Säng

Av någon anledning har sängen fått en central betydelse. Det finns nittiocentimeters, etthundrafemcentimeters, etthundraåttiocentimeters. Själv har jag en etthundratjugocentimeters (det är inte storleken det beror på, det är leken, hi hi).

Nåväl. På sängkanten sitter jag och funderar. Det är mitt bästa funderarställe. När jag ska gå och lägga mig, när jag vaknar på natten eller på morgonen när sömnen är slut. Det är på sängkanten jag fattar alla beslut, planerar framtiden, gör upp en budget och känner oro eller lugn.

Sängen är viktig! Särskilt kanten.

Mitt i natten. P1 skvalpar vågor, P2 är för djupt, P3 återstår. Jag lutar ikull från alla tankar och lyssnar i symbios med alla skiftarbetare till nattens röst, eller vad det heter. Ring så sover vi, kanske.

Då hoppas jag att det blir en dag till med upplevelser.

Sov för fan, den nya dagen randas!

Snart är det sommartid också. Tur att man slipper löneslavsarbete!

Säng!

Ritardando

En musikterm, som lika väl kan vara allmängiltig.

Livets ritardando befinner jag mig i just nu.

Jag vet från alla musikår att ett ritardando är svårt att få till. Med vilken hastighet ska vi slå av på takten? Hänger alla med när det egentligen inte finns nån takt?

Det går inte att göra ett ritardando på egen hand. Det blir futtigt. Man måste vara några och lyssna och känna. Feeling, som sagt. Detta viktiga ord i livet och även i ritardandot.

Jag hoppas att jag har några kamrater med mig i livets ritardando. Jag vill ju ha en så taktfull och till sist taktlös avslutning som möjligt. Jag vill landa mjukt.

Nästa blogg kommer att handla om accelerando, en annan musikterm. Då jävlar. Pass på!

Lektion!

Nere.

Jag älskar trumpet (med betoningen på sista stavelsen, förf. anm!)

Har du Spotify så lyssna på trumpeten i början. Fan vad vackert!

That´s all for today folks!

F d lärare.

Nu är jag pensionerad, men jag råkade av misstag få in programmet klass 9A på ettan. Jag försöker undvika det programmet, lik en frireligiös som undviker pornografiska filmer ( men vi tittar ibland, kanske, eller hur?).

I fyrtio år har jag träffat och lärt känna och blivit kompis med många av mina elever. Titta på bilden! En samling hormonstinna ungdomar. Alla med livets äventyr framför sig. Några kanske har föräldrar som super och slåss, några är homosexuella, några har komplex av olika slag, några känner tvång från föräldrararna, några har drogproblem, några har nyss gjort slut.

Hur ska man kunna skapa en homogen undervisningsgrupp som ska lära sig läxorna och bli GODKÄNDA (detta hemska ord) av dessa personligheter. Tänk om du inte blir GODKÄND och LÖNSAM? Tänk om du väljer att gå din egen väg? 

Lärarjobbet är ett av det svåraste. Däremot är lönen en av de ringaste. Hur ska detta gå ihop?

Björklund, hjälp mig, ty jag förstå ingenting längre.

Jag har däremot lagt ett golv i dag och faktiskt sett att jag kunde det! Och det blev gott!

Hollies är gamla favvvisar om man fokar in på sextitalet.

PS, jag kom på en vers, med 30% Ferlin och 30% Selander. Passpå!

Vi klickade ett golv idag, en vän och jag.

Vi gick väl hem runt fem

en tanke kom när hjärnan blev i lag

Vårt golv var taket i en annans hem!

Snöööööööööööö…..

Det snöar. Flingorna faller som i en leksak som snöar när man vänder på den. Vem är det som vänt på oss? Jag har inte känt några ruskningar.

Nu ska jag tala om vad jag gjort i dag. Intressant, intressant.

Kl 10-14 arbetade P&B med att slipa och tapetsera.

Kl 14.15 rotade jag i bastun hos Revisorn. Han har nämligen sitt dolda bokförråd där. Det är bara att plocka. Kaffe, munk och massage blev det också.

Kl 15.30 var jag i hemmet, stekte pyttipanna, pratade i telefon, tog en öl och nu börjar friden komma. Snön faller och jag med den.

OK. Detta var allt för i dag, folks. I morrn fortsätter vi tapetsera!

Laleh! Min lilla favorit.

PS Hörde på TV,n att en miljard människor på planeten är analfabeter. DS

Vaddå kärlek, eller vaddå?

Jag nöjer mig med att skriva av en sonnevidikt fläckvist. Nån kanske fattar what´s it all about yuo know. Go inside yourself!

Göran Sonnevi:

——-

Det som är vilt hos älgar är det skygga.

Det som är vilt hos sniglar är det stilla.

Att älska sakta, dröjande som sniglar,

eller som flugor som just då är stilla,

kan vara vildare än våldsam älskog.

Passionsflås, bagarsmek, ormtäta famntag

och häftig in- och utteknik fortlever

i vår erotiska utlandskultur

så länge kärleksparen intalar varandra

att guden Eros kräver detta av dem.

Det som är vilt kan vara mycket stilla.

——– Eminem! Jag är inte så mossig än!

Tomma tunnor…

Jag känner mig för närvarande som en tom rostig tunna.  Men jag tror att rosten är ytlig och går att skrapa bort och hålen går att laga med silvertejp. Det är sista utvägen. Går det inte att laga med silvertejp, så är det bara att kasta skiten.

Alla mina idéer har för närvarande runnit ut ur dessa rosthål. Jag väntar på våren och inspirationen. Till dess blir det uppehållande skrivverksamhet, ungefär som att gå på gymmet en gång i veckan i stället för tre.

Glädje kan man emellertid få från tomfat. Copenhagen steel band har jag själv sett in action på karnevalen i Köpenhamn -92 (se bild).  Tyvärr började kyrkan brinna, så det blev ett abrupt slut, men innan det svängde det på som bara fan! Man var yngre då!

Nåt vettigt?

Jag skulle väl orka skriva nåt vettigt, men det gör jag inte. I dag är off! Jag lägger in Thalamus, som avslutade Firmafesten i går.

Livet

Så här olika kan livet te sig på denna planet. Grabben är uttråkad och dricker öl medan andra sammanträder! Mamman spelar på som fan!

Sambandscentralen

I några dagar nu har jag haft sambandscentral i mitt vardagsrum. Folk ringer än på mobilen och än på fasta numret. Det ska skickas mail hit och dit och fixas med än det ena än det andra. Det är likadant varje december när Firmafesten står för dörren. Det är 18 band som ska pusslas in i ett schema så att allt funkar. Det är ungefär som soduko, eller vad det heter. Det blir skönt när festen är över och att det funkat. Det har gjort det i elva år, så det borde väl göra det i år me.

