalufs. Idag är det däremot inne att vara kal. Den ena efter den andra kommer ut från badrummet och är glansiga på knoppen.

De enda skäl jag kommer på är 1/ sparsamhet 2/ praktiskhet 3/ fåfänga

Även kvinnor rakar sig på skallen (bl a), förmodligen av samma skäl som männen.

Det kan också vara Yul Brynner – Sinead o ´Conner – komplex.

Skit samma, alla får väl göra som dom vill, men ollonfrissa börjar vara ute!

Stack jag ut hakan nu? (Den rakade jag i alla fall i morse!)

Underbara Hep Stars med Boldheaded woman. Bennys orgelspel är historia. Vem visste hans kapacitet då?

Fåglar.

Idag var det fåglar. Och vind.

Jag äntrade köket efter en långpromenad och lyssnade på P1, där det var ett intressant samtal med en fågelprofessor. Jag blev impad!

Småfåglarna liksom storfåglarna flyger ju världen runt. Och dom hittar fram till målet! Helt makalöst.

Jag åt och satte mig vid datorn och tittade ut genom fönstret. Markisen fladdrade oroväckande, men bortom markisen såg jag ett gäng fåglar, som hade kul. Dom var inte på väg nånstans, utan lekte i vinden. Mot vinden steg de och i medvind gled de utan att anstränga sig det minsta. Jag blev avundsjuk, där jag satt i min bruna soffa, mätt och pösig och ansatt av tyngdlagen.

Sen for tankarna vidare och jag kom på att faktiskt alla djur är makalöst väl anpassade till sin funktion här på jorden. Varg, kanin, katt, lejon, giraff, delfin, myra……så kommer man till slut fram till MÄNNISKAN. Va fan är vi anpassade till?

Peter Green (lika gammal som jag) och Albatross

 nyligen inspelad.

Stortån.

Har ni märkt att klimatet blivit större? Det har jag. Det regnar och regnar och regnar (sol!) och regnar, regnar regnar.

Jag har tänkt att jag ska göra nåt åt detta! Koldioxidutsläppen är mäktiga. Det är inte som en fis, om vi säger så. Därför har jag kommit på en billig sak, som enkelt kan förlänga dina barns liv.

Åk till ÖB och köp en skarvdosa med strömbrytare!

Jag minskar klimatförstoringen med stortån! Jag har TVn, DVDn, Videon, TV-dosan, telefonen och datorn inkopplad på samma dosa – med strömbrytare! När jag nannar så har jag redan med stortån vippat på knappen. Vilka elräkningar det blir! Försumbara!

El Cumbanchero

i en charmig version.

 Vilka grabbar!

Sol.

Så försvann den igen.

Jag hinner inte med så mycket idag, men lyssna på Snatam Kaur

och kolla solnedgången från Gotland så kanske du mår bättre. 

I morrn är det äntligen måndag! Yipeee!

Ljuva sex-tital!

Det är dags att grotta ner sig i gamla minnen. Jag måste ju använda kategorin minnen nån gång. Dessutom har jag införskaffat en skrivare med scanner, så om nån vill ha en skriftlig, handskriven blogg direkt i brevlådan,så går det att ordna. Det går bra att prenumerera. 2599 kr/mån. Hör av er!

Jag kom att tänka på Helen Shapiro. Här är en häftig Youtubare där hon och Beatles är med. Samtidigt ska jag försöka lägga in en gammal bild på vårat band från den tiden. Detta är nostalgi!

Novemberfredagsafton.

Jag tvingade mig ned till datornivå. Jag har haft datahat några dar. Man får det ibland. Samvaron med datorn är som ett äktenskap. Ibland funkar det, ibland inte.

Jag har snöat in på Ola Magnell ett tag. Så tittar jag ibland på nyheterna, mest för att kolla om Sverige håller på att ockuperas eller inte ( när det blir sport eller reklam byter jag kanal). EU tjatas det ju om dagligen. Ola M. har skrivit Tomma tunnor, en passande EU-låt? som framförs på ett suveränt sätt av Elin Sigvardsson. Lyssna!

Så helgskickar jag med några ord från P O Enquist, Ett annat liv.

- Bättre att säga som det är, än att få rätt!

- De bästa argumenten om man vill ljuga, är inte intellektuella!

- Tystnad är ibland nödvändig, som en kamp för yttrandefriheten!

- Över en slätt kan man gå blundande, inte genom en skog!

- Tid försvinner, kärlek likaså, men minnet av det första telefonnumret skall bestå!

Hare gött out there, folks!

Jonas Hellborg

Nu är det ju så, att det finns personer som spelar bas, så att jag börjat fundera på att gröpa ur min egen till en dalahäst.

Jonas Hellborg!

Forsberg. En trevlig pöjk!

Forsberg är viktig.

När jag tittade på Aftonbladets webb, var den första rubriken som föll i blickfånget:

- Foppa assisterar till ledningsmålet.

Vad är detta för nyhet? Han gjorde inte ens mål.

Tidigare idag lyssnade jag på P1, där man fick reda på att en miljard människor svälter.

Jag säger bara: ………….?!

Midnight oil!

Diabilder

Jag har ungefär tusen diabilder. Vädret idag passar för att rensa ut skräpet och bevara kornen. That´s my day, folks!

Jag gick till Expert och införskaffade en DIABETRACHTER, som är tillverkad i Kina. Världen är upp och ner! Nu sitter jag här och betraktar och sorterar. När jag en gång är borta, så ska barnen kunna säga:

- Gubben hade då i alla fall en djävla ordning på bilderna!

En historia dök upp apropå di.

Två mammor med var sitt barn satt i en tågkupé och det minsta barnet blev ammat av mamman, som hade rejäla mjölkförpackningar. Det något äldre barnet tittade förundrat på. Plötsligt utbrast det:

- Du, du ska inte blåsa, bara suga!

Dia Psalma heter ett punkband. Passar förträffligt!

Tårta!

Idag skriver jag inte så mycket. Jag har fullt upp med att fira och snacka med Cliff. Han har som synes blivit lite åldrig och mikrofongreppet har liksom pemanentats.

Tårta har Magnum och jag ätit idag. Kommer du ihåg Tårtan från 70-talet?

Det var då det!

Hipp hipp?

Tja, i morrn blir jag ett år äldre. Det blir man väl varje dag egentligen (eller tänker jag fel nu)?

 36 känner jag mig i alla fall och nu tänker jag slå på stort! Banne mig!!

Jag ringde Cliff Richard ( han är ju inom rikets gränser) och han var villig att komma och sjunga Congratulations. Jag talade om var jag bodde.

- Nära undergången till stora långtradarvägen utanför, sa jag, på engelska förstås.  Han fattade. Han är ju lite äldre också.

Så vill jag ha presenter. I stället för att få mängder med småpaket, så har jag sagt till barnen att gå ihop och köpa en redig sak. En bil för två! Jaguar E, typ, nämnde jag som i förbigående. Eftersom jag värnar om miljön så tänkte jag att en grön bil vore lämpligt.

Nu är det bara att luta ikull ikväll och se vad som händer i morrn.

 (Undrar om jag kan sova i natt?)

Nya perspektiv!

Jag har kört fast. Idag var ingen bra dag. Stämmer med vädret.

Som sagt, ibland är det upp och ibland ner. Nu är det ner, men med musikens hjälp arbetar jag mig uppåt. Man får ju inte balla ur i min ålder?

Två trogna kamrater ger mig hopp. Det är Ola Magnell och Kjell Höglund.

Kjell (en stor stark):

- Jag har gått varenda gata,  å jag har gjort så gott jag kan

Jag har missat varje tåg,  

å jag har förlorat allt jag fann

Jag har passerat alla gränser och jag har sett åt alla håll

Jag har tänkt varenda tanke, men vad spelar det för roll?

En stor stark……….

