Pelargoner

Jag måste berätta en historia.

Mina penséer tröttnade i blomlådorna. Jag konsulterade min exsambo, som har gröna fingrar.

– Vad tycker du?

– Köp pelargoner! Dom har jättefina på Yxi kaxi ica maxi.

Ok. Jag åkte dit och såg  JÄTTEFINA  pelargoner. Halva priset! Jag greppade fyra och lade dom varsamt i korgen.

Väl framme i kassan funderade jag på hur jag  skulle transportera blommorna på cykel utan att skada dem. Två dyra papperskassar med försiktigt  ilagda blommor, blev resultatet. När jag kom hem och skulle plantera blommorna upptäckte jag att

 -DET VAR JU FÖR FAN PLAST!

Ok, tänkte jag, jag håller masken och vattnar på – för grannarnas skull. Jag måste komma ihåg att plocka in dom till vintern bara.

Nu sitter pelargonerna i sina lådor och lyser som stoppljus i natten.

Plast!

Orsayran

Tja, i morrn blir det exkursion med Fimpen och Congan till Orsayran. Jag har varit där nästan årligen, men aldrig haft med mig nåt instrument. I morrn kör jag gitarr och Congan tvättbräda med koskälla och sprucken cymbal. Det blir fint.

Kl 18.00 tågar alla musikanter ut från Orsas enda? hotell och spelar en specialmelodi, som dom flesta hänger med på. Sen placerar man ut sig på olika platser i det lilla samhället och spelar som fan. I ett hörn står en liten sjuåring och gnider fiol och bak nästa kan malmösymfonikernas brassektion stå. Längre fram kan det vara Lasse Lönndahl eller Rockragge. Man vet ingenting. Vilken underbar musikhappening!

Åk dit nån gång! Varje onsdag i juli. Gratis!

Jag kanske kommer hem igen…

Snacka om allsång på Skansen!

Orsayran!

Vänner.

Nu har Fimpen och jag hälsat på vänner. Vänskap är det finaste.

När man träffar vänner efter en lång tid, ibland åratal, och det känns som om det var i går, då är det fint.

Jag låg i Fimpen vid havet i Österlen och vaknade en natt kl fyra. Tjugo grader ute, vindstilla. Jag drog upp fönstret och lyssnade på vågorna. Jag säger bara: – Vilken känsla! Vilka tankar!

Tack för det, nån.

Friends!

Moln

Det är moln ute idag så jag passade på att flippa upp datorlocket.

Jag lyssnade på ett sommarprogram häromdagen. Jag har försökt hänga med i år med hörplupparna i, sittande i 2xbaden. Det har hittills inte varit några höjdarprogram. Det blir mycket skryt om vad man åstadkommit och överhuvudtaget blir det för egotrippat. Men det kanske blir bättre?

I alla fall var det nån som spelade A whiter shade of pale med Procul Harum och Gary Brookers fenomenala röst. Då kom nostalgidjävulen fram över axeln och minnena sprang loss. Härligt!

Håll tillgodo!

Räkor

Ja i går var jag på räkkryssning runt Siljan och idag är det toalettkryssning. Det var gott, men nån djävla räka var det nog fel på. Jag hoppas att det lugnar ner sig till i morrn, för då inleds färden mot norra Finland, Kemi. Det känns skönt att komma på rull med Fimpen. Jag kommer hem lagom till Peace and Love och får vara med om trycket.

Svensk sommar! Vem tolkar det bättre än min favoritpianist, Anders Widmark. Hare gött folks!