Nyårsafton skiter jag i. Det är amatörernas kväll.

Manhattan Transfer kan sjunga. Operator, tex passar ju bra.

Blues

Idag blir det inte mycket skrivet.

Seasick Steve. Snacka om blues! Tack värmländskan!

Vi Vänerns strand.

Jag tror att jag har hittat en bluesflicka vid Vänerns strand. Flicka och flicka, förresten, men skit samma. Okej, då vet du det. Jag återkommer! Lördag på dig!

BB King säger det mesta med sina strängar.

Neråt fast uppåt.

Jag kommer att vara lite neråt framöver och kanske inte blogga så mycket. Hinner inte heller. Äh, ärligt talat gäller det en dam. Resten får du gissa själv. Hon gillar blues ialla fall, precis som jag.

Jeff Beck

       Rör sig i gränslandet mellan jazz och allt annat. Makalöst! Säger inte mer. Jeff Beck!

Lammkött.

Ett av det  mest sexistiska, slentrianmässigt , machofärgade ordet idag är lammkött. Det används i vardagligt tal som en benämning på unga kvinnor när de umgås med gamla karlar. Det gäller även tvärtom, men det är en viss skillnad.

– Har du fått tag i lammkött? är en vanlig kommentar.

Vad innebär det? Jo, lammet i fråga har ingen egen vilja. Det är ungt och oförstående. Vilken kvinnoförnedring!

Detta språkbruk förekommer i en förtäckt skämtsam ton, men döljer den rätta innebörden, unga kvinnor är dumma och bryr sig bara om status och pengar. Om det är äkta kärlek med i bilden, spelar ingen roll. Kärleken kanske inte är blind, men närsynt?

Kanske det är så? Är kvinnor som lamm? slog det mig helt plötsligt. Jag måste fundera till i morrn!

Lyssna på Stevie Ray Vaughn så länge. Så här kommer det att låta på Bolanche på Firmafesten 28/12.

Conor Oberst, 30!

Likt en gammal smårutten timmerstock flyter jag i livets flod. Halvdöv med tjock bark – har sett och hört det mesta.

Men så plötsligt fastnar stocken i en gren eller sten och hörseln vidgas. Nu råkade jag höra Conor Oberst. Han kommer jag att klamra mig fast vid ett tag innan färden mot fallet fortsätter.

Lara Fabian

Vilken röst! 

Real Group!

I min lilla musikaliska värld är detta fem stjärnor+ av fem max.

Fruktansvärd musikalitet blandad med humor och dessutom LIVE! Det går inte att fuska. Jag säger bara Fy fan va bra!

Real Group på Skansen.

Våld föder våld

Som gammal pacifist måste jag reagera mot etablissemangets reaktion mot sverigedemokraterna.

Vi lever väl i ett av Europas mest demokratiska länder, tror jag  (jag kanske har blivit lurad av nån?). Nu dyker det upp ett parti som råkar ha divergerande åsikter om saker och ting. Partiet är godkänt som demokratiskt. Nu råkar det partiet bli bland de största i valet. Vad händer? Jo man stänger av hemsidan och de flesta sidor som visar vad partiet tycker. Vad är det för demokrati? Är folk så dumma så att dom inte vet vad de röstar på? Det måste vara fel nånstans. Har vi fått en självjäsande maktelit som inte klarar av att med sakliga argument föra diskussionen vidare och med säkra fakta slå ner missnöjespopulister?

Jag är så långt från sd som man kan komma, men jag tycker att kan inte samhället följa givna spelregler, så är vi illa ute. Eller är det anarki som är målet? De som vinner på hela baletten är sverigedemokraterna, tyvärr.

Ingen kommer undan politiken med Marie Bergman, favorit, under en svettig spelning. Härligt! Ingen kommer undan musiken och där skiter man i vilken ras, religion, sexualitet, inkomst eller handikapp det är fråga om!

BH-inte SD!

Pengar

Det är väl PENGAR som styr? Vad är det annars i valet och kvalet?

Två av mina musikaliska favoriter spelar om PENGAR!

Piggsvin.

Så sitter man hemma och mår. Efter tanke mår jag som ett piggsvin. Allting spretar åt alla håll. Tankar, funderingar, planeringar, känslor, känslor och känslor. Jag vet inte om jag mår bra, men inte direkt dåligt och inte alls. Skit samma.

Då sätter jag på Ebba Forsberg och Tanken flyter lugnt. Va skönt! Nu kan jag snart gå och läsa bok. TV skiter jag i. G´natt!

Nu är det som det är.

Regnet öser ner. Regnet öser ner. P&B hade planeringsmöte i går. Det blev tungt! Jag skulle gå och sova lite nu, men det är nån djävla gen som håller mig vaken.

Jag sitter vid datorn. Det är en värld för sig. Jag fipplar till en ”playlist” på spotify. Underbart.

Cajsa Stina Åkerström är jag också kär i (drygt det här). Hon har sjungit in ”minns du den sommaren”, som Gunnar Wiklund gjorde. Nu fanns inte den på youtube så håll tillgodo ändå! Av längtan till dig!

Enkelt

Det är det enkla som är det svåra. Här är en bild och några toner. Det är snart höst, om året och om livet.

The Beatles.

Jag satt nyss och lyssnade på gamla kassettband. Bl a hörde jag The Beatles. Helt plötsligt vidimerades min åsikt att Beatles är nittonhundratalets största musikaliska händelse. Så är det.

Man kan ha vilka åsikter som helst, men dom stämmer inte. Beatles var och är the greatest! Vilka melodier och vilka texter! Och vilken bredd på musiken och vilka musikanter, som spelar helt rätt. Det är sällan man hör det.

Tack för mig idag!

Orsayran II

Så har Congan och jag avnjutit Orsayran. En makalös tillställning. Så här går det till:

Alla som spelar infinner sig mellan 16 och 18 och betalar 150 spänn. Då får man mat (potatisgratäng, kött och sallad), tre öl och en läskkupong. Kl 18 ställer alla upp på led utanför hotellet och under megafonsång från tätmannen spelar alla låten ”Inlandsbanan”. Det är samling vid torget och därefter sprider alla musikanter ut sig på olika ställen i samhället. Sedan blir det som det blir…

Vädret var toppen i onsdags och blir det hyfsat nästa vecka så vete fan om vi inte åker opp igen. Då är det sista gången för i år. Jag skickar med ett  klipp.

Orsayran

Tja, i morrn blir det exkursion med Fimpen och Congan till Orsayran. Jag har varit där nästan årligen, men aldrig haft med mig nåt instrument. I morrn kör jag gitarr och Congan tvättbräda med koskälla och sprucken cymbal. Det blir fint.

