Archive for the barndom Category

Posted in barndom on 16 januari 2014 by storabh

skolläkareMin barndoms fasor 3.

Skolläkarn.

Jag är ensambarn och har aldrig haft några syskon att tampas med. Det sätter sina spår. Jag har alltid haft svårt för att lita på nån annan. Jag har svårt att åka med någon i en bil. Jag har inte kontroll!

När vi gick till skolläkarn i kolonn kände jag ångest. Nu skulle jag kollas, måste klä av mig och det var stora sprutor hit och dit. Det var hela klassen och alla var skittuffa eller räddare än jag. Vad vet man?

Hejenstedt hette han. Säkert en go gubbe, men vad visste vi om det?

Vi satt i kalsongerna i väntrummet och jag kände obehag. Ryktena gick. – Han ska kolla på snoppen!

En efter en gick vi in. Alla kom ut bleka i ansiktet. Spänningen steg. Snart är det jag!

Han undersökte inte snoppen, han kollade ryggen och vikt och längd och lyssnade lite.

Gud va skönt. Jag gick glatt hem och fortsatte att cykla runt Soltorget!

Posted in barndom on 15 januari 2014 by storabh

Min barndoms fasor del 2.

Tandläkarn!

Vidrigare än barberarn var tandläkarn.

-Nu måste vi gå till tandläkarn, sa samma moder som i Fasa ett.

Göthe, hette sadisten som hade tortyrkammare i centrum och jag visste vad som väntade. Han var säkert duktig i sitt gebit men förståelse för barn var honom fjärran.

Vi gick som vanligt, min mor och jag, Hagavägen ner och jag var livrädd.

På femtiotalet fanns det ingen barnombudsman eller barnvänliga miljöer med förstående pedagogiska tandläkare som man kunde få en leksak av. Nej det var resultatet som räknades. Hålet skulle bort och fyllas i med mängder av amalgam! Vägen dit var inte lätt.

-Det är nog bäst att vi bedövar lite, sa han.

– Visst, sa morsan och tyckte det var bra att det inte skulle göra ont.

Men den där hästliknande sprutan gjorde ju fruktansvärt ont, och gjorde att man kände sig som en boll i ansiktet.

Sen kom borren! Det var en remdriven mackapär som gjorde max 100 varv i minuten. Jag var alldeles kallsvettig när borrningen var klar och visst fan hade det gjort ont! Men jag höll masken. Nu var det värsta över och jag traskade uppsvälld hem med en vass amalgamklump i tanden.

Nu väntade bara putsningen efter några dagar och den var inte roligare. Det durrade så jag trodde hjärnan skulle lossna och en äcklig bränd doft spred sig i rummet.Image

Men sen var det klart och jag kunde andas ut – till nästa gång, om inte barberarn kom emellan förstås.

Posted in barndom on 13 januari 2014 by storabh

Min barndoms fasor, del ett.

Barberarn.

-I morrn ska vi gå till barberarn, sa min mor, som var välbeställd hemmafru på femtiotalet.

Då var den dan förstörd. Nästa dag var en plåga. Jag skulle till barberarn! Man hade inte mycket att säga till om som åttaåring.

Jag brydde väl mig inte mycket om håret. Hormonerna hade inte börjat vakna men det var mycket som var intressant ändå. Leksaksbilar, fort, indianer och cowboys. Kompisar i sandlådan och kula. Fan vad vi spelade kula! Det gör ingen idag.

Mor tog mig i handen och ledde mig Hagavägen ner till barberarn. Där blev jag placerad i en konstig stol och fick ett skynke över mig.

Nån vidare konversation var det inte, men jag kommer ihåg när barberarn sa:

– Kan jag köra med maskinen i nacken?

Jag trodde att jag skulle dö! Jag var alldeles kallsvettig och väntade bara på att allt skulle vara sut.

Så småningom var det klart och barberarn höll upp en spegel och jag sa ingenting. Morsan sa att det var bra och jag kände mig fulare än någonsin.

