Så sitter man här i eftertankens kranka blekhet. Jag tog en rask promenad nyss och då var det inget väder alls. Ingen vind, ingen sol, inte kallt, inte varmt. Det var bara grått. Då är det lätt att man blir söndagsgrå och eftertänksam själv. Det är lätt hänt att man sopar in Bo Kaspers på Spotten. Då blir man ännu gråare. Nu har det börjat regna. Alltid nåt.
Jag tänkte sprida ut några tänkvärda tankar från några böcker jag läst nyligen.
Vallgren:
– Ett ord räcker för att det ska göra ont.
Ranelid:
– Den stora hemligheten bland människorna är att så många av dem går i takt och tycks njuta av det, trots att de närmar sig stup och avgrunder.
– Till slut blir vi bara tiden i våra egna kroppar och drömmarna, som långsamt slocknar.
– Människorna är mäktiga vad som helst av ondska och hat, men kärleken har de svårare för.
– De avgörande stunderna i våra liv är inte planerade.
Per Wästberg:
– Döden kommer hastigt, som när man stänger en bok utan att ha kommit till slutet.
– De viktigaste ögonblicken – att födas och att dö, kan ingen själv berätta om
– Kunskapen har ingen bibel, utan hoppar från tuva till tuva, från generation till generation, längs lövhala stigar och nybanade vägar.
– Fiskarna under vattnet vet när det regnar, såsom vi anar vad vi saknar fast vi aldrig fått det.
Storabh:
– Glömskan är som en mur, vilken djävla tur!
Nu ser vi fram emot måndan!