Kl 18.00 tågar alla musikanter ut från Orsas enda? hotell och spelar en specialmelodi, som dom flesta hänger med på. Sen placerar man ut sig på olika platser i det lilla samhället och spelar som fan. I ett hörn står en liten sjuåring och gnider fiol och bak nästa kan malmösymfonikernas brassektion stå. Längre fram kan det vara Lasse Lönndahl eller Rockragge. Man vet ingenting. Vilken underbar musikhappening!

Åk dit nån gång! Varje onsdag i juli. Gratis!

Jag kanske kommer hem igen…

Snacka om allsång på Skansen!

Orsayran!

Ugglande.

Så sitter jag här med ögonen på vid gavel och tankarna virvlande mitt i natta.

Så kan det bli när man igår besökt en gammal spelkamrat i visentens stad.

Vi satt i Fimpen och lät minnena rinna till i samma takt som whiskeyn. Vi försökte komma ihåg den repertoar vi hade på åttiotalet. Vi var då en trio, trummor, bas och synt.  Mycket hotell och festspelningar. Vi spelade så pass ofta att det där ”flytet” infann sig. Det var bara att köra på!

Syntisten kunde italienska och det gick hem! Snacka om sexspråk! Som tryckare spelade vi guitarra suona piu piano och intet skrev var torrt. Den övriga repertoaren skulle vi lätt kunna spela rätt av idag. Det kom vi fram till i går natt,  jag och visentmannen. Nu går jag och försöker nanna! Det är försent, inte visent. 

Ja, för fan!

Vi kör ett påhopp igen.

Tv-sladden kan man fimpa med tången. Nu är det bara fotbollsidioti och brölloppsdito som gäller. Nej, jag kollade Halvar och han hade också snöat in på Ebba. Jag med. Nu är det Ebba några dagar för hela slanten.

Jag fick ett oväntat dambesök i går och just då gick den här låten på spotifyen. Det grunnar jag på idag och fortsätter att sätta på Ebba!

Måndag drar jag iväg!

Sommar

Framgent kommer endast sporadiska inlägg. Det är sommar och varken Fimpen eller jag har TV eller dator. Endast radio och CD.

Det blir nämligen en varm och skön sommar i år, har jag bestämt. Vi ska njuta av naturen och tystnaden och strunta i omvärlden. Kanhända att jag skriver nåt om jag känner att jag måste, men annars blir det dött ett tag.

Därför önskar jag trevlig sommar till alla som läser detta! Vi ses förhoppningsvis. Lyssna på Summer in the city så länge. Kram!

Döden

Jag tänkte mig en temablogg.

Livet och döden.

Men jag börjar med döden.

Jag råkade höra (på P1), att Gustav III:s sista ord var:

– Jag känner mig så tung. Några ögonblicks vila skulle göra mig gott.

Mozarts Requiem passar.

Ensam

..fast inte, men ändå. Nu sitter jag här på fredagskvällen med ett glas Whiskey och en öl. Det är skönt. Men så lyssnar man ju på SPOTIFY, och  då kommer alla  minnen tillbaka. Dire straits, Marie Fredriksson, sentimentalt, alt, alt.

Men i morrn är en annan dag!

Hoffmaestro & Chraa

Nu är det musik igen. Jag har min lyssnardag, eller myslyssnaronsdag.

Hoffmaestro & Chraa är braa! Att sjunga på detta viset utan syntar och andra effekter är braa! Rytm, ton och framför allt gläädje. Till och med jag blir glaad!

Apropå det, en pessimist behöver inte bara vara negativ, han kan vara klarsynt också. (Krarsynt är en instrumentell förening av klarinett och synt, men det vet ingen om …än!)

Anna von Hausswolff

Lägg det namnet på minnet!

Jag kan inte säga så mycket utan bara känna när jag lyssnar. Vackert, enkelt, ungt, gammalt, oerfaren, erfaren. Ett naturbarn som jag hoppas orkar hålla på! Hon kommer till Peace and Love i sommar.

Hon finns mest på Myspace, men jag skickar med Youtube, där hon och en flygel tolkar Tom Waits.

Gonatt!

Sång

Idag skiter jag i fulla femtonåringar, smällare och brasor. Valborgsmässoafton är amatörernas kväll.

Jag slötittade på Så ska det låta. Det var inga för mig kända personer med, men jag tittade ändå. Det är då man blir överrumplad. Plötsligt sitter det människor och sjunger. Dom bara öppnar käften och sjunger. Och kan texterna! Jag kommer inte ihåg en rad. Jag misstänker att det kan vara fusk, men dom kan ju inte fuska med att sjunga i alla fall. Nina Söderquist har jag aldrig hört talas om, men hon hade sångförmågan. Hoppas hon gör nåt av det! Trevlig Valborg!

Tonernas makt

-eller en Marie Fredrikssongrottardag.

En gång har jag kommit under livssvackan, som jag brukar gunga runt i. Det var inte bra. Jag blev av ungefär sju anledningar sjukskriven ett år. Då fick jag gå på datakurs (väldigt bra för mig då!).

I alla fall. När jag mådde dåligt så lyssnade jag mycket på Marie Fredrikssons skiva, Den ständiga resan. Jag har inte vågat lyssna på den sen dess! I dag i 2xBaden i vårsolen vågade jag.

Men tamejfan, jag kommer tillbaka till nittiotalet. Det är otäckt vilken känslomässig makt musiken har.

Nu orkade jag i alla fall lyssna. Jag avrundade med Äntligen och då lyfte livet! Jag är uppe i svackan igen!

Nu är jag pigg igen!

Jag slumrade lite, gick upp och kollade burken. Konstigt nog så var det inte sport, utan musik. Makalöst bra musik, med en sångare, sångerska, pianist och munspelare som formligen trollband.

Jag kollade lite och hittade dom på tuben. Du kan ju alltid lyssna om du vill! Martelli Tapes

heter dom. Pauline heter hon.

Sgt pepper.

I morse hade jag fredagsmys i sängen med P1. Folk berättade om vad de gjorde första gången de lyssnade på Sgt Peppers Lonely Heart Club Band för 43 år sedan. Jag minns. Min äldsta är 41.

Glad påsk på er alla sköna människor som ändå finns. Det är tur att ingen i nån äcklig förtryckarstat läser min blogg. Jag har nämligen en dold, hemlig motståndsrörelse, som ingen vet om, kanske inte ens jag själv?

Beatles, det största som hänt i musikväg under 1900-talet!

Korn

Äntligen ett lyft denna dag. Även en halvblind och halvdöv gamling hittar en höna, förlåt korn, ska det vara.

Jag läste på NätAB om nån sångerska som gått längs en gata och strippat. Intressant. Det tittar jag på! Nu blev det inte som jag tänkt mig ( och som det för övrigt aldrig blir). Man fick ju som vanligt inte se nåt, men man hörde. Jag kopplade genast in spotify och lyssnade vidare. En ny favorit! Soul, jazz, funk, lunk, lågt men inihelvete bra. Teatraliskt med superkomp!  Det är bara att rekommendera, fast alla har väl hört damen förut (det är bara jag som inte hänger med så klart så har det alltid varit och det blir bara värre). Erykah Badu

heter hon.

Fel!

Kevin Borg hade det svårt för stunden. Så kan det vara. Felsökning pågår.

Apropå fel, så kom jag att tänka på  The Hollies,

What´s  wrong with the way I live. Lyssna på den så länge!

Tvåsamhet.

Jag ska förklara mitt mentala tillstånd.

Igår basade jag för en samling glada, trevliga människor som dansade och drack. Jag kom i säng runt 02.30. Vaknade 07.13. Jag kan inte sova på MORGNARNA! Förmiddagen har gått åt till att bära hammondorglar och diverse tunga prylar. Nu sitter jag i soffan och tar en rejält stark öl och tittar på Let´s dance (med ljudet av). Jag orkar nämligen inte med liknande program, fast jag vill se ändå.

Jag fick ett infall och började rota i min bruna låda. Där finns mycket, ska du veta! Jag hittade en dikt som Eva Lidén i Härnösand har skrivit. Jag vet inte vem det är, men det är bra, och jag vet inte om jag haft med den i bloggen förut, men det skiter jag i.

MAJDRÖM

Genom majkvälls stillhet

hör jag ditt milda:

– Kom ut ska jag visa dig!

Genom öppet köksfönster

ser jag din gestalt

hukad över planteringsspade.

Jag släpper det jag har för händer,

det känns inte viktigt längre.

Du lägger armen om mina axlar

så här ska vi alltid ha det.

Redan på avstånd känner jag doften.

Vet vad du vill visa mej.

Häggen blommar tidigt i år

säger du obetonat.

Jag känner evigheten röra vid mej.

Du var så overklig nyss

trycket av din arm

värmen i din röst…

Jag bryter en kvist skirhet

berusar mig av dess doft

och vänder tillbaka

in i ensamheten.

Två av oss!

Blötsnöblogg.

Flingorna dumpar ner på altanen trots att det är pulsgrader, förlåt plusgrader, skadeva.

Ok, det snöar här i Dalom, men våren ligger i luften, trots allt. Man får se mellan flingarna. Vintern har ingen chans nu!

Bachelor Boys, vårat 60-talsband, ska spela i Falun i morrn. Det är Shadows, Spotnicks, Ventures, Cliff som gäller. Detta är skitkul! Det var snart 40 år sedan vi spelade låtarna och dom sitter i ryggmärgen. Vi har för säkerhets skull ”finslipat” några gånger.

Spring is nearly here, heter en låt. Den kan man ju alltid lyssna på i alla (flingel)fall!

För säkerhets skull visar jag en bild på Bachelor Boys!

Summering

Nu har jag varit ”pensionär” i drygt ett halvår. Här kommer en kort summering:

1. Hittills har ekonomin varit bra. Det blir värre efter den 16 nov nästa år då tjänstepensionen faller bort. Då blir det slut med att köpa Armani och Laphroaig.

2. Tid är pengar! Det jag har nu är tid. Obegränsat! Alltså är jag omåttligt rik. Jag bestämmer själv vad jag ska göra av dagen. Det behöver inte kosta ett öre. Makalöst!

3. Rullator behöver jag inte än, men jag börjar redan reta mig på utseendet och funktionen på dom. Här finns plats för innovationer!

Nu har jag i alla fall tryckt i mig harmonierna i 800 grader, som vi ska spela i morrn. Det kommer att gå hett till!

Så är det att vara penisionär!

Sommartid.

Så är det då snart igen trots allt dags. Sommartiden gör sitt intåg!

Vem fan har kommit på den idiotidén?

Varför ska vi i detta island ha sommartid? Vem är vinnaren? Nån måste det vara, men vem?

Jag erbjuder mig att tillintetgöra varje argument FÖR sommartid. Var så god!

Summertime!

Texter

Seasons in the sun (texten).

Jag har i min undanröjar och sparariver röjt bland alla noter och texter jag staplat under årens lopp. Vilken guldgruva!

Jag blev sittande och läste texten på Seasons in the sun, som man drömde till på den tiden, utan att lyssna egentligen. Förmodligen förblindade väl hormonerna sammanhanget.

Idag, däremot är det en fruktansvärt deprimerande text, som jag undrar hur det gått för i Felodimestivalen?

Terry Jacks,  heter han. Sextiosex år i år!

Jaja, ska bara…

Jag ska bara skriva i bloggen först. Snart sätter jag mig i baden baden på altanen tanen.

Men jag råkade se ett musikinslag i Tildes förmiddagsreklamprogram och det var toner som ramlade rätt in i vänstra kammaren, tror jag.

Prince of Assyria

heter han och mycket mer är väl inte att orda om. Jag bara lyssnade och kände. Så är det med det.

Blåmes

Så har jag följt med i röstningen i felodivestimalen bara för att jag stålsatte mig. Röstningen är mest spännande. Låtarna låter ungefär likadant som dom alltid har gjort.

Tänk att allt som egentligen är helt oväsentligt upptar människornas tid. Vad beror det på? Först var det OS en djävla massa dar, nu är det inomhusVM, så börjar kallsvenskan mitt i vintern och så är det ju alltid trav. Gud va less jag blir! Felodivestimalen är pricken över i.

Idag tittade en blåmes in genom rutan och jag blev alldeles varm om hjärtat. Den satt länge på fönsterblecket och vickade förundrat på huvudet, som om han försökte förstå vad jag höll på med, när jag tittade på rapport.

Slår man ihop fåglar och musik så kan man inte komma ifrån att Beatles Blackbird skulle slå varenda låt i alla felodivestimaler. Eller?

Äntligen

Tja, idag mår jag bättre. Solen har plaskat på trots att vinden varit bitsk. Det är en kamp!

Jag har bläddrat en sida till i mina noteringar. Några citat:

– Livet och döden simmar i samma akvarium

– Näring för livet har alltid kommit i flytande form..

– Det är inte mycket som kommer ut utav det man har i sig.

– Bland bortsprängda kroppsdelar och granatsplitter (Rapport)

– Det finns alltid en krok!

Marie Fredrikssons Äntligen, passar bra idag. Rösta på rätt låt i kväll du som orkar!

Oro

Har du känt oron nån gång? Den där djupa oron, som inte låter sig hejdas. Inte av På spåret, melodifestvaler, spritflaskor, kvinnor/män, krogar mm? Sömn är bra, när den väl kommer. Det blir en ny ljus dag i morgon! Men det är ju nu som gäller. Oron finns hela tiden.

I kväll är en sån kväll. Det är väl därför jag skriver det här ut i etern.

