Så har jag då blivit kär igen! Nu är det i Valentina, eller Valla som jag kallar henne, eftersom ett obeskrivligt obarmhärtigt OS står för dörren. Jag lyssnar hellre på ”Valla” än tittar på Kalla.
Valla kommer från Kiev, Ukraina och började spela piano som treåring. ( Det är ju i och för sig inte så märkvärdigt. Jag började själv dia när jag var några veckor. Hmpf!)
Skämt åsido så tror jag att ju äldre man blir, så kommer man mer och mer in på de gamla klassiska kompositörerna. Det finns nåt grundläggande mänsksjälsligt djup i den musiken, som man inte hittar nån annanstans. Många gånger orkar jag inte lyssna, för det berör för mycket. Det är inte lätt att gräva bakåt-neråt!
Nåväl, Valla spelar den gamla Månskenssonaten
på ett makalöst mjukt kvinnligt sätt, som jag aldrig hört innan. Tonerna är inte ”dadamdadam”, utan flyter fram. Kvinnligt, älskligt och lockande!














Varför måste man ha maskiner??

















































från 70-talet?
igen. Det är en höjdarlåt!
Jag är egentligen indian!
Berlinmuren verkligen borta?

en granne som sprider sådana på lyktstolpar och hundbajslådor. Kan man vaccinera sig? Jag börjar bli i riskzonen. Finns det nåt skydd? Gummihandskar? Sprit är nog bäst kanske. Ska börja med det, tror jag.
är inte lätt. Att få ihop en blåssektion som matchar Blood sweat and tears måste vara omöjligt.
Det är söndag.










emellertid i Körslaget med
är väl också ett ordspråk?
!
Detta hände för minst ett decennium sedan. Jag var ute med en dambekant ( bilden ljuger något). Vi släntrade in på det enda öppna stället, storkrogens bakficka. Där lät musik. Och vilken musik! Vi var kanske 20 pers och alla satt och gapade. Två personer, som kan få det att svänga så makalöst! Youtube ger inte rättvisa, men man kan ana…
Så sitter man här i eftertankens kranka blekhet. Jag tog en rask promenad nyss och då var det inget väder alls. Ingen vind, ingen sol, inte kallt, inte varmt. Det var bara grått. Då är det lätt att man blir söndagsgrå och eftertänksam själv. Det är lätt hänt att man sopar in
. Vansinnigt vackert!

.
, tonsatt av Lillebror Söderlundh.
fattade det hela. Hasse å Tage också.
, riksspelman, endast 23 år, men vilken spelman! Det är nog den mjukaste, följsammaste, mest musikaliska, kvinnligaste spelman jag sett.
Afzelius och hans sång om friheten. Den är fin och kommer att sjungas generationer framöver, liksom Cornelis och Taubes låtar kommer att göras. Sjungas alltså.
Här blir det torrt! Det räcker med Galenskaparnas
med Gilbert!
visar hur det kan vara.
.
Norrmännen är bäst på att släppa väder, åtminstone på nätet. Kolla själv!
har däremot kryss med en härlig melodi!