Nära

Nära, innan, är bäst. När nära är förbi så blir det inte så spännande längre. Nära är spänning. Tänk att leva ett liv nära, utan att se hur det blev. Då skulle ju livet vara spännande hela tiden!? Det gäller att se livet som en näradödenupplevelse. Jag håller på att träna för det. Jag tänkte att man som död skulle kunna se döden som en näralivetupplevelse.

På bilden syns Madonna. Det är nära att tuttarna ramlar ut. Det är det som är intressant – inte om dom gjorde det. Att vara nära en människa och känna spänningar, är också intressant. Det är därför så många gifter sig, kan jag tro. Då försvinner helt plötsligt spänningen och skilsmässan står för dörren. Öppna inte dörren helt!

Närhet och innan är viktigt. Det är det bästa. Efter innan kommer efteråt och det är inte lika roligt.

Norah Jones sjunger The nearness of you, en låt som i musikerkretsar går under benämningen Tidaholm. Tidaholm ligger som bekant nära Hjo.

Mästare

Det finns många mästare (många mästrare också) inom olika grenar av människans skapande träd. En av de främsta var Viktor Borge, som avled 2000. Han kunde med perfekt timing, lyhördhet och skicklighet trollbinda en publik och få den att storkna av skratt. Dessutom var han en suverän pianist. Många av dagens ståuppare har en del att lära av Viktor.

Jag skickar med en av mina favoriter.

Libido

Libido är enligt Freud den psykiska energin, som hänger samman med könsdriften.

Därför tänkte jag återge en liten fräckis som jag smyglyssnade på när jag åt dagens i Burgsvik, Gotland. Detta är alltså en äkta gotländsk fräckis!

Det var tre herrar som satt och bedömde vilken samlagsställning som var bäst.

– Jag gillar missionären, sa ettan. Då kan man titta sin älskade djupt i ögonen.

– Jag tycker det är bäst att ligga under, sa tvåan. Då får jag se på brösten.

– Jag tycker det är bäst bakifrån, sa trean.

– Jaha, vad får du se då då, sa ettan och tvåan.

– Ja, senast tittade jag på sportspegeln, sa trean.

Koltrasten

Åtminstone några kvällar i mitt liv har jag suttit ensam i trädgården och njutit av en mild sommarkväll. Ibland har man mått si och ibland så.

Vare sig jag mått si eller så, så har ”husfågeln”, den svarta länken mellan himlen och jorden, suttit högt i en solbelyst björktopp och pratat och tröstat. Vi har faktiskt förstått varandra. Den lilla svarta fan har fått mig att förstå vissa sanningar om livet, döden och evigheten. Samma förnimmelse får jag när jag tittar in i en hunds ögon eller när jag lyssnar på Mozart. Man blir liksom ödmjuk och ekonominyheterna finns inte. Det är en givande upplevelse i livshjulet!

Lyssna!

Jakt

Jaktsäsongen har börjat. Hösten inleds med hundskall och visslande kulor över svampplockarnas böjda ryggar. Det har redan börjat med björnjakt. Tre björnar har skjutits, sa dom på TVn. Sen fortsätter det med älgjakt, ripjakt, rävjakt, harjakt, rådjursjakt, grävlingsjakt, vildsvinsjakt, bäverjakt osv osv. Allt som rör sig i skogen ska det skjutas på.

Den driften har jag aldrig förstått. Vad är det för tjusning i att skjuta ihjäl ett djur? Är det samma drift som gör att det finns frivilliga som åker som ”fredssoldater” till Afghanistan för att utsätta sig för nån slags spänning? Det spelar ingen roll om det är människor eller djur det skjuts på. Huvudsaken att det skjuts. Det är fränt med en bössa som det smäller om. Då är man trygg och har makt, vare sig det är ett djur eller människa.

– OK, vi måste ha mat, säger jägarna. Vem äter upp björnen då? Inte jag.

-Vi måste skjuta vargarna, dom är för många! Vi måste skjuta älgarna, dom är för många! Vi måste skjuta talibaner, dom är för farliga!

– Men känslan av att vara i naturen, en del av den, bland växter och djur i gryningstimman, det är det bästa! säger skjutarna.

– Kan man inte vara i naturen utan att förväntas döda? undrar jag.

Jag förstår att vi människor måste ha mat. Men jag förstår inte varför vi måste inkräkta på naturens egen balans. Jag förstår inte älghuvuden eller andra huvuden uppspikade på väggar i allehanda stugor. Förresten, vart tar allt älgkött vägen? Råkar det finnas i affären är det SVINdyrt.

Jag kanske är i minoritet, men jag tycker att instinkten att döda måste bekämpas. Den instinkten är människans största gissel och bevisar att vi fortfarande inte är civiliserade, utan vildar påhejade av splatter och propagandakrigsfilmer från visst håll.

Dylan får avluta.

Idrott

Jag kan inte hålla mig. Nu har friidrotten tagit över i rutan. Va kul! Nu kan vi sitta och slötitta på ingenting. Möjligtvis finns det en och annan välpumpad dam eller herrstjärt att fördjupa sig i.

Det intressanta är att lyssna på sportkommentatorerna, eller- törskan (det kanske finns nån enstaka). Vilken hängivenhet, vilken beundran, hänförelse, idoldyrkan det blir när nån råkar slå världsrekord riktigt grundligt. Det har hänt förr (Ben Johnson), men jublet dog bort. Har det blivit lättare att slå världsrekord idag? Vem vet? Jag tror att dopingteknologin förfinats i snabbare takt än träningen. Allt går ut på att lura sig igenom dopingkontrollerna.

Det är detta som fyller TV-kanalerna! Vänta bara, det blir fler VM,EM, SM, OS i alla upptänkliga sporter under hänförda kommentatorers kommentarer. Och alla sitter och fånglor på dumburken.

Idott är opium för folket! (Bryssel-85)

Titta på handikapp-OS i stället!

Hallå!

Jag lägger ner bloggen ett par dar. Jag har fått låna Carl Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann veckan ut av en granndam. Det är en bok som passar mig. Språket, humorn, ironin… Fy fan va bra! Återkommer på I!

Vallgren är ju musikant också.

Gå på

Äh, jag kan ju inte vara grinig. Det gäller att gå på. Jag lägger in en helt underbar video med Lara Fabian, som jag haft med på Face Book förut, men jag tycker att den är så gripande. Ta på lurarna och lyssna in stämningen! Go natt!

GGG

Grinig gammal gubbe, håller jag på att bli.

Jag ska bara ta några exempel från idag.

Jag var till kommunens idrottsanäggning idag och lyfte sådär tio ton (skryt avskyr jag). I omklädningsrummet är det som en sjö eftersom badande bara kutar in från bassängen utan att torka sig. Efter att ha duschat i en dusch som växlar mellan hett och kallt, såg jag att ett gäng ynglingar kom ut från bastun med badbyxor på trots att det överallt står att det är förbjudet. Hårtorken har inte fungerat på ett halvår. När jag cyklade hem blev jag omkörd av en fyrhjuling utan ljuddämpare i minst 80 km/tim. Jag iakttog minst tre bilar som inte använde blinkers. Dessutom höll jag på att krocka med två fjortisar som åkte på samma cykel i cykeltunneln – på vänster sida! Ungdomar idag vet inte att det är högertrafik sedan 1968 (tror jag).

När jag helskinnad kom upp ur tunneln så tänkte jag som så många gånger förut att undergången är nära!

Jag har slutat att vara anställd, men jag förstår mannen med datorn.

Fan

F var en svår bokstav att skriva om utan att vara under bältet (hi, hi), fräck kan man va!

Jag har inget att komma med just nu. Jag känner mig som bilden.

Elektricitet

– Elektrikern har världens äldsta yrke! sa en bibelpåläst elektrikerkamrat en gång.

– Icke, sa jag. Det vet väl alla vilket världens äldsta yrke är!?

– Du, sa han, i första Mosebok vers 3 står det att Gud sade: varde ljus och det vart ljus. Då måste ju ledningarna för fan redan varit dragna!

Jag skulle egentligen ha blivit elektriker eller busschaufför, har jag kommit på. Jag har i min ungdom alltid dragit kablar hit och dit, skruvat sönder kontakter, fixat med ringklockor och blinkande lysen. Jag gjorde en anordning till brevlådan när jag var i tonåren. När locket öppnades ringde en signal inne i huset. Skitpraktiskt tyckte jag. Det var bara det att locket inte stängdes riktigt ibland och ringandet fortsatte och väckte alla i huset. Inte populärt!

På verkstan hos farsan satt jag som tioåring och låtsaskörde bussar och lastbilar som var inne för reparation. Jag älskade den nästan horisontella ratten och alla spakar och lampor.

Att jag blev lärare berodde på att Kjell, som låg i överslafen på I13 en dag sa att han tänkte pröva in till Folkskoleseminariet.

-Fan, det kan ju jag göra också, sa jag. Då slipper jag ju detta elände några år.

Så kan det vara. Det har jag försökt förklara för eleverna under årens lopp, men jag vet inte om budskapet nått fram.

Jag ger mig med detta och Elektricitetsvisan, samt ett visdomsord av Thomas Alva Edison, trollkarlen från Menlo Park och glödlampans (som snart är förbjuden) frambringare .

– Icke-våld leder till den högsta etiken, vilket är målet för all utveckling.

Till den dag vi upphör att skada alla andra levande varelser, är vi fortfarande vildar

Dagen D

DÖDSSTRAFF är jag emot av hela mitt hjärta. Tack för idag!

Inlägg

Jag sitter och tittar på Tommy Emmanuel. Snacka om att behärska ett instrument! Gonatt!

Carpe diem, Chans, Cancer

Spa och jag hade en förtrollad sommarnatt i går på Gesundabergets topp till tonerna av bl a Petra Kvännå. Vilken röst!

Vi tog liften upp och ner och bodde i Fimpen. Jag vet inte vad fånga natten heter på latin, men det tror jag att vi gjorde. Bilden visar utsikten över Siljan och Sollerön, trots att den togs med en skakig mobiltelefon. Ljummet i luften, noll blåst och god mat och kall öl. Vi kom i Fimp vid tretiden.

Klockan elva ringer telefonen och jag får reda på att en jämnårig bekant plötsligt fått cancer. Gesundaberget liksom ramlar ner över mig och säger:

– Så här bra får du inte ha det. Nästa gång är det din tur!

Vilken chans har man att klara sig undan?

Kalle Moraeus från trakten tolkar en av Benny Anderssons pärlor genialt.

Bara ben

I dessa varma tider kan man, som gammal amatörvoyeur, inte låta bli att titta på alla bruna damben som exponeras till höger och vänster. Människan består ju till största delen av ben och jag gillar vissa av dem.

Nåväl. Nu ska jag berätta om när jag hejade på Jennifer Lopez, i fortsättniningen kallad JLo.

Det var en het sommardag i mitt sista hus i ett villaområde i staden. Hettan dallrade, luften stod still. Jag var ensam hemma och hade tagit på mig att rensa ogräs. Kvarteret var utrymt. Folk hade semester eller badade vid nån sjö. Nån enstaka katt smög över gatan. Jag valde skuggsidan. Där fanns en mängd sega ogräs. Jag låg där på alla fyra med shorts och en ALCRO-kepa på skallen. Svetten rann. Plötsligt hörde jag ett klickande ljud av klackar. Vid det ljudet blir en man som en av Pavlovs hundar. Man vet vad som kan komma. Jag tittade upp från jordkladdet och såg JLo komma gående nerför gatan. Det var som en dröm. Jag smygkikade genom buskarna och insåg att det var tamejfan det vackraste jag sett. Min kära far sa alltid att när en kvinna går, ska det se ut som om två småpojkar slåss under en filt. (Det var väl den sexualupplysning  jag fick av honom)

Just när jag kollat småpojkarna och landningsstället och skulle återgå till kvickroten log JLo med ett bländvitt leende och sa:

-Hej!

Jag gapade och utstötte något medan JLo guppade förbi. Jag har aldrig upplevt nåt liknande. Jag vet inte var hon kom ifrån eller vart hon skulle. Jag har aldrig sett henne sedan dess. Jag fick nåt att fundera på bland all kvickrot.

Galenskaparna har en suverän monolog som heter Bara ben. Allt börjar på bokstaven B.

Nu ska jag gå och rensa lite ogräs!

Arbete

-Vad ska du göra nu då när du inte ska arbeta längre? frågar man.

Jag har funderat på det där. Vadå arbeta? Det gör jag jämt. Jag tycker att det kräver mycket energi att stiga upp på morgonen, duscha, raka sig, borsta tänderna, äta frukost, ta blodtryckstablett och OMEGA 3 – den är bra. Då orkar man mer. Får inte lika ont i muskeln och man tänker bättre. Den tabletten är värd varenda krona. Den är tänkvärd!

Arbete, inom fysiken, är lika med energi. Alla levande varelser kräver energi för att leva, t om sova. Motsatsen till arbete skulle i så fall vara död. Döden är inte lika energikrävande som livet är. Är man död arbetar man inte, men så länge man lever arbetar man. Kroppen arbetar alltså jämt. Sysselsättning är därmot en annan femma.

Som postanställd (post=efter) efterlyser jag en provavställnig. Alla som börjar en anställning får en provanställning. Det är inte lätt att helt plötsligt bli utkastad i anställningslöshetens hav. Ett par simkuddar vore inte dumt. Tur att jag har sim-kort. Det gäller att ta tag i rätt grejer nu, men det tror jag fixar sig.

Jag lade in John Lennons, Working class hero. Det är en lärares ultimata dröm. En klass som sitter tyst och arbetar och hjälten är läraren (jag kanske har missuppfattat det hela, men skit samma!).

Höst

Jag tröttnade på bloggeriet. Ska jag fortsätta, tänkte jag, måste jag ha en röd tråd. Den får vara tunn, då gör det ju inget om den brister, som Ariadne inte sa.

Jag har konsekvent försökt att lyssna på sommarprogrammen i år. Inte i hängmattan utan mest vid spisen. Visst har varit givande, annat inte. Eftersom jag är sugen på ett eget sommarprogram så föll det mig in att jag skulle kunna göra ett på väbbän! Nu är ju sommaren slut, så jag gör HÖST i stället (Tove Jansson, vilken underbar text!).

Jag kommer att fundera kring ord i alfabetisk ordning. Först kommer A. Vad det kommer att handla om kommer. Jag kör igång snart i full fart. Pass på!

Sommar!

Som tidsfördriv kan man alltid titta på en solnegång från Gotland och lyssna på mannen med Rösten.

Spänningen stiger!

Det börjar dra ihop sig. Snart flyger fjärilen! Idag är det tredje augusti enligt min almanacka. Vad kommer att hända?