Musik är bra. När man känner som jag gör nu så gäller det att sätta på Jimi Hendrix (musik alltså. Vad trodde du? Sån är inte jag, och kommer aldrig att bli. Skaru ha en propp, eller?)

Jimi 

var en konstnär och ett med sitt instrument. Han förmedlade känslor. Och dom sitter fint nu. Rensa hjärnan!

Noteringar

Jag har ett anteckningsblock i sängen, och ett i soffan. När jag hör nåt som fastnar från radio eller TV skriver jag ner det i soffan. När jag läser nåt kärnfullt i en bok, skriver jag ner det i sängen. Sedan tittar jag på det jag skrev efter ett tag och allt får nya dimensioner. Många rader sitter bättre när dom är lösryckta ur sitt sammanhang. Det kanske är likadant med oss människor också?

Jag sitter och lyssnar på Titiyo, en underbar musikant som har rytmen medfödd. Så bläddrade jag i mitt A4-häfte, stulet från kommunen under min tid där, en låneförmån! Nu skriver jag upp vad jag skrivit ner ocensurerat. Spännande va?

– Jag känner mig som en utvald person som går med strömmen och har rätt!

– Jag undrar om även små barn känner när det inte är på riktigt?

– Det gäller att hålla flötet flytande. Det är nån annan som kastat i och nån annan som drar opp. Vem som nappar vete fan!

– Får jag bara vara ensam så klarar jag mig!

– Jag skickade aldrig brevet. Men jag skrev det!

– Skintaxmountain (Skinnskatteberg).

Det får räcka för idag. Jag har ett antal sidor kvar. Lyssna på Titiyo!

Apelsiner

Ja, jag kommer tillbaka.

Jag skalade en apelsin nyss. Skalet var tunt och satt som limmat. Jag har inga naglar och gillar inte knivklyftor. Apelsinklyftor ska vara nakna, söta och kärnfria! Efter mycket skavande klädde jag av frukten och fann att den var makalöst söt, saftig och kärnfri. Då började jag att dra jämförelser med kvinnor och apelsiner. De har egentligen mycket gemensamt. De som är svårskalade kan vara himmelska inuti och de lättskalade kan vara torra och fulla med kärnor. Kärnor ska man akta sig för och snabbt spotta ut. Inte tugga på! Det är nu på vårvintern som apelsinsäsongen är, så det gäller att se upp. Många kan vara besprutade också!

Spotnicks, Orange blossom special!

Varning för ras!

Detta skulle kunna vara en rubrik i Nationell front, men det är tvärtom.

Jag hade Winnerbäck som en tröst och en betablockerare när jag mådde som sämst och han råkade komma ut med en skiva. Den gick hela dagarna. Det var i början av Winnerbäck. Sen har han dalat i mina öron, men det kanske beror på min sinnesstämning, nu när jag är panksjonär och vet var skåpet ska stå. Visionär kan jag vara ändå. Det kommer alltid nya winnerbäckare och bäckerskor!

Ta på hjälmen och se upp! Lyssna på Varning för ras! (tippetippetapptapp….)

Jag ska slänga ut TVn!

Detta OS, reklam, dåliga såpor och undermåliga underhållningsprogram har tvingat mig att fatta ett beslut. Jag kommer att ta platteven och skruva fast ett handtag. Då kan jag använda den som snöskyffel på atlanten, flåt altanen. Där gör den större nytta.

Sofia Karlsson, en favorit, har slängt ut sin TV också. Det gick bra och hon saknar den inte.  Jag kommer inte att göra det heller. Blodtrycket kommer däremot att sjunka.

Man betalar ju pengar för att få hem bildeländet. Har man dator kan man ju lika väl titta på TV-play på de program som är bra (det finns några). Det räcker gott med radion och spotify och egen kreativitet. Så får det bli!

Jag tänkte på TV-licensen och associerade osökt till Dire Straits, Money for nothing. Här med en annan favorit, Eric Clapton. Gigant!

Lasse Holm

Nu kom jag nyss innanför dörren och ska fixa nåt att äta. Pizza, tänkte jag, är ju gott men onyttigt. Från pizzan gick tankarna vidare till Lasse Holm. Han skrev ju en pizzaliknande låt, Canneloni Macaroni nån gång för ett antal år sedan. Då kopplades plötsligt hjärnans  nostalgicentrum till och jag kom ihåg Larry Moon and the Moonlighters, som ett antal gånger spelade i Hagaskolans ljushall.

Larry är tre år äldre än jag, och vårt band på den tiden stod andlöst och kollade Larry. Han spelade orgel och sjöng och han var så förbannat bra och proffsig, tyckte vi.

Larry är gammal nu, uppåt sjuttio, och egentligen har Larry fixat sitt livsvärv beundransvärt. Han har skrivit en massa populärmelodier, varit med i TV, varit på svensktoppen, men aldrig utmärkt sig på ett negativt sätt. Han har haft förmågan att vara proffsig. Han har gjort det han gjort och inte gett sig in i några skandaler eller försökt utmärka sig oförtjänt.

Heder åt Larry och Canelloni!

Vinter

Tänkte inte skriva mycket idag heller. Känner mig insnöad.

Ted Ströms fina text, underbart tolkad av Monika Törnell beskriver bra vad jag tänker på i sömnstadiet! ( en proffsig inspelning också!)

Van the man

Jag tänkte inte skriva så mycket.

Den vackraste kärleksvisan har skrivits av Van Morrison. Han fanns inte i original på tuben, men detta är inte dåligt.

Robert, Robban, Zero Broberg

Sjuttio bast! Han var med på TV i förmiddags när jag slötittade. Plötsligt vaknade jag till. Han kom inte ihåg texten till låten han sjöng, han satt i soffan och var fläckvis frånvarande. Jag blev pinsamt berörd. En av mina favoriter har blivit gammal! Jag kanske har blivit det ock, men jag hoppas att jag hoppar av innan jag blir en parodi på mig själv.

Samma sak med Elisabeth Höglund. Man måste ju ha sådan distans, perspektiv och självkännedom att man förstår att det inte funkar längre. Mitt råd: Gör nåt annat! Hennes medverkan med de andra tuttinuttorna har bara varit pinsam.

Jag kommer ihåg Robban från sjuttiotalet. Jag var av nån outgrundlig anledning med i en jury, som skulle rösta på skivor till svensktoppen. Jag fick en drös skivor hemskickade, som jag skulle bedöma. En av skivorna var med Robban. Jag kommer ihåg den, för att jag tyckte att det var väl i fräckaste laget att sända i radio. Skivan fick i alla fall högsta poäng av mig. (Jag var ganska fräck på den tiden). Låten heter ”Varför tog jag inte dig där?”

En gång till

Äh, jag kör Valla igen. Valentina Lisitsia visar här att hon kan ge gubben

Chopin en match vad det gäller att röra på fingrarna.