Sen gick livet vidare till nästa gång.Image

Det är illa nu!

Posted in barndom on 02 juli 2010 by storabh

Ingrid Luterkort, 100 år. Detta noterade jag den 28/10. Vem har hört talas om henne? Hon fyllde etthundra år  idag. Jag hörde om det på p-ett. Jag kände igen rösten. DAGENS DIKT! Så var det.

Nu är det så att man kan inte återge Dagens dikt via webben. Så håll tillgodo med youtube och tänk på mig, som börjar bli gammal! Jag vet inte vem som skrivit dikten. men det lutar åt  Alf Henriksson, fast det var Özz Nüjen stod det ju.

Mors dag.

Posted in barndom, filosofi, Minnen, Uncategorized on 30 maj 2010 by storabh

Jag har just pratat med min morbror. Dvs han var gift med min mors syster. Han fyller 97 i juli. Han är sist.

Jag ska hälsa på honom före midsommar.

Varje gång jag pratar med honom i telefonen, kommer tårarna. Ofelbart.

Generationerna rullar på. Jag har nya på gång, och dom har nya och dom kommer att ha nya…osv.

Åh, det är väl kul! Eller….?

Frukostklubben

Posted in barndom, Uncategorized on 08 maj 2010 by storabh

Japp, idag mår jag bra. Solen skiner fast det är lite kallt.

Jag kom att tänka på forna tider när man lyssnade på frukostklubben på mornarna. Det var tider det! Sigge Fürst ledde programmet ända till 1978. Den klämkäcka inledningsmelodin kanske inte gick hem alla mornar?

Pappa

Posted in barndom, Minnen, Uncategorized on 06 maj 2010 by storabh

Min pappa har betytt mycket för mig. Han har lagt grunden, värderingarna, tryggheten. Han var en enastående människa, som vi kanske alla är?

Jag hittade ett foto idag på mig och min pappa, som min morbror tagit. Han var pressfotograf och enorm. Vilka bilder jag har i min låda!

Det var 18 år sedan min pappa gick bort och han finns hos mig än, mer och mer ju äldre jag blir. Vad härligt!

Paul Anka

har en låt om sin pappa. Lyssna på den!

Två kärlekar

Posted in barndom, Minnen, musik on 08 december 2009 by storabh

Det fanns nåt TV-program som hette tre kärlekar, om jag inte missminner mig. Jag har haft två kärlekar på TV i kväll, på två olika kanaler, fast inte samtidigt.

Kärlek ett:

Programmet heter Halv åtta hos mig. Helge Skoog är den suveräne kommentatorn. Bara han, gör programmet sevärt. Nu är det inte Helge jag är kär i, utan en hasselbladskamera, som var med i kalaset. Det är så att en av mina morbröder var pressfotograf på Expressen och Se (som fanns för länge sen). Ibland kom han hem och hälsade på när han var på ”uppdrag”. Detta var på 50-talet på Soltorget, tredje våningen. Han gillade mig och vecklade upp sin hasselbladskameraväska så att jag fick titta och känna och skruva och trycka. Vilken lycka! Där fanns allt. Flera kamerahus, objektiv, blixtaggregat, linser mm. Sedan dess har jag alltid gillat kameror, fast nån fotograf  blev jag inte.

Kärlek två:

Malena Ernman, så klart. Hon var med i programmet Sommarpratarna på ettan. Ett intressant program eftersom de som deltar, står i rampljuset och vågar dessutom ta ett glas vin och bete sig någorlunda naturligt.

Om jag blivit klokare av dessa program vet jag inte. Jag slapp Timell i alla fall.

Nu har jag suttit flera kvällar och tittat på TV. Jag måste skärpa mig! Fy!

Diabilder

Posted in barndom, Minnen on 17 november 2009 by storabh

Jag har ungefär tusen diabilder. Vädret idag passar för att rensa ut skräpet och bevara kornen. That´s my day, folks!

Jag gick till Expert och införskaffade en DIABETRACHTER, som är tillverkad i Kina. Världen är upp och ner! Nu sitter jag här och betraktar och sorterar. När jag en gång är borta, så ska barnen kunna säga:

– Gubben hade då i alla fall en djävla ordning på bilderna!

En historia dök upp apropå di.

Två mammor med var sitt barn satt i en tågkupé och det minsta barnet blev ammat av mamman, som hade rejäla mjölkförpackningar. Det något äldre barnet tittade förundrat på. Plötsligt utbrast det:

– Du, du ska inte blåsa, bara suga!

Dia Psalma heter ett punkband. Passar förträffligt!

Lillebror Söderlundh

Posted in barndom on 05 oktober 2009 by storabh

Jag kommer ihåg när jag som barn följde med mina föräldrar till Borlänge orkesterförenings konsert och lyssnade på musik dirigerad av Lillebror Söderlundh. Det minnet har liksom fastnat, trots att de flesta från den tiden halkat bort. Lillebror dog 1957, endast 45 år gammal. Jag är född 1946, så jag kan ju ha varit max 10 år då.

Lillebror Söderlundh har gjort många tonsättningar av Nils Ferlins dikter. Det var dit jag ville komma. Ferlin är en av mina sk favoriter. I går kväll låg jag och bläddrade i en ferlinbok. Jag fastnade för dikten ”Med många kulörta lyktor”. Av nån konstig anledning.

-Med många kulörta lyktor

jag gick mig i världen ut.

De slocknade – ljudlöst och oförmärkt,

och så tog det vackra slut.

 

Jag stannade – högst förlägen,

– allt hade ju mist sin glans!

Men nu har jag gått på vägen,

som kommer från Ingenstans

 

och ringlar till Ingenstädes,

i många de långa år

förutan kulörta lyktor.

Det är ganska svårt – men det går.

 

Imperiet har gjort En valsmelodilillebror, tonsatt av Lillebror Söderlundh.

Barnen

Posted in barndom, Uncategorized on 21 maj 2009 by storabh

Det är inte lätt att vara barn. Alla människor är präglade av sin uppväxt. Den sitter i hela livet.

Jag hörde på radion att man på katolska barnhem i Irland förgripit sig på 30000 barn. Hur många barn svälter ihjäl? Hur många jobbar tolv timmar per dag? Hur många blir slagna?

Jag blir matt när jag tänker på ynkedomen.

Särskilt när övergreppen sker under religionernas täckmantel. Fy fan!

Cornelis påvenlevde ett hårt liv, men jag tror inte att han var elak mot barn.

Lukt.

Posted in barndom on 24 februari 2009 by storabh

Mitt minnessinne är LUKT, vid sidan av svagsinnet och skarpsinnet förstås.

Min käre far, som är borta sedan -92, hade en bilverkstad. Han jobbade från sex till sex ungefär varje dag, utom lördag och söndag. Lördagen var det bara till middagen och söndagen satt han med bokföringen.

Det var på söndagen vi umgicks. Då fick jag följa med till verkstan och skruva med vad jag ville. Det blev mest gamla förgasare. Jag vet inte hur många jag skruvade sönder  innan puberteten slog till, och jag fattade att det fanns annat att skruva på.

Nåväl, det är lukten jag kommer ihåg. Olja, sot, avgaser, tinner, färg, plåt, stål. 

På middagen kom farsan hem och åt, bredde ut tidningar på golvet och sov som en stock en kvart i den oljeluktande overallen.

Vi bodde högst upp i ett trevåningshus och när jag gick uppför trappan så kände jag lukten av mat. Söndagar var det stek och måndagar blodpudding.

Det finns så många minnen som framkallas av dofter. Det kan vara parfym, bebisbajs (senapsfärgad), bensin, brandrök, svett osv.. Alla människor luktar olika, något som särskilt märks i ett klassrum med 30 elever. Dom är människor dom också, om nu någon trodde nåt annat.

 Jag hoppas att näsan hänger med livet ut. Hakan har jag tappat för länge sen!forgasare

Macken känner jag doften av när jag ser och hör.