I morrn är det kanske bättre.

Humanisterna

Jag måste erkänna att jag är medlem i Humanisterna. Jag kliver därmed ut ur garderoben, (som jag städat i 40 år).

Jag har en motvilja av att vara med. Jag vill inte vara med i massrörelser. Det värsta jag vet är folksamlingar, fanatism och parader. Jag tror på det lilla.  Jag tror på det enskilda samtalet, det personliga mötet. Masshysterin ser vi dagligen på TV. Särskilt på sportkanalerna.

Jag gick efter mycket övervägande med i Humanisterna, eftersom att jag tycker lika. Dessutom tror jag att vi vanliga människor, som faktiskt är i majoritet världen över, på nåt sätt måste sluta oss samman och bli en faktor att räkna med. Det ska inte gå att lura på oss en massa fördomar, dåligt samvete eller skuldkänslor p g a nån religion eller annan fanatism.

Puh! Gå med du med!

Jag kör the Killers igen. Det är en höjdarlåt!

Flöde

Genom kommunen rinner ett stort flöde, Dalälven ett och två. Östra och Västra. Jag tog en prostatapromenad runt stranden. Det tog tre timmar( jag träffade Zigne och Skatan, bl a). Men gick gjorde jag, och inihelvete skönt var det. Jag tog en bild med telefonen för att försöka minnas.

Svenska Moln och Hällregnsinstitutet (SMHI), förutspådde en helmulen dag, men när jag lyfte på persiennerna sken solen. Promenad!  Skönt.

För att vara lite fräck, lägger jag in en bild från vägen mellan Falun och Borlänge. Venusberget kallas det i folkmun.

River. river, river!

Tunnlar, murar, broar.

Jag är egentligen indian!

Min plats är prärien. På prärien skulle jag inte byggt nån mur eller grävt  tunnlar. Kanske att jag fixat en bro. Jag har inte tunneln mitt i handen!

En tunnel är svaret på en mur. Negativt. En bro är däremot är positivt. En bro vittnar om viljan till gemenskap.

Jag tror att det största felet vi människor gör är att vi stänger in, i stället för att öppna upp. Att stänga in och förtrycka, hör kapitalismen till. Att få så mycket pengar som möjligt. Till vilken nytta?

Jag har alltid tyckt att Hövdingen Seattles berömda tal säger det mesta. Ingen människa kan äga mark, luft, träd, djur eller andra människor. Allting har vi till låns. Vi kan egentligen inte göra så mycket. Vi tillhör naturen.

I´m an indian!

Shaked and störd!

Efter en grå dag med mycket TV-tittande, blir man störd. De mest horribla åsikter och händelser redovisas i programmen. Några axplock:

Det var CIA och Israel som låg bakom 11 september.

Michel Jackson lever! ( det gör väl Elvis och Hitler också?)

Thomas Quick har lurat hela svenska rättsväsendet. Hur mycket skattepengar har det kostat?

Förintelsen har aldrig ägt rum.

Kärnkraften ska byggas ut, trots att vi haft folkomröstning som säger att den ska avvecklas på sikt.

Innehållet i kaffepaketen minskar, men priset är detsamma. Smart!

Det är som synes inte mycket man kan lita på. En äldre kvinna blev t o m strypt av sitt eget trygghetslarm.

Som tur är finns TV2, där Wildbirds and peacedrums på ett bra sätt skildrar dagen.

Sen ska man försöka sova också!

Förresten, är Berlinmuren verkligen borta?

Mur.

Klockan är mycket och jag sitter och lyssnar och tänker.

Jag tänker på murar. I morrn är det 20 år sedan MUREN föll. Vaddå? Människan håller ju på att bygga murar hela tiden. Israel bygger mur, USA bygger mur, vi bygger mur mot icke önskvärda, alla bygger mur! Borde vi inte riva mur istället?

Nu tänkte jag egentligen inte fördjupa mig i detta ämne. Jag lyssar på två musikfavoriter, Helen Sjöholm och Anders Widmark. Tyvärr finns dom inte på nätet. Lyssna på Pink Floyd i stället!