Försök att undvika OS!

Valentina Lisitsia

Så har jag då blivit kär igen! Nu är det i Valentina, eller Valla som jag kallar henne, eftersom ett obeskrivligt obarmhärtigt OS står för dörren. Jag lyssnar hellre på ”Valla” än tittar på Kalla.

Valla kommer från Kiev, Ukraina och började spela piano som treåring. ( Det är ju i och för sig inte så märkvärdigt. Jag började själv dia när jag var några veckor. Hmpf!)

Skämt åsido så tror jag att ju äldre man blir, så kommer man mer och mer in på de gamla klassiska kompositörerna. Det finns nåt grundläggande mänsksjälsligt djup i den musiken, som man inte hittar nån annanstans. Många gånger orkar jag inte lyssna, för det berör för mycket. Det är inte lätt att gräva bakåt-neråt!

Nåväl, Valla spelar den gamla Månskenssonaten

på ett makalöst mjukt kvinnligt sätt, som jag aldrig hört innan. Tonerna är inte ”dadamdadam”, utan flyter fram. Kvinnligt, älskligt och lockande!

Trasig

Nu har jag tittat på TV och blivit själsligt trasig. Jag behöver tröst!

Först var det ett program om några människor som var döende. Sedan kom Aktuellt med afghanistanidioti och muslimkränkningar och soldatsnack och försvarsmakt och sport och sport. Jag orkar inte mer. Nu återstår Världens undergång, sista delen. Den är bra. Filmen alltså, inte undergången.

Men man förundras, förundras över hur det var och hur det  blivit och hur det är och hur det kommer att bli och hur det blir till slut.

Rachmaninov

 speglar en promille av känslorna!

Vart tog dom vägen?

Så förflyttar jag mig raskt från Bohusläns äckliga, tångstinkande slippriga klippor, där illorange(a) brännmaneter i svärmar väntar på nästa kropp i dopp.

Vi övergår till dem som försvunnit. (Kanske har dom halkat på en bohuslänsk klippa?)

Aston Reymers Rivaler var kul på sjuttiotalet. Vart tog dom vägen?

Vi hade ett band i stan som var mycket inspirerade av Aston. Dalen 4 hette vi, efter replokalsadressen. Jag vågar, med ålderns rätt säga, att det var det roligaste sammanhang jag spelat i. Vi hade en repertoar som spände över allt. Från den ingroddaste jazz till MA Numminen, via rock och blues.

Lyckligtvis finns några låtar med Aston på tuben. Lyssna på Stockholms ström.

Det ger en aning om vart det lutar. Tyvärr finns inget med Dalen 4 att klämma ut (än).

Ja, vart tog vi vägen, förresten?

Skåne

Ett av mina favoritlandskap. I mitt andra liv var” the family” i Skåne varje sommar. Då lärde jag mig älska detta platta bihang på nationen.

Allt var frodigt, grönt och gult på fälten och blått i havet. Jag tänker ofta på Lundells Öppna landskap. Jag har upplevt några förtrollade nätter i  vindstilla ljummen, kolsvart natt med endast svallande vågbrus och glada skratt på avstånd. Jag fattar vad uffegrabben sjunger om!  Jag måste ner dit en gång per år. Jag har blivit beroende.

Alldeles bredvid där jag brukar hålla till bor Timbuktu, en favorit. En annan, Peps, huserar också i landskapet. Dessa båda har gjort en rap-sång om Sveriges dubbelmoral. Lyssna på den!

Nästa blogg blir om västkusten…

Lappland

I Norrland har jag mina rötter. Farsan var från lappstockholm, Lycksele. Morsan föddes i Byske. Själv är jag född i Skellefteå. Mormor kom från Jokkmokk, men morfar trasslade sig upp från Norrköping  av nån rallaranledning. Släkten (som nu börjar falla ifrån) bor från Sundsvall och norrut. Det är klart att en del av hjärtat ligger uppåt. Skönt att nånting är uppåt, kan jag tänka.

Kanhända att min känsla för indianer kommer från mitt påbrå. Samer och indianer tillhör samma naturfolk, där bergen, skogen, sjöarna och älvarna är magiska. Industrialismen och det moderna samhället är inte så viktigt. Jag är en del av detta ” moderna  samhälle”,  men på något sätt,  ju äldre jag blir och miljöförstöringen och den kommersiella dårskapen manglar på, drar jag mig tillbaka och försöker hitta de grundläggande värdena, som egentligen är livet. Då blir jag lugn.

Sofia Jannok,

en underbar sångerska, sjunger på samiska. Lyssna på henne och tänk på Norr-land! Nästa blogg blir från Skåne.

Infarkt

Plötsligt tar det stopp i bloggerimaskineriet. Blogginfarkt. Input är större än output. Flaskhalsar har man klarat jämt, men inte detta.

Det är kanske ett pensionärsproblem. På dagarna via media, kontakter och funderingar, blir intrycken så överväldigande att det blir förstoppning i systemet. Så känner jag i kväll.

Det är så mycket jag retar upp mig på. så många som jag känner för och så mycket jag vill säga, så det känns som att köra in i en vägg.

Jag har inte ens ett löneslit att gå till för att glömma. Nu tränger sig verklighetens demoner på. Det gäller att vänja sig. Det går säkert bra.

Jag drog på The Enemies, You are not alone

på högsta volym (nassen ovanpå jobbar), och allt lättade.

Nu ska jag bara börja bena upp alla mina tankar, så blir det mycket bloggeri. Det räcker nog till våren!

Gubbar

Nu sitter jag och tittar på en underbar dokumentär om Billy Paul, mannen med rösten. Det är på TV 2. På fyran är det reklam och på ettan nån konstig form av skidåkning med pinnar i vägen.

Billy Paul har sjungit in låtar av Elton John, en annan gubbe. Ett av kriterierna för att en låt har kvalitéer är att många andra artister än kompositören ger sig på en tolkning.

Your song med gubben Paul!

Joni

Ja, ikväll blir det mycket. Nyss tittade jag på Lisa Nilsson på TV. Hon hade Joni Mitchell till bordet. Både hon och Lisa tillhör favoriterna. Tankarna gick till en Jonilåt, Both sides now, som är makalöst tolkad av Singers Unlimited. Lyssna och njut!

Beatles

Nyss stack jag ut hakan lite. Nu sticker jag ut öronen.

Det största som hänt inom populärmusiken under förra seklet ekvilibristiskt spelat av Tommy Emmanuel.

 Lyssna! En man och en gitarr.

Det är mil från skidskytte.

Att stänga dörr.

