Livet

På sjuttiotalet, mitt första liv, med min första fru, hade vi en sommarstuga där vi var hela somrarna. Vi var unga, runt 20. Vi hade kompisar och vi hade fester i skogen. Vansinniga fester. Vi hade två kompisar som vi umgicks mest med. Nu är min första fru död och min kompis också. Han blev 72. Det är för tidigt! Det är konstigt, men när det händer sådana saker att nån dör, så blir man tankfull och minns tillbaka hur det var då. Vi brukade bada nakna i sjön som låg en bit bort. Ljumma sommarkvällar cyklade vi dit och njöt av det sammetslena, ljumma, svarta sommarvattnet.Vi hade det bra då. Nu är han borta, precis som många andra kamrater.  I morrn blir en ny dag.

Livet

Jag har kommit i konflikt med livet. Denna ständiga följeslagare.

Det är inte lätt att bli äldre. Åren blir färre.

Jag vill ju egentligen ha ett evigt liv, men jag vet inte det heller. Jag vill vara frisk och det är jag ju förhoppningsvis. Men det är svårt att se framåt! Det är lättare att se bakåt. Döden närmar sig och det kommer ingen ifrån.

Jag har många kamrater som fallit hädan och jag tänker ibland, att nyss var han eller hon bredvid, levande och talande, men nu är dom borta. Var nånstans?

Jag misstänker att antalet kompisar som försvinner kommer att öka om jag står pall.

En skön historia om åldrandet har jag upplevt hos min yngsta dotter. Hon bor granne med en nittioåring. Han blir väl omskött av hemtjänsten och min dotter och hennes sambo. Nu när det är vår, får han sitta i solen, utdragen i sin permobil. Det är underbart att få se tre generationer som har så bra kontakt. Då tänker jag att livet inte är så dumt i alla fall. Vi kör på, för fan! Arja Saijonmaa – Jag vill tacka Livet

Feeling

Kom nyss hem från ett underbart vårligt Österlen. Jag älskar detta landskap. Inte dialekten, men naturen.

Jag har varit där så många gånger, i alla väder och det känns som att komma till moder jord, varje gång. Fälten, ängarna och innanhavet! Man blir lugn.

Jag blir lugn när jag ser det riktiga havet på västkusten också, liksom fjällen vi har i granngårn!

Naturen har en läkande kraft på oss ynka människor som strävar och strävar. Vi har inget att sätta emot, utan vi måste face the facts, som vi säger i dag.

Själv bor jag i bruksstaden Borlänge och jag trivs här. Konstigt?

Ulf Lundell – Öppna landskap

 

Skolan!

Jag har skrivit detta förut, kanske, men det tål att upprepas!

Jag är ju pensionär nu och ute i vimlet. Jag har arbetat som lärare i 40 år på de flesta stadier. Mest på högdito. Jag vet vad det är för fel på dagens skola. Jag vet hur vi kan rätta till det.

Vi måste gå tillbaka till slutet på 60-talet. Då var lärarna statligt anställda, hade en undervisningsskyldighet på 24 lektioner/vecka, inkl. klassrådstimme. Tog man åt sig en eller två övertimmar i veckan, fick man bra betalt för det.

Rektorn var rektor! En dominerande person som verkligen hade status. Han hade ansvaret för skolan.

Till sin hjälp hade han studierektorn med det administrativa ansvaret, schemaläggning mm.

Till allas hjälp hade vi tillsynsläraren, som beställde böcker och hade det övergripande ansvaret över skolans inventarier. Han hade extra ersättning för detta.

Därunder kom huvudlärarna, som hade ansvar för sin institution och fick ersättning för detta.

På min skola, ung 350 elever, hade vi fyra speciallärare.

Ingen elev fick välja skola på den tiden. Varje skola hade sitt upptagningsområde.

Inga löneförhandlingar hölls, utan vi flyttades upp var tredje termin en lönegrad.

Konferenserna var fåtaliga och vi hade två veckor längre sommarlov än vad fallet är nu.

Vi hade en frihet i planeringstid och tid för att prata om pedagogiska problem, som är fjärran från dagens skola. T om lärarna kunde känna en kreativ tillvaro. Man får ju inte glömma att läraryrket i grunden är en kreativ sysselsättning. Det händer alltid nåt, som nån sa.

Som det ser ut i dagens skola är det precis tvärtom.

Blir du lönsam, lille vän? Sa dom det till Bill Gates?    Pete Seeger – What Did You Learn In School Today?

Dala Open Stage!

Jag känner att jag måste skriva av mig.

I går hade vi Dala Open Stage nr 12. Vilken succé! Som gammal basist och speleman får man uppleva ett forum där unga och gamla spelar så det stänker! Vilket behov det finns av att göra det man vill. Jag önskar att alla fick vara med om detta. Ingen rasism, ingen avundsjuka, bara kärlek, musik och vänskap. Detta är något enormt!

Skolan

Skolan är ju det stora ämnet i årets val. Alla politiker tänker sig hesa för att komma på den gordiska knuten. 

Jag vet. Jag har varit lärare i fyrtio år och vet vad som gäller.

Vad det gäller eleverna, så har de varit ungefär lika under årens lopp. Samhällets omvandling till en mer social värld via telefoner, datorer och snabbhet, har förändrat förutsättningarna. Hur ska lärarna förhålla sig till detta. Hur många hänger med? Blir det en stressfaktor?

Jag tycker att lärarna ska ha en grundkunskap och en förmåga att LÄRA UT! Det är det viktigaste. Det spelar ingen roll om man är docent, eller nåt, har man inte förmågan att lära ut, så ska man inte vara lärare.

I dagens samhälle verkar det som om lärarna antas efter betyg. Det är inte det det gäller.Det måste ske en behovsprövning! Alla passar inte som lärare. Är man behörig lärare efter dessa premisser, ska man ha en lön därefter.

På gamla folkskollärartiden hade vi tre dagars inträdesprov. Ungefär hälften sållades ut och resten ansågs kunna bli dugliga lärare. Varför är det inte så idag?

Nu är jag elak och sur, men jag tycker att det ligger nåt i vad jag tycker.

Ska man höja lärarens status så måste man ge läraryrket en status. Det är inte alla som kan bli en bra lärare.

Fick ett mail.

Hej grabbar.

Lider ni av Ånk?

Jag blev nyligen diagnostiserad med Ånk (Åldersbetingad Nedsättning av Korttidsminnet).

Så här visade sig symptomen (verkar det bekant?).

Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg till garaget, upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen,, säger jag till mig själv.

Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.

Därför lägger jag räkningarna och ett brev med svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först.

Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen, kan jag lika gärna posta svarsblanketten.

Men då behöver jag en penna!

Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice, som jag börjar dricka av. Jag ska börja att leta efter pennan, men först måste jag flytta på juicen, så jag inte råkar spilla på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas i kylen. På väg till köket med juicen, får jag syn på en blomvas, som står på bänken.

Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.Då ser jag mina glasögon, som jag letat efter hela förmiddagen.

Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna! Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten.

Då få jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet! I kväll när vi ska se på TV, kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet…

Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta efter en trasa. Så går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.

Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärrkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.

Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är förbluffande, för jag vet att jag varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG. 

Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp, men först måste jag kolla min mail!

På Ålderns Höst!

Jag har börjat sammanfatta mitt liv. Jag tror att jag blivit inspirerad av Knausgård. Jag håller på med sista delen. Det går inte att sluta.

Ett liv.

Jag pratade med tvåan (jag har fem flickor och jag numrerar dem från ett till fem, äldst är ettan). Min första fru, mor till ettan och tvåan, gick bort för några månader sen, och tvåan föreslog att jag skulle skriva ner vad som hänt mig under mitt liv. Det är det ju egentligen ingen som vet. Barnbarn och barnbarnsbarn osv kommer ju inte att ha en aning om mitt liv.

Ok, tänkte jag, jag har inte så mycket annat för mig just nu.

Idag satte jag mig ner och började researcha i mitt liv och jag märkte att det är en gruva! Jag har foton, urklipp, kassettband, diabilder mm.Var ska jag börja? Detta är ett jättejobb, men vad spelar det för roll. Det är intressant att blicka bakåt, då vet man ju hur det gick, men varför det gick som det gick är en gåta. Framtiden är framför och hur den kommer att bli är också en gåta. Kanske att jag lärt mig nåt. Vi får se, vi får se…

Idag har jag stängt telefonen och grottat ner mig. Det spelar ingen roll om solfan skiner utanför!

