Tomma tunnor…

Jag känner mig för närvarande som en tom rostig tunna.  Men jag tror att rosten är ytlig och går att skrapa bort och hålen går att laga med silvertejp. Det är sista utvägen. Går det inte att laga med silvertejp, så är det bara att kasta skiten.

Alla mina idéer har för närvarande runnit ut ur dessa rosthål. Jag väntar på våren och inspirationen. Till dess blir det uppehållande skrivverksamhet, ungefär som att gå på gymmet en gång i veckan i stället för tre.

Glädje kan man emellertid få från tomfat. Copenhagen steel band har jag själv sett in action på karnevalen i Köpenhamn -92 (se bild).  Tyvärr började kyrkan brinna, så det blev ett abrupt slut, men innan det svängde det på som bara fan! Man var yngre då!