     Att vara själv. Inte ensam, men själv. Ett fruktansvärt fult ord för ett sånt underbart tillstånd. Nu är det bara jag. Själv i huset. Nyss var jag ute med hundratals människor och pratade och pratade. Så gick jag hem och i samma ögonblick som jag låste dörren, rös jag. Nu är det bara jag. Va skönt! Det är därför jag blinkade upp ur idet ett slag. Nu ska jag sitta och filosofera en timme, sen somnar jag och drömmer, sen går jag i ide igen. Nu lyssnar jag på Satie som motvikt till soulmusic. Gonatt snart alla snälla!

Ljus och värme

I dag är det lika kallt som i går och man kan inte göra annat än att sitta och fånglo på TV,n  (Fimpen står som en igloo på parkeringen).

I går i alla fall, blev jag uppvärmd av två damer, som ramlade ut ur rutan och in i mitt hjärta. Det är inte ofta det händer, vill jag lova.

Den ena var Pia Sundhage och den andra var Elin Larsson.

När man ser Pias optimism, djävlarannamma, kunnande och glädje, kan man inte annat än falla platt. Kan hon ha bidragit till att USAs damlag tog guld i OS?

Elin Larsson spelar saxofon som en hel Wayne Shorter. Hon kan spela mjukt och stilla samtidigt som hon kan kräkas ur sig toner i kaskader. Det är inte undra på att hennes skiva Live and alive med Elin Larsson Group bara har fått positiv respons och räknas till årets bästa jazzskivor 09.

Det finns inte mycket på Youtube eller Spotify, men jag pluppade in det bästa jag kunde hitta.

Sen ska jag avslöja en hemlighet. Jag har ett nyåsrslöfte som jag hittills lyckats hålla. De du!

Gott nytt år!

Ett år fyllt av glädje och sorg väntar. Det är väl så det ska vara, livet alltså. Vi kan inte räkna ut så mycket på förhand, huvudsaken hälsan är hyfsad. I kväll känns det bra i alla fall. Kram på er!

Eftersom åren går och resterna av livet krymper så la jag  in Knocking on heavens door, fast inte med Guns n roses utan med Avril Lavigne. Det blir alltid en ny dimension när kvinnor sjunger karllåtar.

Dessutom kommer i bästa fall Bodil Malmstens  nyårsdikt att uppenbara sig, Skål trots allt. Den var med förra nyår också och förhoppningsvis nästa ock. IMG_0001 (Klicka på detta så ska Bodil dyka opp)

Jag kommer åter

Efter en sådan formidabel succé som Firmafesten blev igår, tar det några dagar att hämta sig. Folk har faktiskt ringt hela dagen. Och egentligen är det inte min förtjänst. Det är alla underbara musikanters förtjänst. Det vimlar av dom i den här medelstora brukshålan. Särskilt gitarrister… å trummisar….å sångerskor….å basister….å keyboardister ….. alla är dom mina brukssvågrar!

En av mina höjdpunkter igår var Klas Hägglunds bassolo. Det var för att vända en sliten klyscha till allvar, världsklass!

Klas spelade förut med i ett annat känt borlängeband, Stonecake, som fick en hit Tuesday afternoon. Stommen och Marcus var också med. Idel borlängepöjkä!

Här är Klas in action!

Det märkvärdiga är att ingen märks. Inte mycket på Youtube, inget skvaller, ingen fyllekörning eller kokain på toaletten. Inga utkastade TV-apparater.  Helt vanliga vänliga människor. Som är BÄST! Jobb och familj har dom också (som om det skulle vara nån merit?), därför är dom bäst, borlängepöjkarna och jänterna!

I love you!

Ulf Lundell.

Detta inlägg i bloggen ska egentligen handla om Firmafestsuccén i går (eller när det nu var?).

Folk hade pälsat på sig, ansträngt sig för att komma till festen. -20 grader och mellan 500-600 pers, som köat in för att lyssna på borlängemusikanter en vanlig djävla tisdag!

Det är inte undra på att jag sitter och försöker smälta det hela. Det kommer bilder så småningom (om nån vill se, är ju frågan).

Nu satte jag på Ulf Lundell ( på spotify, så klart), för att jag tänkte försöka höra vad han sjunger för ord. Nazzen ovanför åkte iväg och jag kände ensamheten.

– Jag drar på volymen, tänkte jag, så kanske jag förstår vad han sjunger Uffe, trots att jag har tinnitus och vaxpropp.

Kanske att den euforiska känslan efter en lyckad tillställning med 600 trevliga människor från 18 – 70, har gjort att jag inte kan höra ändå.

Nu har jag ätit och druckit och tänkte luta ikull. Gammal man lutar så gott han kan.

Kommer igen i kväll när jag piggnat till!

Så tänkte jag visa en del av min FÖRE DETTA vardag, som jag numer slipper, tyvärr!? Jag tänkte ligga och känna saknaden ett tag.

Hollies

I morgon är det borlängebandens officiella firmafest. Unikt i Sverige! Det är elfte året nu och jag ger mig inte förrän detta dokumenteras av TV. Det är alltså en blandning av världsmusikanter och lokala förmågor som träffas, äter, umgås och pratar med varandra. Ett musikaliskt, vänligt, tillmötesgående sammelsurium av trevliga människor som spelar nåt instrument, eller sjunger nåt stämband.

Allt går egentligen hand i hand med Borlänges största aktivitet, Peace and love. Peace and love bland musikanter! Noo hard feelings, no competition, just fun and laughter!

Nu började jag prata engelska beroende på att vårt första band var The Hollies (men det är det ingen som vet). Sen kom Mando Diao, Sugarplum fairy osv. Jag tycker att vi lyssnar på Hollies och tittar på ett par bilder från Firmafesten 2007.

Märk väl att jag ljuger aldrig!

Michael Jackson

är död.

Jag tittade på tvåan på nämnde Michael. Där såg man hans storhet. Videon Thriller

 kommer att gå till historien! Good night, folks!

Melody Gardot

Så var det den sextiotredje juldagen. Julaftonen var lugn och fridfull. Juldagen verkar att bli likadan. Jag inväntar snöovädret, som skriks ut på alla löpsedlar på yxi kaxi ICA maxi. Det är bäst att hålla sig inne. Jag sitter och smuttar på en Laphroaig, som jag  fick i julklapp. Tomten är snäll!

Jag kollar en ny kvinna som jag fick igår (nys om alltså).  Hon finns på Spotify och heter Melody Gardot. Hon lärde sig tydligen musikens makt efter en svår bilolycka, när hon gick i musikterapi.

Over the rainbow har tolkats på många sätt genom åren. Detta är Gardots version. Mjuk, jazzig, lågmäld men med intensitet och lite annorlunda arrangemang, och det är inte fy skam.

God fortsättning! Vi ses på Firmafesten på tisdag. Res hit! Det finns ju tåg, bil, flyg, buss å hotell!

Tvära kast!