– ast

När mörkret är som mörkast och vintern är som vintrigast,

snön är som snöigast

sitter jag på min kammare och tittar på vädret, som är ovädrigast.

P1 är på och man pratar om tågurspårningar som är miljonigast.

Ensamkommande flyktingbarn är flyktigast (dom syns knappt)

Signalspaning? Det fanns inte för tio år sedan. Man spanar på signaler i dag!

Signaligast är det nu.

I Afrika är det krigigast och Putin är lömskast

Skolan är dåligast och själv är jag fattigast,

hoppas att resten av året inte blir jävligast! Härunder är det mörkast!

Promenad

Jag har gått en nostalgipromenad!

Det förhåller sig så att jag varit gift två gånger och sambo två.

Fyra hus har jag haft och bott i ung nio lägenheter i denna kommun.

En dag fick jag för mig att ta en promenad till alla ställen jag bott på. Jag garanterar att det var en minnenas promenad.

Jag gick förbi ett hus och tänkte – det förrådet har jag snickrat.

– Det taket har jag klättrat runt på.

– Det trädet och den häcken har jag planterat.

– Här har jag skottat många gånger.

– I den trappen släpade vi upp möblerna.

– Där föddes ett barn, där ett till och där ett till osv.

– Där var jag dum och sa så och så.

– Där var jag lycklig.

Nu bor jag själv på gamla dar och jag undrar hur det är?

Det var en skön promenad!

Volvo 145, sjuttia!

Den bästa bil jag haft!

Varje sommar åkte vi ned till havet på åttiotalet. Vi hyrde en stuga i Rigeleje, ett sommarstugeoråde i mitten av Hanöbukten. Det var alltid fint väder, vad jag minns.

Nån gång om dagen åkte vi till Degeberga och handlade. När vi kom upp på åsen i Olseröd flög fan i mig. Jag var yngre på den tiden. Backen ner till havet var lång och inbjudande.

– Här kan man koppla ur och spara bensin, tänkte jag

Det var så det började.

– Hur långt kan vi rulla?

Vi tog landmärken i form av vissa träd. För varje dag blev det längre. Sista dagen höll på att sluta i katastrof. Det var nämligen en nittiograderskurva på slutet. Den dagen höll det på att gå åt skogen. Med bredsladd klarade jag kurvan och sista biten satt alla och gungade i bilen för att få den fram till nästa träd. Det lyckades!

Jag har varit på samma ställe nyligen, men jag kan inte hitta trädet. Det kanske är dött?

Min ungdoms fasor. Del 1

När studentexamen var studentexamen.

Jag fasar ut fasorna från barndomen och halkar in på ungdomen, den tid i mitt liv då hormonerna och gitarren styrde.

Jag tog studenten 1966. Då var Jan Björklund fyra år. Bara så att ni får perspektiv.

Studentexamen på den tiden var ingen lek. Det var blodigt allvar. Speciellt den muntliga tentamen, som avslutade det hela. Man visste inte om man skulle klara sig eller inte förrän den var gjord, sa i alla fall lärarna.

Eftersom mitt intresse då mer låg på musiken än på skolan så bidrog det till att ”muntan” som det hette blev till en mardröm – en fasa!

Vi fick reda på vilka ämnen vi skulle upp i. Det var fyra stycken. Jag har förträngt ett, men de övriga var biologi, svenska och matematik. Under två dagar skulle vi kunna redovisa hela gymnasiekursen i dessa ämnen! Snacka om att råplugga veckan före. Jag satt uppe hela nätterna och plöjde bok efter bok, och var helt slut när dagen M kom.

Vi kom in i klassrummet och satte oss. Längst bak satt två svartkostymerade herrar med slips. Det var Censorerna, ditskickade av skolöverstyrelsen. De skulle kolla att allt gick rätt till. Jag tror faktiskt att min lärare var mer nervös än jag.

Nu ska jag inte gå in på detaljer, men jag klarade mig. Sista muntan var på en eftermiddag och jag och en ännu levandes kamrat gick ner på det nyöppnade hotell Brage och åt och tog en starköl och en kaffe med konjak. Den eftermiddagens munta gick som en dans!

Jag kom till slut ut på trappan med en vit mössa. Den ligger i en låda i förrådet, men den minner om forna dar, så jag slänger den inte.

Alla fasor brukar sluta lyckligt och det är det som ger kraft!

Min barndoms fasor 3.

Skolläkarn.

Jag är ensambarn och har aldrig haft några syskon att tampas med. Det sätter sina spår. Jag har alltid haft svårt för att lita på nån annan. Jag har svårt att åka med någon i en bil. Jag har inte kontroll!

När vi gick till skolläkarn i kolonn kände jag ångest. Nu skulle jag kollas, måste klä av mig och det var stora sprutor hit och dit. Det var hela klassen och alla var skittuffa eller räddare än jag. Vad vet man?

Hejenstedt hette han. Säkert en go gubbe, men vad visste vi om det?

Vi satt i kalsongerna i väntrummet och jag kände obehag. Ryktena gick. – Han ska kolla på snoppen!

En efter en gick vi in. Alla kom ut bleka i ansiktet. Spänningen steg. Snart är det jag!

Han undersökte inte snoppen, han kollade ryggen och vikt och längd och lyssnade lite.

Gud va skönt. Jag gick glatt hem och fortsatte att cykla runt Soltorget!

Min barndoms fasor del 2.

Tandläkarn!

Vidrigare än barberarn var tandläkarn.

-Nu måste vi gå till tandläkarn, sa samma moder som i Fasa ett.

Göthe, hette sadisten som hade tortyrkammare i centrum och jag visste vad som väntade. Han var säkert duktig i sitt gebit men förståelse för barn var honom fjärran.

Vi gick som vanligt, min mor och jag, Hagavägen ner och jag var livrädd.

På femtiotalet fanns det ingen barnombudsman eller barnvänliga miljöer med förstående pedagogiska tandläkare som man kunde få en leksak av. Nej det var resultatet som räknades. Hålet skulle bort och fyllas i med mängder av amalgam! Vägen dit var inte lätt.

-Det är nog bäst att vi bedövar lite, sa han.

– Visst, sa morsan och tyckte det var bra att det inte skulle göra ont.

Men den där hästliknande sprutan gjorde ju fruktansvärt ont, och gjorde att man kände sig som en boll i ansiktet.

Sen kom borren! Det var en remdriven mackapär som gjorde max 100 varv i minuten. Jag var alldeles kallsvettig när borrningen var klar och visst fan hade det gjort ont! Men jag höll masken. Nu var det värsta över och jag traskade uppsvälld hem med en vass amalgamklump i tanden.

Nu väntade bara putsningen efter några dagar och den var inte roligare. Det durrade så jag trodde hjärnan skulle lossna och en äcklig bränd doft spred sig i rummet.

Men sen var det klart och jag kunde andas ut – till nästa gång, om inte barberarn kom emellan förstås.

Min barndoms fasor, del ett.

Barberarn.

-I morrn ska vi gå till barberarn, sa min mor, som var välbeställd hemmafru på femtiotalet.

Då var den dan förstörd. Nästa dag var en plåga. Jag skulle till barberarn! Man hade inte mycket att säga till om som åttaåring.

Jag brydde väl mig inte mycket om håret. Hormonerna hade inte börjat vakna men det var mycket som var intressant ändå. Leksaksbilar, fort, indianer och cowboys. Kompisar i sandlådan och kula. Fan vad vi spelade kula! Det gör ingen idag.

Mor tog mig i handen och ledde mig Hagavägen ner till barberarn. Där blev jag placerad i en konstig stol och fick ett skynke över mig.

Nån vidare konversation var det inte, men jag kommer ihåg när barberarn sa:

– Kan jag köra med maskinen i nacken?

Jag trodde att jag skulle dö! Jag var alldeles kallsvettig och väntade bara på att allt skulle vara sut.

Så småningom var det klart och barberarn höll upp en spegel och jag sa ingenting. Morsan sa att det var bra och jag kände mig fulare än någonsin.

Sen gick livet vidare till nästa gång.

Rymden och pedagogiken.