Datahaveri

Nu har jag ägnat eftermiddagen åt diverse datorreparationsprogram. Jag är helt slut i roten. Det går i alla fall att skriva med nöd och näppe. Jag kommer igen. Go helg!

Kass!

Min dator är kass! Den kanske fått svinfluensa. Jag återkommer när virusarna är borta!

Svartåvitt.

Äh, jag måste skriva lite mer. Jag har ett möte kl 15.00 i morrn, så det är ingen panik. Jag bläddrade lite i mig själv, dvs bloggen och såg ordet resistenta bakterier. Hur ska vi göra med RASISTENTA bakterier. Jag har, som tidigare nämnts, en granne som sprider sådana på lyktstolpar och hundbajslådor. Kan man vaccinera sig? Jag börjar bli i riskzonen. Finns det nåt skydd? Gummihandskar? Sprit är nog bäst kanske. Ska börja med det, tror jag. Sov sött!

Blood sweat and tears

Varför spelar inte dagens ungdom blåsinstrument? Har syntarna tagit över helt, så är det illa. Att hitta en bra trumpetare idag är inte lätt. Att få ihop en blåssektion som matchar Blood sweat and tears måste vara omöjligt.

Här ett  legendariskt bastubesolo i låten And when I die (fast jag har en bättre version på KASSETTBAND i min hylla)!

Kom å lyssna, vetja!

Elvis!

Idag skiter jag i politik (Bryssel och sossar osv), jag struntar i om huliganerna bankar ner hela Avenyn, vädret må bli hur det blir, lägg Afghanistan i komposterbart och Putin i brännbart!

Lyssna på the King! Det är söndag.

Alla helgons dag -09

Jag har faktiskt tänt ett ljus för farsan. Han som sitter på min axel varje dag. Han blir tyngre och tyngre, jag blir lättare och lättare. Likheterna växer. Snart är vi ett, lika tunga.

Mina föräldrar är i en minneslund. Jag har adrig varit dit. De finns i mig, det räcker.

Jag tog en lång prostatapromenad idag i ett hänförande härligt höstväder. När jag går i rask takt på cykelvägen norrut känner jag mig ung. Det är många man möter, som mer går en protesmarsch eller nån form av Silly walks.

Jag tror att jag tar en runda i morrn me´!

Det pockar på!

Som arbetslös blir jag galen om jag inte har en meningsfull bok att ta till i höstmörkret. Nu har jag tragglat med Madame Terror i en vecka, men orkade inte längre. I går tog jag en promenad ner till Bokia, eller vad det heter (allt ska ju sluta på -ia eller -is, nuförtiden). Jag tänkte köpa en pocket, men kom hem med fyra. Men jag betalade bara för tre! Jag blev lurad av ännu ett av dessa försäljningstrick, som annars yxi kaxi Ica Maxi är expert på.

-Köp tre paket bacon för endast 29.90!

- Men jag behöver ju bara ett? Kylåfrys är redan fulla av andra treenighetsvaror. Jag får bita i det sura äpplet och betala litet mer. Varför inte ta bort trepriserna och sänka lite överlag?  Jag undrar vad jag skulle få betala för ett femtiopack bacon? Guud, va billigt det skulle bli. Sen är det ju bra att ha, då slipper man köpa!

Hur kom jag in på bacon? Jo det var Hamilton. Ham = skinka. Så kan det gå.

Vi är alla inplastade tre och tre i försäljningsmaffians garn.

Från ICA till IKA (i rutan). Ett minnesinlägg! Nostalgi.

Caroline af Ugglas

Nu har jag suttit här i grådasket och lyssnat på Carolines senaste. Den är inte dålig. Passar till vädret. Att blunda idag vore väl det rätta. Texten är bra för en gammal man. Visst fan blundar vi! Frågan är väl om vi orkar titta? Jag tror jag ska göra en låt med titeln, Jag tittar! Kanske, Jag tittar och hittar, eller Jag tittar, det kvittar. Keep swingin´ folks!

Svininfluensan.

Nu börjar man faktiskt bli trött på allt käbbel om denna farsot. I tidningar, TV, radio pratas detta ynkliga virus sönder och samman. Det behövs alltså ingen vaccination. Svinfluensan är sönderpratad!

Den stora faran för mänskligheten, resistenta bakterier, har kommit i skymundan. Naturen rår vi inte riktigt på. Bakterier är smarta. Tänk bara på Karius och Baktus!

Ja, ja det blev bara svammel denna gråa dag. Nu tänker jag läsa en bok. (Kan det finnas  resistenta bokterier? Hu då!)

Jag skickar med en bild på en bekant, en f d folkskollärare,  som haft svinfluensan. Så lyssnar vi på Griiis! Sätt på helskärm!

Nu händer det nåt!

Kungen jagar älg!

Vi är lika gamla, men jag undrar om inte han (kungen, alltså) börjar bli gaggigare. Älgen blir väl bara taggigare.  Hur länge ska avarter som kungajakten få fortgå? Jag ryser!

Debatten går vild om homoäktenskapen. Tur att man inte är med. Jag har inte betalat kyrkoskatten, nämligen. Pedofili kanske är mer accepterat i kyrkliga kretsar, åtminstone i sydligare nejder.

Jag kan bara säga, Fy fan! Help!

Maskerad.

Hela livet går vi maskerade.

Det börjar med att MAMMAN och PAPPAN ger oss en mask. Sedan flyter det på. Masker kommer från höger och vänster, nerifrån och uppifrån. Det svåra är att få bort masken, när man en dag fått fast´en. Vem vet vad som döljer sig bakom? Kanske du? Kanske jag?

PS! Jag har hört att det finns avmaskningsmedel för hundar. Blir dom hundar efter en sådan kur? DS

ELVIS!

Povel Ramel

Snacka om texter!

Trygghet.

Jag blev orolig när jag bläddrade i TV-bilagan. Vad många program det är, där man söker efter folk. Bonde söker fru (Bondläpp söker blygdläpp, säger vi på vår gata), Ensam mamma söker (vaddå? kan man fråga), Brottskod försvunnen (jag har glömt min pinkod!), Efterlyst. Våra värsta år! Vinna eller försvinna? 

Jag lugnade mig dock, när jag läste vidare och såg:  Äntligen hemma, Här är ditt liv och Hem till gården. Tack Timell!

Svårslaget blir det           emellertid i Körslaget med denna kör!

Ordspråk

Idag var en trist dag. Regnet har öst ner. Jag hyrde en Wallanderfilm. Den var trist också. Jag gick ner till Magnum en sväng och fick ett glas vin och lite prat. Jag såg att TV-programmet Go´kväll skulle börja (jag visste att Malena Ernman skulle vara med!). Jag gick hem och insåg att Björn Gillberg också var med. Intressant. Båda två är personligheter som rört till det för etablissemanget. Skitbra. Såna behövs! Jag googlade lite på Gillberg och råkade komma in på en helskön sida om ord och ordspråk.http://www.livet.se/ord/k%C3%A4lla/Bj%C3%B6rn_Gillberg. Don´t think twice, it´s allright                   är väl också ett ordspråk?

Vett och etikett.

Här i kommunen fanns för ett antal år sedan en lärare på mellanstadiet som undervisade i ”vett och etikett”. Det ämnet borde införas i läroplanen. Sak samma med trafikundervisningen. Förr fanns ”Trafikbirger”, som lärde alla elever de viktigaste trafikreglerna. Han är bortrationaliserad och ungarna vet numer inte vilken sida man cyklar på.

Vett och etikett innebär:

Man slänger inte skräp överallt

Man håller upp dörren

Man visar hänsyn

Man lär sig ta folk i handen och titta i ögonen

Man försöker vara öppen och ärlig

Med mera, med mera…

Om inte hemmen klarar av det hela, så måste skolan göra det. Detta är viktigare än mycket annat.