Jag har varit lite magkrånglig efter julbordet igår. Det blir för fet mat för en gammal man (eller kanske var det  tvärtom?). Till tolvslaget idag var jag i slaget igen. P&B skulle köpa gran! Vi kom fram till att vi stulit och plastat granar i 40 år, så det spelade ingen roll om granen i fråga kostade trehundra spänn, odlad och skitsnygg förresten. Scouterna fick dessutom nytta av slantarna.

 Det är lite TV-såpa över den. Lite hormonsilikonviagrafeeling får man där den står (på altan). Lite Hanna Graaf- Pamela Anderson-Dolph Lundgren-gran är det. Vi körde i alla fall hem träden på Magnums lilla röda. Vi fick låna ett scoutblått snöre att knopa fast dem med. Pålstek tror jag det var. Alltid redo!

Vad jag vill komma fram till är att det är fint med gransämja!

Sen fortsätter jag att snöa in på Esperanza Spalding, basist och vokalist (samtidigt). Lyssna på Samba em Prelúdio och dröm dig bort från minusgrader! Julen finns inte!

Wallander

Jag håller på med Wallander. Mankells Wallander, Den orolige mannen.

Jag har läst allt om Wallander och känner igen mig mer och mer ju äldre han blir. Han är snart i kapp mig nu, det felar några år. Det enda som egentligen skiljer Kurt och mig åt är musiken. Han gillar opera och det är inte min starka sida. Annars, vad  gäller livet i övrigt (kvinnor, vanor, alkohol, intelligens), så är vi ganska överens. Dessutom bor han ju i Skåne, detta underbara landskap som jag vistades mycket i, i mitt förra liv. Havet, de böljande rapsfälten, Stenshuvud, Kiviks marknad, Brösarps backar……

Nåväl, för att hylla Wallander spelar jag Fångarnas kör ur Nebukadnessar av Verdi (han har ju satt dit några bovar under böckernas lopp, den gode kriminalaren). Det är en ung Erland Hagegård som sjunger. Väldigt ung. Så ung har aldrig jag varit.

Teach me!

Jag satt och läste Skatans senaste bilder. Det var bilder av Lars Lerin. Jag blev fångad direkt! Hans bilder har samma feeling som Peter Tillbergs. Nästan som fotografier, men inte. Det är den lilla nyansen som glöder. Kanske som mellan människor?

Tillbergs mest kända, Blir du lönsam lilla vän, är en sammanfattning av mitt arbetsliv och min skoltid. På en enda bild. Makalöst!

Från det ena till det andra, för att vara lite aktuell, men samtidigt blicka bakåt och ha lärargärningen kvar, så har jag plockat in en Tiger i bloggen. En amerikansk tiger! (eller var det svensk det skulle va?) Peppar peppar take in wood(s)!

Kan det vara sexigt med en järnfemma? Kanske hole in one? Teach me!

Jag är uppe än!

Konstigt vad pigg  jag känner mig. Jag kan väl inte fått i mig nåt lämpligt?

Nej jag sitter och kollar på kvinnliga basister på tuben. Det finns några, t ex Gertrud, fast hon spelar cello. Snacka om musikalitet! Ett makalöst par, Lise och Gertrud! Lyssna!

Äh!

Esperanza Spalding IGEN! (Gud va´ drygt!)

Simultankapacitet

Det har ju alltid hetat att kvinnor har större simultankapacitet än män. De kan alltså göra flera saker samtidigt, tex skvallra och sy, amma och steka köttbullar, prata i telefon och titta på TV, osv… Det har jag gått på. Jag har trott att det varit skillnad mellan oss kön.

Så småningom började jag tvivla, när jag insåg att en kvinna inte kan älska och ha huvudvärk samtidigt.

Nu har emellertid tvivlen försvunnit sen jag hörde Esperanza Spalding. Hon kan spela bas och sjunga samtidigt. 25 bast är hon, liten och tunn och spelar och sjunger på detta viset. Makalöst!

Två kärlekar

Det fanns nåt TV-program som hette tre kärlekar, om jag inte missminner mig. Jag har haft två kärlekar på TV i kväll, på två olika kanaler, fast inte samtidigt.

Kärlek ett:

Programmet heter Halv åtta hos mig. Helge Skoog är den suveräne kommentatorn. Bara han, gör programmet sevärt. Nu är det inte Helge jag är kär i, utan en hasselbladskamera, som var med i kalaset. Det är så att en av mina morbröder var pressfotograf på Expressen och Se (som fanns för länge sen). Ibland kom han hem och hälsade på när han var på ”uppdrag”. Detta var på 50-talet på Soltorget, tredje våningen. Han gillade mig och vecklade upp sin hasselbladskameraväska så att jag fick titta och känna och skruva och trycka. Vilken lycka! Där fanns allt. Flera kamerahus, objektiv, blixtaggregat, linser mm. Sedan dess har jag alltid gillat kameror, fast nån fotograf  blev jag inte.

Kärlek två:

Malena Ernman, så klart. Hon var med i programmet Sommarpratarna på ettan. Ett intressant program eftersom de som deltar, står i rampljuset och vågar dessutom ta ett glas vin och bete sig någorlunda naturligt.

Om jag blivit klokare av dessa program vet jag inte. Jag slapp Timell i alla fall.

Nu har jag suttit flera kvällar och tittat på TV. Jag måste skärpa mig! Fy!

Flint

Flint får en del män. Det har på nåt sätt varit skämsigt. Man har läst om allehanda metoder, från operationer till peruker, för att skapa en kalufs. Idag är det däremot inne att vara kal. Den ena efter den andra kommer ut från badrummet och är glansiga på knoppen.

De enda skäl jag kommer på är 1/ sparsamhet 2/ praktiskhet 3/ fåfänga

Även kvinnor rakar sig på skallen (bl a), förmodligen av samma skäl som männen.

Det kan också vara Yul Brynner – Sinead o ´Conner – komplex.

Skit samma, alla får väl göra som dom vill, men ollonfrissa börjar vara ute!

Stack jag ut hakan nu? (Den rakade jag i alla fall i morse!)

Underbara Hep Stars med Boldheaded woman. Bennys orgelspel är historia. Vem visste hans kapacitet då?

Sol.

Så försvann den igen.

Jag hinner inte med så mycket idag, men lyssna på Snatam Kaur

och kolla solnedgången från Gotland så kanske du mår bättre. 

I morrn är det äntligen måndag! Yipeee!

Novemberfredagsafton.

Jag tvingade mig ned till datornivå. Jag har haft datahat några dar. Man får det ibland. Samvaron med datorn är som ett äktenskap. Ibland funkar det, ibland inte.

Jag har snöat in på Ola Magnell ett tag. Så tittar jag ibland på nyheterna, mest för att kolla om Sverige håller på att ockuperas eller inte ( när det blir sport eller reklam byter jag kanal). EU tjatas det ju om dagligen. