Jaktsäsongen har börjat. Hösten inleds med hundskall och visslande kulor över svampplockarnas böjda ryggar. Det har redan börjat med björnjakt. Tre björnar har skjutits, sa dom på TVn. Sen fortsätter det med älgjakt, ripjakt, rävjakt, harjakt, rådjursjakt, grävlingsjakt, vildsvinsjakt, bäverjakt osv osv. Allt som rör sig i skogen ska det skjutas på.
Den driften har jag aldrig förstått. Vad är det för tjusning i att skjuta ihjäl ett djur? Är det samma drift som gör att det finns frivilliga som åker som ”fredssoldater” till Afghanistan för att utsätta sig för nån slags spänning? Det spelar ingen roll om det är människor eller djur det skjuts på. Huvudsaken att det skjuts. Det är fränt med en bössa som det smäller om. Då är man trygg och har makt, vare sig det är ett djur eller människa.
- OK, vi måste ha mat, säger jägarna. Vem äter upp björnen då? Inte jag.
-Vi måste skjuta vargarna, dom är för många! Vi måste skjuta älgarna, dom är för många! Vi måste skjuta talibaner, dom är för farliga!
- Men känslan av att vara i naturen, en del av den, bland växter och djur i gryningstimman, det är det bästa! säger skjutarna.
- Kan man inte vara i naturen utan att förväntas döda? undrar jag.
Jag förstår att vi människor måste ha mat. Men jag förstår inte varför vi måste inkräkta på naturens egen balans. Jag förstår inte älghuvuden eller andra huvuden uppspikade på väggar i allehanda stugor. Förresten, vart tar allt älgkött vägen? Råkar det finnas i affären är det SVINdyrt.
Jag kanske är i minoritet, men jag tycker att instinkten att döda måste bekämpas. Den instinkten är människans största gissel och bevisar att vi fortfarande inte är civiliserade, utan vildar påhejade av splatter och propagandakrigsfilmer från visst håll.
Dylan
får avluta.