(Usch, ett inlägg från en gammal folkskollärare!)

But you have to act naturally, indeed!!

Romantik.

Detta hände för minst ett decennium sedan. Jag var ute med en dambekant ( bilden ljuger något). Vi släntrade in på det enda öppna stället, storkrogens bakficka. Där lät musik. Och vilken musik! Vi var kanske 20 pers och alla satt och gapade. Två personer, som kan få det att svänga så makalöst! Youtube ger inte rättvisa, men man kan ana…

Two Timers hette dom. Vi pratade lite efteråt och detta visade sig vara en födkrok såväl som nån annan för dem. Slit för brödfödan. Men ett trevligt slit!

Dränera om!

Va drygt! Alla hus idag måste DRÄNERAS OM! De som har en minigrävmaskin har guldålder. Just nu morrar en sådan i huset bredvid och stör min hörsel. Tänk alla rabatter som planterats i romantiskt lyckorus i äktenskapets linda! Dessa måste karvas upp och förstöras med en minigrävare, som inte låter som en HD, men lågt och länge.

Jag har haft fyra hus och jag har lyckats sälja dem innan det blev dags för omdränering eller ommålning. Det är jag lite mallig för. Jag har klarat mig!

Jag kommer inte ifrån Little boxes, som jag använt förut. Den säger en del, fortfarande.

Noll

  Så sitter man här i eftertankens kranka blekhet. Jag tog en rask promenad nyss och då var det inget väder alls. Ingen vind, ingen sol, inte kallt, inte varmt. Det  var bara grått. Då är det lätt att man blir söndagsgrå och eftertänksam själv. Det är lätt hänt att man sopar in Bo Kaspers på Spotten. Då blir man ännu gråare. Nu har det börjat regna. Alltid nåt.

Jag tänkte sprida ut några tänkvärda tankar från några böcker jag läst nyligen.

Vallgren:

- Ett ord räcker för att det ska göra ont.

Ranelid:

- Den stora hemligheten bland människorna är att så många av dem går i takt och tycks njuta av det, trots att de närmar sig stup och avgrunder.

- Till slut blir vi bara tiden i våra egna kroppar och drömmarna, som långsamt slocknar.

- Människorna är mäktiga vad som helst av ondska och hat, men kärleken har de svårare för.

- De avgörande stunderna i våra liv är inte planerade.

Per Wästberg:

- Döden kommer hastigt, som när man stänger en bok utan att ha kommit till slutet.

- De viktigaste ögonblicken – att födas och att dö, kan ingen själv berätta om

- Kunskapen har ingen bibel, utan hoppar från tuva till tuva, från generation till generation, längs lövhala stigar och nybanade vägar.

- Fiskarna under vattnet vet när det regnar, såsom vi anar vad vi saknar fast vi aldrig fått det.

Storabh:

- Glömskan är som en mur, vilken djävla tur!

Nu ser vi fram emot måndan!

Kalas

I kväll ska jag på Ettans fyrtioårskalas. I morrn kommer jag att skriva mer.

Det är strålande höst idag. Lyssna på Eva Cassidys version av Autumn leaves. Vansinnigt vackert!

Carole King

Så sitter jag här med platt ringfinger (blev klämt under en spånplatta när jag skulle vara duktig och hjälpa fyran). Mot smärtan har jag tagit en whiskey, räkmacka och en öl. Under tiden har jag lyssnat på en nostalgifavorit, Carole King, på Spotify. Det finns ingen artist som hon, som kan förflytta mig tillbaka i tiden. Jag tror att jag fortsätter lyssna. En personlig favorit är Song of long ago. You´ve got a friend är den mest kända. Därför spelar jag en annan låt.

PS. Ringfingret har jag ingen användning för längre ändå. Tur att basfingrarna är intakta! DS.

Kvinnokraft

Så förflyttar jag mig vänsteröver på kartan och hamnar i Chile, Argentina, Cuba osv…

Två kvinnor som varit starka och via musikens makt nått fram till världen, är döda. Den ena av egen hand, den andra av sjukdom.

Violeta Parra skrev Gracias a la Vida, Jag vill tacka livet, alldeles innan hon tog sitt eget , 49 år gammal.

Mercedes Sosa avled för några dagar sedan 74 år gammal. Hon blev bl a  känd för sin tolkning av Violetas, Gracias a la Vida.

Två kvinnor som betytt mycket för människorna. Jag hyllar dem!

Lillebror Söderlundh

Jag kommer ihåg när jag som barn följde med mina föräldrar till Borlänge orkesterförenings konsert och lyssnade på musik dirigerad av Lillebror Söderlundh. Det minnet har liksom fastnat, trots att de flesta från den tiden halkat bort. Lillebror dog 1957, endast 45 år gammal. Jag är född 1946, så jag kan ju ha varit max 10 år då.

Lillebror Söderlundh har gjort många tonsättningar av Nils Ferlins dikter. Det var dit jag ville komma. Ferlin är en av mina sk favoriter. I går kväll låg jag och bläddrade i en ferlinbok. Jag fastnade för dikten ”Med många kulörta lyktor”. Av nån konstig anledning.

-Med många kulörta lyktor

jag gick mig i världen ut.

De slocknade – ljudlöst och oförmärkt,

och så tog det vackra slut.

 

Jag stannade – högst förlägen,

- allt hade ju mist sin glans!

Men nu har jag gått på vägen,

som kommer från Ingenstans

 

och ringlar till Ingenstädes,

i många de långa år

förutan kulörta lyktor.

Det är ganska svårt – men det går.

 

Imperiet har gjort En valsmelodi, tonsatt av Lillebror Söderlundh.

Lördagsbilaga

Jag köpte druvor på yxi kaxi Ica Maxi idag. Mix! Blå och gröna (vilken regering förresten). När jag kom hem tog jag en i munnen och insåg att druvan var kärnfri!

-Detta är mot naturen, tänkte jag. Kärnan ingår ju i fortplantningen till nästa druva.

Men OK, det finns ju hjärnfria människor också, soldater, Sven” Druva” tex.

Cornelis fattade det hela. Hasse å Tage också.

Lördagsblogg med bilaga

Så har man blivit kär igen! Jag skulle ha varit ung. 30 år yngre bara. Lisa Rydberg, riksspelman, endast 23 år, men vilken spelman! Det är nog den mjukaste, följsammaste, mest musikaliska, kvinnligaste spelman jag sett.

Frihet!

Jag känner mig euforisk i kväll. Bokstävernas boja har brustit! Jag är fri från mitt åtagande. Öet är lagt på hyllan. Jag har kastats ut i fritt fall igen och tamejfan jag trivs bäst där. Att inte ha ett löneslavsarbete är nästan samma sak. Det är ingen annan som bestämmer när man ska göra si och så. Vilken befrielse!

Idag har jag varit på lyset hela eftermiddan. Sju lampor av olika slag har jag monterat ståendes på en pall med armarna rakt upp (det är inte konstigt att det heter armatur).  Alla kopplingar är olika nuförtiden. Ibland ska det vara sockerbit och ibland stickpropp, ibland jordat och ibland ojordat. Det kan vara 12 volt, eller 230 volt. Det kanske är frihet det också.Välj din egen koppling ! Det var mycket enklare i mitt första hus 1971. ! 

Nu kopplar jag vidare till min namne,  Björn Afzelius och hans sång om friheten. Den är fin och kommer att sjungas generationer framöver, liksom Cornelis och Taubes låtar kommer att göras. Sjungas alltså.

Öken

Här blir det torrt! Det räcker med Galenskaparnas Café öken.

Äktenskap

Äktenskap är ett lustigt ord. Äkten har med äkta att göra, man äktar någon. Skap, enligt ordboken, är hudveck hos främre delen av penis på husdjur. Märkligt!

Frånsett detta så är det väl frågan om om inte äktenskapet spelat ut sin roll. Dom flesta skiljer sig ändå. Det hela tror jag bottnar i att vi lever längre nuförtiden. Det är inte många som klarar av ett långt liv med en person så inpå! Det var skillnad när medellivslängden var fyrtio år. Det är förresten samma sak med cancer. Vi lever längre och cancern blir den nödbroms som i många fall stoppar livet.

Det är frågan om om inte skilsmässan skulle uppmärksammas mer. Vi måste lära oss att skiljas på ett bra sätt. Att stå inför prästen och lova trohet tills döden kommer håller inte. Det vore bättre att ha en ceremoni vid skilsmässan , där man lovade sämja och barnens bästa tills döden inträffar. Det kanske skulle hålla.

Äh, nu har jag tjafsat tillräckligt. Äntligen blir det Ö nästa gång. Vi kan kolla Matrimony med Gilbert!

Ångest

Ångesten finns bland oss. Det gäller att inte öppna grinden.

Jag gick en solig dag genom stan. Rätt vad det var flög alla mörka tankar över mig som en skock svarta fåglar. Jag mindes helt plötsligt allt dumt jag gjort, alla korkade händelser. Jag blev överrumplad, försvarslös. Jag har inte känt så förut. Det var otäckt. Det var det omedvetna, dolda som anföll.

Ångest eller Ågren, som man populärt säger, är ofta förknippat med sk bakfylla ( ett pinsamt romantiserat tillstånd som många skryter med). Lars Demian och Arne Anka visar hur det kan vara.

Det var inte Ågren som anföll mig, det  var nåt djupare. Nåväl jag skakade av mig detta och fortsatte promenaden. Det är alltid bra att vara fysisk när dom mörka tankarna tränger fram…

Äh, det här var ju inget kul inlägg. Jag stryker allt jag sagt! Gör som Anna Anka!

Zappa

Jag orkar inte orda så mycket. Jag säger Frank Zappa.

En liten lustighet, dock:

En av mina kulturella arbetskamrater skrev på studiedagsnärvarolistan alltid Frank Zappa, istället för sitt eget namn. Många rektorer har under årens lopp gnuggat geniknölarna och funderat. Hi hi säger jag!

Yr

Norrmännen är bäst på att släppa väder, åtminstone på nätet. Kolla själv! http://www.yr.no

X

Det är inte många ord som börjar på X!  Av någon anledning kom jag att tänka på alkohol. Fulla seriefigurer har kryss i ögonen. Det måste vara ett tecken. När jag nån enstaka gång kommit hemsnubblande över tröskeln, har jag snubblat vidare till spegeln, men inte har jag några kryss i ögonen! Jag tror inte på det där.  Arne Anka sänder en hyllning till Fuglesang och han har ännu inga kryss, Arne alltså.

Wilmer X har däremot kryss med en härlig melodi!

World

Värld, (jag fick lov att ta till lite engelska).

Det känns trösterikt att veta att vi som lever här och nu utgör en promille av en promille av världens befolkning genom tiderna, som har det så bra som vi har det och kan göra något meningsfullt av det lilla, förutsatt att vi har förmågan att inse detta. Vi lever i en demokrati där vi kan tycka det vi vill, göra som vi vill (inom lagliga gränser som vi själva bestämt). Vi har varit förskonade från två världskrig under förra seklet. Vi har sjukvård, barnomsorg, äldrevård, pension. Vi kan gå till biblioteket och ta del av hela världens litteratur, musik, konst, film. Vi kan gå hem till familjen och välja maträtter från nästan hela världen. Vi lever egentligen i en förverkligad utopi!

Dessa tankegångar kommer från Per Svensson, författare och kulturjournalist, som medverkade i programmet Livet och döden 19 sept. Det är tänkvärda tankar och jag håller med!

Louis Armstrong, What a wonderful world!