Jag har under mina fyrtio år i skolans tjänst försökt  få eleverna att fatta hur långt ett ljusår är. Det är inte så lätt när man inte fattar själv.Jag vet ju att ljuset går med en hastighet av trehundratusen km/sek. Det är alltså 30000 mil i sekunden och det i sin tur är ung. åtta gånger runt jorden på en sekund. Så långt hänger alla med (tror jag). Men när man börjar tänka på hur långt det blir när en minut gått, alltså 60 gånger 8 varv runt jorden, alltså480 varv på en minut. Hur många det blir på en timme kan man ju räkna ut – men här börjar det svindla. De flesta fattar att det är väääldigt långt!

Ok, man kan fortsätta med ett dygn och tar man den summan gånger 365 – då äntligen vet vi vad ett ljusår är. Många stjärnor ligger på miljoners och åter miljoners ljusår från oss, säger jag och då fattar ingen nånting, inte jag heller. Det är inte lätt att vara pedagog, Björklund! Fattar du förresten?                                                   

Lumpen

Jag har gjort lumpen två gånger. Jag började tre sommarmånader som gruppchef på pansarvärnspluton. Så kom jag in på Folkskoleseminariet, denna ärevördiga inrättning, och där insåg jag lite dumheten med stridbarheten. När jag gjorde de tio månader som återstod placerade jag mig som halvmalaj, på målplutonen. Jag muckade och gjorde två repmånader och skilde mig och gifte mig och kom fram till att vad håller jag på med? Jag vägrade att vara med på den tredje repövningen och det gick lätt att slippa. En tvåtimmars intervju med en måttligt intresserad intervjuare gjorde att jag blev vapenvägrare! Någonting som jag är mer och mer stolt över. Jag har tagit ställning!

Däremot har jag många positiva minnen från lumpen. Kamratskapet, maten, disciplinen, ordningen och så det att man måste klara sig själv. Hålla ordning på alla pinaler.

Det är detta som jag skulle önska att dagens ungdomar fick lära sig. Inför tio månaders utbildning i sjukvård, civilförsvar, etik och moral, självförsvar, brandskydd mm, mm för både tjejer och killar efter gymnasiet! Det skulle lära dem så mycket. Man behöver inte lära sig att lemlästa människor för att man är ifrån morsan och farsan några månader.

Är det nån som håller med? Nä, tänkte väl det.

Flytt.

Så har jag flyttat igen. Denna gång är den näst sista. Jag har jävlats med ett skrivbord från Jysk i tre timmar. Det står där det står nu, men lådorna är det nåt vajsing med. Jag får kolla det.

Nu bor jag i en etta med kök, 42 kvadrat och golvvärme i badrummet. Fan, vad skönt! Jag kommer att stå därinne i vinter och titta ut på snöstormar och kylor och snöskottare och halkare och bilruteskrapare och känna värmen genom fotsulorna. Härligt!

Nu har jag fullt upp med lampor och gardiner och elände. Det är tur att IKEA har flyttat till stan. Blir det lite halka kan man ta sparken ner och köpa en Billy. Vi får se vi får se. Hörs!

Ambivalens

Enligt Wikipedia är ambivalens ett tillstånd där man har samtidiga motstridiga känslor gentemot en person eller sak. Jag är inte ambivalent, jag är polyvalent.

Jag sitter tillfälligt här i soffan i en lägenhet, som jag hyr billigt av en ängel, månaden ut. Jag vet varken ut eller in ibland. Nu är det ibland. Det är inte en person eller sak jag har motstridiga känslor gentemot, det är i stort sett allting! Så har det varit några månader, men jag tror att det kanske kommer att ordna sig när jag får mitt eget ide nästa vecka. Det är det jag ser fram emot. Då kanske jag blir valent!

Jag skriver mer då.

Dubbdäck eller inte eller vargar eller inte, det är väl det som upprör i dag i vårt fosterland. Ska vi ha dubbdäck eller vargar? Jag vet inte. Jag tycker det är så djävla besvärligt att byta till dubbdäck och lika jobbigt att skjuta vargar. Man har ju tydligen kommit fram till att dubbarna river upp elaka ämnen, som inte är bra för hjärtat och vargarna river upp älghundarna. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag hör hormonstinna tonårspojkar som nyss fått körkort göra burnout i rondellen och då tänker jag, fan va bra med dubbdäck och fan vad dåligt med körkort! Detta är vår vardag och den får man väl stå ut med ett tag till.

Jaja. Nu har jag lyckats hitta lösenordet. I´m back folks!

Jag har ingen bild, men jag skriver ändå. Bilder och musik kommer i 3D sen. Det djävliga är glasögonen. Jag får lösa det på nåt sätt.

Ujujuj! Jag har mycket visdom och händelser att berätta framöver. Hold on, people! Puss!

Jag tror att jag kommer tillbaka.

Kanske kommer det nåt framöver.

Tid

Jag skulle ha skrivit i bloggen men jag har inte tid. Rätt vad det är kan du räkna med en ketchupblogg där allt bara sprutar ut. Jag tänker trots att jag inte skriver. Det kan vara bättre än att skriva utan att tänka. Lite 60-tal går det ju att lyssna till. Ha det bra!

Mitträcken

I dag har jag ingen fantasi utan jag skriver av en insändare som väckte uppseende i lokalpressen. Många lyckades jag reta! Hi,hi.

Felplacerade mitträcken?

Alla undersökningar har visat att vägverkets mitträcken minskat antalet dödsolyckor i trafiken. Det är ju bra, men jag förstår inte varför dessa räcken inte kan placeras mitt i vägbanan?

Ibland är körbanan smal och ibland är den bred. Det går bra att göra omkörningar där vägen är bred. Däremot kan det vara stört omöjligt att ta sig förbi ett fordon på den smala sträckan.

Trots att jag har en ganska smal bil, är det problem med omkörningarna. Man är tvungen att signalera och blinka för att den framförvarande ska bromsa in och köra åt sidan. Detta innebär självklart en risk för vederbörande, som faktiskt i värsta fall kan köra av vägen.

Varför ska vi ha det på detta viset? Mitt råd är:

– Lägg mitträckena där de ska vara – i mitten!

Sign. Blir nog MC i vår.

Snacka om att detta retade många. Kul!

Men vi sitter alla i samma bil!

Retreat

Dagarna är upphängda på tillfälligheternas snöre, sa Frida Müller.

I dag är en sådan dag. Förkylningsvargen har slagit käftarna i mig, något som jag inte upplevt på tio år minst.

Jag tänkte i morse att idag går jag inte ut. Detta ska bli en tankedag. Jag tror att det är nyttigt med en resumé nån gång. Jag få t ex tid att skriva i bloggen. Jag arbetar ju på dagarna och sover mer och mer borta på nätterna så det blir inte mycket bloggeriande. I dag har jag tid! Nu kan jag sitta en stund innan resan går vidare.

Men när jag väl sitter på sängkanten, ramlar alla tankar och intryck runt i skallen så det blir omöjligt att återge.

Ska jag skriva om Usama? Är du glad för att han är död?

Ska jag skriva om Juholt? Är det vår blivande landsfader?

Ska jag skriva om kärnkraften? Hur stor är sannolikheten…?

Ska jag skriva om idrott? Nej!

Ska jag skriva om pedofiler? Hur viktiga är dom?

Ska jag skriva om livet? Det är nu!

Ska jag skriva om döden? Det är sen!

Jag tror att jag skriver inget mer. Jag hostar vidare. Så länge man hostar, lever man!

Jag spelar lite Beatles. The fool in the bed, eller vad den nu hette.

I soffhörnet

När TV-n aldrig blivit påslagen. Mörkret börjar komma och inga lampor är tända. Spotify med favoritlistan spelar och ett glas vin står på bordet. Då börjar man fundera.

 Allt kan vara lätt eller olätt.

Det är när molnen kommer glidande fast himlen är klar. De skira björkarna står som svarta silhuetter i skymningen.

Då är det skönt att få tröst av musiken. Eller att ringa till en kuratorkamrat som lyssnar.

Tack du!

Joe Cocker!

Vår.

 

I kväll är jag lycklig. Kan det inte få vara så?

Hallå!

Hundrade

Tionde har förekommit i Svea rike förr. Numer är det endast suspekta frireligiösa sekter som använder sig av detta. Tio procent av lönen går till någonting som kommer församlingen till godo. Kanske en ny kyrktupp?

Idén med tionde skulle kunna överföras till samhällelig nivå.

Vi pensionärer som fått lönen halverad i ett slag, sitter och tuggar blodpudding, medan många av barnen har en inkomst dubbelt så stor som man själv haft. Vore det inte ett bra förslag att barnen skulle betala en hundradel av inkomsten till sina gamla föräldrar. Säg att man har tre barn med en månadsinkomst på 40000 kr. Det skulle innebära 1200 i pensionsökning. Då kanske de gamla skulle ha råd att köpa senaste monsterspelet till julklapp.

Pensionärer, vad tycker ni?

Pessimist

Tja, man är tillbaka trots allt. Man svänger runt i livet som Tarzan i sin lian. Hur det nu än är så kommer jag inte ifrån min grundfilosofi, pessimismen.

Jag satt i min 2xBaden i den väsande skarpa vårsolen och lyssnade på ett program på ettan om pessimism. Och tamejfan allt föll på plats!

Pessimism är egentligen något positivt. Det är pessimisterna som är de verkliga samhällsbärarna. Det är vi som står för humorn. Det är vi som tänker efter och inte bara glädjefnattar. Vi ser krampaktigt på alla positiva skeenden och försöker glädja oss.

En pessimist behöver inte vara tråkig. En pessimist skänker med humorn som vapen, sin lust till medmänniskorna. Vi har alltid ett svart moln hängande över oss, men det är vi medvetna om.

Där det finns en människa, finns ett problem. Där det finns sex miljarder människor, finns det lika många problem. Hur ska vi få det att gå ihop?

Kom med i pessimisternas skara! Sluta med fredagsmys – larvigt!  Börja med måndagstrubbel i stället. Låt veckan vara en stor avgrund som du till helgen lyckats klara dig upp ur!

Pessimistkonsulten!  Jag är själv född i Skellefteå! I november månad!

Paus

Bloggen kommer att vara förpuppad ett tag. Snart blir den en fjäril! Ha tålamod!

Dylan

Dylan kommer till Peace and Love. Jag kanske måste köpa biljett.

I går somnade jag till Dylan vid en kyrkogård någonstans i Sverige. Kom igen Folks! You are still alive!

Grått.

I dag är det grått.

När man varken mår bra eller dåligt. Fokar man (som det heter numer) åt det ena hållet är det svart, men åt andra hållet är det vitt.

I dag är det grått.

Jag har försökt att titta på TV men jag bara retar mig och tycker att alla program är meningslösa. Nu har jag övergått till Spotify och kommer säkert att somna av på soffan till bra musik.

Trevlig helg, önskar jag och Galenskaparna!

Fönster

I dag har jag putsat fönster på tredje våningen, treglasfönster, sex rutor på varje fönster, höjdrädd är jag också. Nu vet ni det.

Jag fortsätter i morrn!

Putslustigt värre.

Säng

Av någon anledning har sängen fått en central betydelse. Det finns nittiocentimeters, etthundrafemcentimeters, etthundraåttiocentimeters. Själv har jag en etthundratjugocentimeters (det är inte storleken det beror på, det är leken, hi hi).

Nåväl. På sängkanten sitter jag och funderar. Det är mitt bästa funderarställe. När jag ska gå och lägga mig, när jag vaknar på natten eller på morgonen när sömnen är slut. Det är på sängkanten jag fattar alla beslut, planerar framtiden, gör upp en budget och känner oro eller lugn.

Sängen är viktig! Särskilt kanten.

Mitt i natten. P1 skvalpar vågor, P2 är för djupt, P3 återstår. Jag lutar ikull från alla tankar och lyssnar i symbios med alla skiftarbetare till nattens röst, eller vad det heter. Ring så sover vi, kanske.

Då hoppas jag att det blir en dag till med upplevelser.

Sov för fan, den nya dagen randas!

Snart är det sommartid också. Tur att man slipper löneslavsarbete!

Säng!

Dödsbo

Jag är just hemkommen efter att ha röjt i ett dödsbo.

Flyttkartonger och sopsäckar, brännbart eller deponirest eller metall eller elektronik…eller nåt mänskligt kanske. Jo jag bläddrade i fotoalbum. En gammal radio var på där man rapporterade från Japan. Jag tänkte på alla hem som bara försvann. Man blir eftertänksam och lite dyster i det läget. Det är därför jag skriver nu.

Under sängen fanns en låda på hjul. Den var tom. Men bakom den hittade jag en typ dagbok. Jag bläddrade i den och kom osökt att tänka på Strindbergs ett halvt ark papper. Ett helt liv i ett litet kollegieblock.

Jag blev plötsligt påmind om min egen död och kom igång med flyttkartonger och sopsäckar igen. Jag ville hem.

Naturkatastrof!

Vi upplever just nu en naturkatastrof!

Varför inte i stället kalla det för en naturlighet?

Naturen skiter väl i oss. Så har det alltid varit.

Katastrofen är väl att människan tror att den kan behärska naturen. Det är katastrofen. Man kan kalla det människokatastrof i stället.

Vi är små. Vi kryper omkring här på jorden. Vi är mindre sociala än myrorna.

Vi ser bilar flyta omkring, kärnkraftverk exploderar som kinapuffar på rad – bara på grund av en havsvåg!

Makalöst!

Samtidigt sitter en idiot i Libyen och klamrar sig fast och förtrycker folk in i det sista. Världens räddande förening, FN, kan inte göra nånting.

Jag bara frågar: vad har vi att hoppas på?

Skyddsvallarna räcker inte till!

Tage Danielsson!

Virrvarr

Idag är livet ett virrvarr!

Det är på det personliga planet och ingenting som du ska ha reda på.

Virrvarr är bra ibland. Ibland kommer det inifrån, ibland utifrån. Nu har det kommit både inifrån och utifrån. Hur gör man då? Man går och vilar och vaknar och ingenting har löst sig. Jag vet. Men jag vet inte hur det kommer att sluta. Jag är som en albatross!

Accelerando

Nu har jag acceleranderat upp blodtrycket i dag. En envis nackspärr och diverse artiklar och nyheter har åstadkommit denna ökning i ådrorna.

Sveriges vapenexport har ökat med 400% sedan 2001, läste jag.

En fasansfull siffra. Vem har bett om detta?

Vi exporterar vapen till kreti och pleti fast det är emot lagen! Visst är det märkligt? Vi exporterar på undantag. Sverige ligger i tio i topp i världen när det gäller vapenexport. Har vi bett om det?

Vi exporterar en granat, flechettegranaten, som vi inte själva vill ha för att den är så otäck. Den innehåller tusentals pilar som dödar allt i närområdet. Civila, soldater, hundar, kossor osv…men det går tydligen bra ändå.

SAAB exporterar( Köp aldrig en SAAB!),  Bofors, Hägglunds är två till.

Jag frågar mig vad de är för land jag lever i? Är vi en underhållsnation till alla väpnade konflikter i världen?

Varför tillverkar vi inte fredliga saker i stället? T ex lok, vindkraftverk, solfångare osv.

Är denna vapenexport demokratiskt förankrad, undrar jag. Vill vi detta?

Jag blir upprörd och spelar en låt!

Ritardando

En musikterm, som lika väl kan vara allmängiltig.

Livets ritardando befinner jag mig i just nu.

Jag vet från alla musikår att ett ritardando är svårt att få till. Med vilken hastighet ska vi slå av på takten? Hänger alla med när det egentligen inte finns nån takt?

Det går inte att göra ett ritardando på egen hand. Det blir futtigt. Man måste vara några och lyssna och känna. Feeling, som sagt. Detta viktiga ord i livet och även i ritardandot.

Jag hoppas att jag har några kamrater med mig i livets ritardando. Jag vill ju ha en så taktfull och till sist taktlös avslutning som möjligt. Jag vill landa mjukt.

Nästa blogg kommer att handla om accelerando, en annan musikterm. Då jävlar. Pass på!

Lektion!

Nere.

Jag älskar trumpet (med betoningen på sista stavelsen, förf. anm!)

Har du Spotify så lyssna på trumpeten i början. Fan vad vackert!

That´s all for today folks!

Led!

Nu är jag led, knäled!

Jag var ute och cyklade för ungefär en månad sen, halkade i en grop och dunsade i ena knäet. Det har inte blivit bättre. Det gör ont. Jag måste söka hjälp.

Små problem om man jämför med kamrater som får stroke och cancer. Vad är det väl att cykla omkull?

Nu är jag uppretad!

Jag förbannar mig varje gång jag lurats att titta på ett sportevenemang.

Nu är det skidVM i Oslo tydligen.

Alla dumma kommentarer från alla enkelspåriga kommentatorer, är ju makalösa!

Idén att driva sig själv till att åka fortast i världen är ju sjuk. Finns det inget diagnosalfabet för det?

Tänk om alla människor hade samma mål? Vilket kaos!

Nationaliteten frodas. Norige mot Sverige. Vem är smartast dopad? Vem har synts mest i TV? Vem kommer att vinna? Vem tjänar mest?

Jag tänker: – Vad futtigt! FUTTIGT var ordet.

Är vi så lättlurade vi människor? Vi går på det mesta, bara för att vi inte har fullt upp med att överleva här i vår civilisation. Tyvärr har 90% av världsmedborgarna fullt upp upp med det. Vi är runt 10%. Vi tittar på skidåkning, vi åker till Thailand, vi åker på skidsemester, vi hittar på och hittar på…

Idrottsevenemang typ VM, OS är opium för folket. Vi förslappas och blir feta av alla chips och coca grogga.

Så här känner jag nu efter att ha tittat på skid-VM i Oslo.

Fy för den nationalistiska yran. Bort med fanatism, fram för individualism och tolerans! Rap!

F d lärare.

Nu är jag pensionerad, men jag råkade av misstag få in programmet klass 9A på ettan. Jag försöker undvika det programmet, lik en frireligiös som undviker pornografiska filmer ( men vi tittar ibland, kanske, eller hur?).

I fyrtio år har jag träffat och lärt känna och blivit kompis med många av mina elever. Titta på bilden! En samling hormonstinna ungdomar. Alla med livets äventyr framför sig. Några kanske har föräldrar som super och slåss, några är homosexuella, några har komplex av olika slag, några känner tvång från föräldrararna, några har drogproblem, några har nyss gjort slut.

Hur ska man kunna skapa en homogen undervisningsgrupp som ska lära sig läxorna och bli GODKÄNDA (detta hemska ord) av dessa personligheter. Tänk om du inte blir GODKÄND och LÖNSAM? Tänk om du väljer att gå din egen väg? 

Lärarjobbet är ett av det svåraste. Däremot är lönen en av de ringaste. Hur ska detta gå ihop?

Björklund, hjälp mig, ty jag förstå ingenting längre.

Jag har däremot lagt ett golv i dag och faktiskt sett att jag kunde det! Och det blev gott!

Hollies är gamla favvvisar om man fokar in på sextitalet.

PS, jag kom på en vers, med 30% Ferlin och 30% Selander. Passpå!

Vi klickade ett golv idag, en vän och jag.

Vi gick väl hem runt fem

en tanke kom när hjärnan blev i lag

Vårt golv var taket i en annans hem!

Snöööööööööööö…..

Det snöar. Flingorna faller som i en leksak som snöar när man vänder på den. Vem är det som vänt på oss? Jag har inte känt några ruskningar.

Nu ska jag tala om vad jag gjort i dag. Intressant, intressant.

Kl 10-14 arbetade P&B med att slipa och tapetsera.

Kl 14.15 rotade jag i bastun hos Revisorn. Han har nämligen sitt dolda bokförråd där. Det är bara att plocka. Kaffe, munk och massage blev det också.

Kl 15.30 var jag i hemmet, stekte pyttipanna, pratade i telefon, tog en öl och nu börjar friden komma. Snön faller och jag med den.

OK. Detta var allt för i dag, folks. I morrn fortsätter vi tapetsera!

Laleh! Min lilla favorit.

PS Hörde på TV,n att en miljard människor på planeten är analfabeter. DS

Mitt rum

Det finns ett rum här inne, där jag är nu. Det är mitt.

Jag har stängt av alla telefoner och är onåbar. Det känns skönt. Jag är inte social i dag. Jag skiter i omvärlden och grottar in mig i några loppisböcker. I morrn är en annan dag!

Mikael Wiehe!

Minnen, eller kastrering av en katt.

I torsdags var jag i Färjestad och kastrerade två katter. Klockan åtta levererades katterna och kl 14 skulle dom hämtas. Vad gör man i Karlstad från klockan 08.15 till 14.00 i kall snöblåst? Man söker sig inomhus till fik och köpcentra och IKEA!

Jag blev havande med en hylla för 249 kr till badrummet. Värmländskan köpte en kökssoffa för 6000, men det skiter väl jag i.

Nåväl, nu är det måndag och jag är hemmavid. Jag har monterat min hylla och satt den på plats. Det känns skönt att få sätta nånting på plats nån gång!  Tvättkorgen som förut stått på plats fick däremot inte plats längre. – Garderoben tänkte jag, där får den plats!

Det gick bra efter att jag plockat ut en kartong med gamla bilder.

Nu har jag suttit och bläddrat i dessa bilder och insett att människorna förr var mycket yngre och vackrare (särskilt jag), och att tiden har sin tand. Jag kommer nog att fortsätta med bläddringen tills sängvärmen tar överhanden.

GLAD HJÄRTA på er allihop!

Somna till Sven-Ingvars, snälla!

Vaddå kärlek, eller vaddå?

Jag nöjer mig med att skriva av en sonnevidikt fläckvist. Nån kanske fattar what´s it all about yuo know. Go inside yourself!

Göran Sonnevi:

——-

Det som är vilt hos älgar är det skygga.

Det som är vilt hos sniglar är det stilla.

Att älska sakta, dröjande som sniglar,

eller som flugor som just då är stilla,

kan vara vildare än våldsam älskog.

Passionsflås, bagarsmek, ormtäta famntag

och häftig in- och utteknik fortlever

i vår erotiska utlandskultur

så länge kärleksparen intalar varandra

att guden Eros kräver detta av dem.

Det som är vilt kan vara mycket stilla.

——– Eminem! Jag är inte så mossig än!

Tomma tunnor…

Jag känner mig för närvarande som en tom rostig tunna.  Men jag tror att rosten är ytlig och går att skrapa bort och hålen går att laga med silvertejp. Det är sista utvägen. Går det inte att laga med silvertejp, så är det bara att kasta skiten.

Alla mina idéer har för närvarande runnit ut ur dessa rosthål. Jag väntar på våren och inspirationen. Till dess blir det uppehållande skrivverksamhet, ungefär som att gå på gymmet en gång i veckan i stället för tre.

Glädje kan man emellertid få från tomfat. Copenhagen steel band har jag själv sett in action på karnevalen i Köpenhamn -92 (se bild).  Tyvärr började kyrkan brinna, så det blev ett abrupt slut, men innan det svängde det på som bara fan! Man var yngre då!

I´m talking. Too much!

Jämt när jag pratat på allvar med nån om nåt så tänker jag efteråt, – Fan grabben det skulle du inte sagt!

Jag pratar för mycket om sånt jag inte ska prata om med vissa och vid vissa tillfällen om nåt visst.

Det har jag fått höra hela livet och nu börjar jag skita i det!

Gubben börjar bli gammal!

Jag har i alla fall lovat trean ett citat per dag, som hon kan sätta upp på sin arbetsplatsanslagstavla.

Dagens, eller morgondagens:

– Människans förmåga att tänka är inte en gåva, det är en förbannelse. (Storabh)

Vi tar nästa dags också:

– Hur fan får man rutinerna att leva? ( Storabh)  I`m walkin and talkin!

Så var det morgon.

Grått, kallt när man tittar ut. Lika bra att gå till bädden. Vilken dag som väntar! Ingenting. Men vem vet, det kanske blir nåt?  Ta hand om livet, folks! Niklas (eller hur det stavas)http://www.youtube.com/watch?v=MbsJ0e21iM0. Snart blir det sommar!

Samtal.

Idag har det varit mycket samtal, till höger och vänster och upp och ner. Jag har inte hunnit så mycket annat. Den personliga hygienen och dammtussarna har fått stå åt sidan. Men det har varit bra samtal. Jag känner mig glad. Tänk att få känna så en gång till. Nu lyssnar vi lite.

Tankar

Så sitter jag här mitt i vargtimmen och kan inte sova. Tankarna flyger som ilskna getingar i skallen.

Vad gjorde jag fel? Vem gjorde fel? Gjorde nån nåt fel? Kanske, kanske inte?

Det är inte lätt.

Nu tänker jag inte grotta ner mig. Nu ska jag gå och sova tills döden skiljer mig åt, känns det som om…

Hansson  de wolf united får vagga mig. Det var längesen man hörde den, förresten.

Pimpeldags!

Vilken underbar dag på Vänerns is vi hade igår, värmländskan och jag. Vi åkte ut med spark och spön och borr och fika och smörgås och fällar och pallar, för att pröva lyckan en vanlig tisdag.

Och vilken lycka sen. Det nappade i ett!

För mig som i stort sett aldrig pimplat annat än öl och varit under isen en gång, så var detta en upplevelse. Fisken ligger nu i frysen och beräknas väl ge en sisådär tio måltider.

Helkul. Nu gäller det bara att samla in olika recept så att det blir lite variation i kosthållningen.  Jag säger bara, Stig Strand, släng dig i väggen med dina fisktabletter!

Lägg märke till att fångsten på bilden är efter en timme!

Efter all mat måste man motionera. Vad sägs om detta?

Natt

Nu är det natt och jag sitter som en uggla med stora ögon. Fullmåne är det också.

Detta är pensionärslivet. Jag vet att jag kan gå och sova snart. Jag behöver inte väckas av en elak signal klockan sex. Härligt!

Det är tur att lejonen sover i natt. Jag tror att vargarna gör det också, om dom inte är skjutna.

Telefon

Kommer du ihåg den gamla telefonkiosken?

I dag har kiosken välts och fått fyra hjul och en motor.

Tamejfan varannan bilkörare sitter och pratar i telefon när dom kör. När kommer det en lag mot detta? Andra länder har en sådan lag.

Det är inte undra på att bilar far till höger och vänster när föraren sitter och pratar i mobilen.

Nej, det var bättre på Gunnars tid!

Tänk om alla gjorde en sak i taget. Bilkörning är en viktig sysselsättning. Då kan man inte fjolla på telefon!

Jag har aldrig förstått vitsen av:

1. Att köra fortare än hastighetsbegränsningen.

2. Att låna pengar för att åka till Thailand.

3. Att känna tillfredsställelse av att döda djur eller människor.

4. Att tro på en gud som fixar allt.

5. Att stå och vråla på en ?-match.

6. Att använda våld.

7. Att trängas på REA!

8. Att titta på alla dessa dåliga USA- såpor.

Jag har på gamla dar börjat förstå vitsen med att:

1. Läsa bra böcker som ger något.

2. Titta på filmer som ger något.

3. Titta på konst

4. Lyssna på musik.

5. Ta det lugnt.

6. Vara snäll.

7. Komma in på rätt spår från början

8. Lyssna

9. Känna

10. Ge fan i vissa saker

Jag kan hålla på, fattar ni väl?’

Nu satsar vi på humor och jobb. Jobbskratteavdraget ni vet!

Man måste umgås med människor som ger något och som har HUMOR!  Annars går vi mot undergången.

When you´re down but not out!

I kväll mår jag inte så bra. Det blir så ibland av nån outgrundlig anledning. Det nattsvarta bottenvattnet stiger upp med stora bubblor. Jag vill inte det, men ibland bubblar det till. Så tror jag att det är för oss alla, faktiskt. Det gäller att hålla fasaden, men det går inte alltid. Det är lika bra att kapitulera. I morrn mår jag säkert bättre. Jag ska lyssna på Carla Bruni, så kanske det lättar. Man blir ju inte gladare av att titta på Christian Luuk i alla fall!

Graninge – eller ett liv.

Jag har ett par graningestövlar. Dom har varit med i snart femtio år. Dom har sett mer än jag, fast underifrån. Snö, skit, regn – men även under kjolarna. Trogna följeslagare. Omsulade är de, men håller än. Två av mina käraste ägodelar.

Dom har varit med i krig, två äktenskap, några förhållanden och jag tror att dom är med än!

Jag skulle vilja att askan av stövlarna låg bredvid mig i graven! These boots are made for living!!

Grisen, eller en hyllning till dieselmotorn!

Grisen har jag döpt fordonet till. Den tar mig över berg och dalar med ett envist stånkade och pustande. Då och då hoar han till.

I dag var det ett underbart vårvinterväder och alla var glada, t om Grisen. Han frustade och fnös uppför backarna vid Ställdalen. Dom backarna är ingen lek, ska jag säga, men Grisen var på ett sjuhelvetes humör. Alla tider stämde och människorna hade ett leende på läpparna, t om jag. Hade jag haft gitarren me så hade jag spelat och sjungit. Tamejfan! Traveling Wilburys!

Train

Nu åker jag snart till Vänerns strand by train, eller rättare sagt rälsbuss, som stånkar fram över bergen i Bergslagen. Jag blir tyst till onsdag. Lyssna på train! (jag kan faktiskt denna låt på ukulele!)

Drömmar!

Jag vet ju vad jag vill drömma om när jag går i bädden. Jag ligger desperat och fokar (som det heter i idrottsvärlden). Men icke! Drömdrömmen missar målet med mil.

Fimpen har fel på vänster styrspindel, sa man på provningen ( inte vin utan BIL-provningen)!

Min dröm i går råkade halka in på styspindlar. Jag vet egentligen inte hur dom ser ut i, vaket tillstånd, men djävlar, i drömmen låg jag själv i skiten och bytte spindel. Det var en fotografisk dröm, som jag minns allt av. Oljan rann och muttrarna satt fast – ett elände var det.

Varför får man aldrig drömma det man vill? Uppfinn en drömtablett, nån!

Everly Brothers kanske har svaret?

Bilprovning

I morrn är det dags för Fimpen att genomgå en 25-årsundersökning. Vi får väl se hur det går. Det  blir nog en skön vända i sommar också.

Det kanske går bättre för Fimpen än för Fredde!

Mitt i natten

Vad gör man när man vaknar mitt i natten och känner en oro som är förlamande? Man lyssnar på Beethoven. Månskenssonaten. Sen kan man gå och sova.

Nyår.

Jag har alltid samma känsla vid nyår. Som sagt, ryggsäcken packas med löften. I år ska dom hållas! Tamejfan.

Jag tror alla behöver ett avstamp. En sviktbräda. Livet går på och rullar in sig i en odefinierbar sörja som man måste komma upp ur. Nyår är alltid en sviktbräda för mig. I år har jag fått hjälp av en mottagerska, som gör det lättare att komma över plinten. Det känns bra!

Jag har alltid gett löften till det nya året och många har jag faktiskt hållit. Jag tror att det reder sig i år me.

Nu spelar jag Björn och Bennys fantastiskt vackra Beatrice med Kalle Moraeus och önskar alla Gott nytt år!

Nåt vettigt?

Jag skulle väl orka skriva nåt vettigt, men det gör jag inte. I dag är off! Jag lägger in Thalamus, som avslutade Firmafesten i går.

Firmafest

just Nu sitter jag hemma och tar en öl och en körv och pratar i telefån. Spektaklet har börjat! Borlängebandens tolfte Firmafest kör i gång om fem timmar.

Jag börjar bli gammal och måste luta i kull lite för att orka med natten. Det djävliga är att telefånen ringer hela tiden. Det är lika bra att skriva några meningar i blåggen, tänkte jag. Nu har jag gjort det. Kolla på Firmafesten förra året. Så blir det nog i år me!

Tider

Jag har suttit på ett gammalt mentalsjukhus och funderat några dar. VI har pratat.

Sjuttiotalet, då allt var tillåtet. Striptease, porrklubbar fanns överallt. Nu finns ingenting av detta. Har det blivit bättre? är den stora frågan. Vilket lands ledband går vi i?

Jag är ingen anhängare av strippklubbar, men när jag hör att fyraåringar i Florida måste ha överdel på bikinin, börjar jag att kraftigt reagera.

Vilken dubbelmoral! Ett land som producerar porrfillmer av grövsta slag, tillåter inte fyraåringar att visa överkroppen. Fy fan, säger jag!

Vad är det för fult att vara naken? Det har blivit det av nån outgrundlig anledning. Skyll inte på mig bara! Skyl på Dyllan!

Ja, så var det dags…

att önska alla mina trogna fanatiker en GOD JUL! Jag skickar med två bilder och en melodi. Hoppas att det passar alla. Troligen lever vi väl ett år till och jag lovar att önska God Jul då med! Be careful out there, folks!

Gris

Så här inför julen måste jag köra en klassiker, hämtad från en musikant från Avesta. Kalle Sändare. Den förste och störste!

Sprut-Sven!

Jag har bott granne med Sprut-Sven. Han har varit hemma hos mig och druckit whiskey och tittat på min dåvarande fru när hon rensade rabatten på alla fyra. Sven var ett original i stan. Han var brandöverste och hade hand om brandkåren. En mycket karismatisk person.

Han sa emellertid:

– Det ska för fan inte byggas några hus utan murstock i detta land!

Han hade rätt, har jag insett nu när temperaturen ligger lågt. Det börjar att brinna här och där och elskåpen står och frustar. Hur ska vi som inte har en murstock  klara oss om elen försvinner? Allting hänger på elektricitet i dagens kalla Sverige. Måtte detta sluta snart!

Elektricitetsvisan hänger över huvet!

Idag är en stor natt!

Hade vi levt på vikingatiden hade det varit ett helvete denna vinter! Fy fan!

Nu åker vi i våra bilar med elsits och motorvärmare, men djävlar om det krånglar! Om elen skulle ta slut så skulle vi vara på vikingatiden.

Vi diskuterade detta i en klass nån gång vintertid, när det var tjugo grader minus och blåsten rände rakt igenom fönsterspringorna på den kommunala utbildningsanstalten. Snödrivan var på fönsterbrädan.

Jag sa: – Tänk om elförsörjningen försvann på obestämd tid. Hur skulle ni få mat?

– Vi får väl åka till Mc Donalds, var det ett ljushuvud som sa.

Go´natt. Vilket mörker. Går strömmen och det är -20, så är det ett helt annat läge.

I kväll ska vi fira! Det är månförmörkelse och midvintersolstånd och fullmåne och elström samtidigt! Detta är en speciell kväll, skulle vikingarna sagt.

Telegram för fullmånen. En av Cornelisfavoriterna.

Livet

Så här olika kan livet te sig på denna planet. Grabben är uttråkad och dricker öl medan andra sammanträder! Mamman spelar på som fan!

Säg aldrig aldrig!

Jag har en kamrat, som genom åren gett mig pricksäkra råd. Han vet mina svagheter.

Jag sålde ett hus och sa : – ALDRIG mer ett hus!

Vännen flinade.

Så träffade jag en dam och vi blev med hus.

Samma flin.

Vi separerade och jag sa: – ALDRIG mer ett hus eller en dam!

Nu bor jag i lägenhet och har råkat träffa en dam.

En gång för länge sen hade jag två damer. Vännen sa: – skaffa en tredje! Det funkade. Problemet löste sig. Det trodde jag ALDRIG!

Nu börjar jag bli gammal och vet inte hur det blir. Det kanske blir servicelägenhet och dam. Men ALDRIG mer ett hus!

Jag kör Little boxes igen. Det hade jag ALDRIG tänkt göra.

Sambandscentralen

I några dagar nu har jag haft sambandscentral i mitt vardagsrum. Folk ringer än på mobilen och än på fasta numret. Det ska skickas mail hit och dit och fixas med än det ena än det andra. Det är likadant varje december när Firmafesten står för dörren. Det är 18 band som ska pusslas in i ett schema så att allt funkar. Det är ungefär som soduko, eller vad det heter. Det blir skönt när festen är över och att det funkat. Det har gjort det i elva år, så det borde väl göra det i år me.

Nyårsafton skiter jag i. Det är amatörernas kväll.

Manhattan Transfer kan sjunga. Operator, tex passar ju bra.

Blues

Idag blir det inte mycket skrivet.

Seasick Steve. Snacka om blues! Tack värmländskan!

I ögonvrån

Tankar för dagen, skrivet på natten.

Det är så allt funkar. Man ser inte när man ser, men i periferin skymtar nåt. Blinda fläcken bär vi med oss hela livet.

Utkanten är svår att fånga. Tittar man dit så försvinner allt.

Kanske är livet så. Det allt egentligen handlar om ser vi inte. Vi lever i en blind fläck! Vi anar, men kommer aldrig åt.

Hur ska vi lösa detta? Kanske ska vi skita i det vi ser? Om vi är blinda framåt så syns utkanten. En idé!

Detta var bara några funderingar. Jag ska i alla fall prova några dar. Jag har en käpp i förrådet som jag ska måla vit.

I mitt nuförtiden euforiska och nostalgiska tillstånd, spelar jag Beatles här. Blunda eller titta, skit samma!

Evert Taube fortsätter jag med….

Jag har varit ner till Vänern och sjungit Evert Taube i duett. Den helt fungerande gitarren kommer från RUSTA! (599 spänn, får jag reklampengar?) Allting funkade och vädret var kallt. Inomhus var bäst.

Jag har nämligen alla Everts låtar. Vilken fröjd.

Vi har nåt gemensamt, Evert och jag.

Mondän

Ett bortglömt ord, liksom Evert Taube, och för all del Ulf Lundell. Dom har liksom kommit på sidan av i Kulturlandet. Evert kanske skriver om negrer och Ulf om knark. Det är nån slags dold censur som arbetar i Svea rike. Jag vet inte vem som bestämmer, men jag vet att allt är tillrättalagt, så att det ska passa. Känslan är passé, det är ekonomerna som bestämmer. Hur länge kan detta fortgå?

Mondän = som utmärker den ”stora världen”, och människorna som lever i den. Societets, elegant, modern och förfinad på ett ytligt sätt. Fritiof i Arkadien är i alla fall en av mina favoriter. Min morbror brukade sjunga den på femtiotalet och den sitter kvar!

Blunda och se och lyssna! Fram för Evert!

Tid

Tiden rullar på som ett hjul. Det är en evighetsmaskin.

I går stannade tiden ett tag, åtminstone hemma hos mig och även hos min granne. Jag förmodar att nästan hela kvarteret var utan tid några timmar. Det visade sig vara en mus som orsakat kortslutning nånstans i nåt elverk.

 När jag tog min eftermiddagsslummer, återställde jag klockan på 03.30. Jag räknade inte med att det var ett 24-timmars urverk.

När jag sedan vaknade mitt i vargtimmen visade klockan 16.15. Det tog ett tag innan jag fattade att det var natt och inte eftermiddag! Det är lika mörkt ute ändå.

Tiden flyter på, men klockorna är si och så. Musen kan det inte vara mycket att se på!

Spinning Wheel med Blood Sweat and Tears. Mina favoriter från sjuttiotalet. Makalöst blås!

Vargtimmen

Klockan är snart halv fem. Jag kan inte sova. Det är en pirrande känsla som håller mig vaken. Jag har försökt att döva mig med Torgny Lindgrens Pölsan, med det hade bara motsatt effekt. Vilken strålande författare!

– Om inte framtiden funnes, så behövde vi inte ängslas så mycket.

Jussi Björling behöver nog inte ängslas så mycket!

Kontraster.

Som mina ivriga läsare kanske redan konstaterat så står jag inför ett paradigmskifte i livet, där allvar och lek är fundamentala inslag. Plus dialekter.

Därför skickar jag en ekelöfsdikt och en visa. Listen and think!

Vi Vänerns strand.

Jag tror att jag har hittat en bluesflicka vid Vänerns strand. Flicka och flicka, förresten, men skit samma. Okej, då vet du det. Jag återkommer! Lördag på dig!

BB King säger det mesta med sina strängar.

Livet som pensionär.

Jag är ju inte riktigt rabattpensionär. Ett år kvar.

Men jag har aldrig haft så mycket trevliga saker att fixa med!

Borlängebandens officiella firmafest, som bara växer och växer. 18 band i år. Olika musikkonstellationer som aldrig tidigare sett dagens ljus. Jag lägger in ett klipp från förra året. Det börjar lugnt och blir barra värre framåt natten!

P&B, engineering and construction, har fullt upp. Nu är vi nere och rotar i ett pannrum. Det är i alla fall varmt!

DMS, Din Mammas Städ, börjar få jobb. Det är min flyttstädfirma.

Borsta tänderna måste man hinna med.

Sen är det ju Kristinehamn, som helt plötsligt blivit aktuellt.

Hur ska detta sluta?

Neråt fast uppåt.

Jag kommer att vara lite neråt framöver och kanske inte blogga så mycket. Hinner inte heller. Äh, ärligt talat gäller det en dam. Resten får du gissa själv. Hon gillar blues ialla fall, precis som jag.

Neråt.

Har varit neråt i helgen. That´s all folks!                                               När jag kom hem satte jag på spotifyen!

Urblåst!

Min dator har blivit urblåst! Det tar tid att hitta allt. Det är ungefär som att få nya föräldrar. Man blir vilse, liksom. Jag la in några exempel på blåst. Du kan ju tolka dem som du vill. It´s up to you!

Topless

Äntligen är datorn fixad. Tack PH!

Jag pratade nyss med Trean. Hon sover i natt över i huset som ligger nära min f d arbetsplats, där jag orerat i sjutton år. Jag berättade för Trean om en lektion.

Det var en het sen vårdag och värmen dallrade i den illa isolerade baracken. Jag pratade om vulkaner eller greker, jag vet inte så noga. På granntomten låg tre yngre damer på magen och solade topless (på den tiden var det inte fult med en bröstvårta. Konstigt?). 

I alla fall bröts friden av en hormonstinn målbrottslig niondeklassröst:

-Nu vänder dom på sig!

Alla rusade till fönstret och så var lektionen slut.

Detta är pedagogik, Björklund!

Sunny, Marvin

Ny vecka

Den här veckan är hemlig. Jag säger ingenting, så det så.

Här skulle jag lagt in Michael Jackson, men det gick inte. Jag vet inte vad det kan bero på. Det kan ju inte vara att han är död i alla fall. Förmodligen är det nånting som är dött i datorn.

Ha en skön vecka out there, folks. I morrn är det måndagsyra!

Tomrum

Ibland känner man liksom ett tomrum. Man skulle vilja ligga sked med nån. Jag har en fallenhet för vokalister. Jag har varit gift med en och vansinnigt förälskad i en. Nu skulle jag vilja ligga sked med Lara Fabian och på morgonkvisten skulle jag säga: – sjung för fan! (tror jag).

Pedagogik.

Jag har verkat som lärare i FYRTIO år. Tusentals elever har jag haft. Ibland har jag lyckats, ibland misslyckats. Det är inte lätt att ha att göra med hormonstinna femtonåringar. Men de är människor ändå, trots allt.

Nu är jag som nyfiken,  med på Facebook och har fått en massa gamla elever som vänner. Många skriver att jag var den bästa läraren dom haft. Jag blir överrumplad och rörd.

Jag kanske har sått ett frö nånstans. Jag har aldrig varit objektiv. Jag har sagt vad jag tycker och struntat i alla läroplaner, som cirkulerat.

Jag har själv haft lärare som kanske nån gång sagt en mening, som plötsligt etsat sig fast och betytt jättemycket framöver i livet. Som lärare vet man aldrig när det händer, eller vem som drabbas.

Jag hoppas att jag gett några meningar som betytt något för någon.

Jan Björklund, släng dig i väggen!

Jag håller på Marilyn!

Födelsedag

TJOHOOOO! Jag fyller år idag. Grattis mej!

Generation

Ordet påminner om befruktning och det är väl kanske det det handlar om. En generation befruktar sig och så blir nästa generation till. Så har det hållit på ett antal år. Vi har inte lärt oss nåt, tyvärr.

Den generation som jag tillhör, flörtitalisterna, är emellertid priviligierad. Jag är inte rädd för döden tack vare den (generationen alltså).

Jag har en vision om att jag kommer att ligga i min sjukhussäng, sträcka ut långfingret till mina barn och barnbarn, ev barnbarnsbarn och säga (om jag kan) :

– Fuck you! Jag har levt i det bästa landet i den bästa av tider. Jag har haft jobb, fred, sjukvård, utbildning, mat, bostad utan att behöva anstränga mig. Det har aldrig funnits nån bättre tid i mänsklighetens historia!

Jag kommer att dö lugn.

Framtiden får nån annan ta hand om.

Dessutom fanns ju The Who!

Själv.

Ibland orkar man inte umgås.

Att ladda batterierna, coola ner, tänka, läsa, lyssna, stänga in, komma igen, fundera igenom, gå till botten, skita i, vila.

I morrn är tsunamin här igen!

Tack för musiken! Nån?

Fylledag.

En kamrat ordnade oktoberfest i går, i novenber. Något försenat.

Jag fick en flaska Ballantines, som vi nästan drack opp i går. ( Jag fyller ju år på tisdag, för fan.)  Resten har jag druckit nu. Jag ska snart gå och nanna.

Min far sa: – Akta dig för alkoholen! Den är inte att leka med.

Alldeles riktigt!

Jag börjar förstå det efter femtio år.

Lars Demian!

Jeff Beck

       Rör sig i gränslandet mellan jazz och allt annat. Makalöst! Säger inte mer. Jeff Beck!

Lammkött.

Ett av det  mest sexistiska, slentrianmässigt , machofärgade ordet idag är lammkött. Det används i vardagligt tal som en benämning på unga kvinnor när de umgås med gamla karlar. Det gäller även tvärtom, men det är en viss skillnad.

– Har du fått tag i lammkött? är en vanlig kommentar.

Vad innebär det? Jo, lammet i fråga har ingen egen vilja. Det är ungt och oförstående. Vilken kvinnoförnedring!

Detta språkbruk förekommer i en förtäckt skämtsam ton, men döljer den rätta innebörden, unga kvinnor är dumma och bryr sig bara om status och pengar. Om det är äkta kärlek med i bilden, spelar ingen roll. Kärleken kanske inte är blind, men närsynt?

Kanske det är så? Är kvinnor som lamm? slog det mig helt plötsligt. Jag måste fundera till i morrn!

Lyssna på Stevie Ray Vaughn så länge. Så här kommer det att låta på Bolanche på Firmafesten 28/12.

Dans, blues.

Machofeelingen har inte falnat. Jag ska snart göra sallad!

Som sagt, i kväll kan det bli lite dans. Jag hämtar inspiration från gamle Fred (Fred på jorden eller himlen eller var han nu är). Kopplar man ihop typ Fred med typ blues, så kan det bli såhär! Jag har snott videon från en FB-vän, men säg inget.

Så här känner jag idag!

Inget onödigt skriveri här inte. Jag låter de manliga känslorna dominera totalt! I morrn ska jag fixa sallad!

Ursäkta att jag stör!

Nu vaknade jag för tidigt igen. Det var då fan också. Men jag lägger mig snart igen, så de så!

Jag håller på med Tomas Tranströmer. Boken ligger ligger på den tomma sidan av 430-centimeterssängen. När jag vaknar för tidigt brukar jag läsa några ord. Det tror jag är nyttigt. Jag sover bättre sen.

Några ord:

– De skildes i förvirring

– Fritidens måne kretsar kring planeten arbete

– Det sköna hinner man bara se hastigt från sidan

– De som går dödens ärenden skyr inte dagsljuset

– Språket marscherar i takt med bödlarna. Därför måste vi hämta ett nytt språk

– Ett balansnummer. Om hjärtat sitter på vänster sida, måste man luta huvudet något åt höger

– På morgonen klockan fyra då tillvarons renskrapade ben umgås med varandra. Kallt.

Det är en jävla tur att klockan snart är fem. Natti natti!

Trots allt känner jag mig lycklig, just nu…

Tid

Så har vi då kommit tillbaka till normaltiden. Sommartiden är jag rasandehatare till. Varför ska vi ha olika tider för? Vem tjänar på det?

Nu känner jag lugnet komma. Hela sommaren har varit fel. Krampaktigt har jag tittat på klockan och fattat att detta stämmer inte. Inte med mig, djur, möjligtvis natur. Naturen skiter i tiden.

Jag ska forska. Vem införde sommartiden? Jag vill ha svar! Det går väl alltid att googla, annars får jag väl vända mig till Wiki Leaks.

Bob Dylan  verkar vara för tidsskiften. Ofattbart, men det kanske är jag som är dum.