På Ålderns Höst!

Jag har börjat sammanfatta mitt liv. Jag tror att jag blivit inspirerad av Knausgård. Jag håller på med sista delen. Det går inte att sluta.

Ett liv.

Jag pratade med tvåan (jag har fem flickor och jag numrerar dem från ett till fem, äldst är ettan). Min första fru, mor till ettan och tvåan, gick bort för några månader sen, och tvåan föreslog att jag skulle skriva ner vad som hänt mig under mitt liv. Det är det ju egentligen ingen som vet. Barnbarn och barnbarnsbarn osv kommer ju inte att ha en aning om mitt liv.

Ok, tänkte jag, jag har inte så mycket annat för mig just nu.

Idag satte jag mig ner och började researcha i mitt liv och jag märkte att det är en gruva! Jag har foton, urklipp, kassettband, diabilder mm.Var ska jag börja? Detta är ett jättejobb, men vad spelar det för roll. Det är intressant att blicka bakåt, då vet man ju hur det gick, men varför det gick som det gick är en gåta. Framtiden är framför och hur den kommer att bli är också en gåta. Kanske att jag lärt mig nåt. Vi får se, vi får se…

Idag har jag stängt telefonen och grottat ner mig. Det spelar ingen roll om solfan skiner utanför!Bild

Ett svar till “”

  1. Man ångrar att man inte frågat sina föräldrar och mor och farföräldrar om deras liv och hur det egentligen blev och var så det är verkligen en bra ide att skriva om sitt liv. Det kommer att uppskattas av barn och barnbarn när dom blir tillräckligt gamla så dom börjar fundera över det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: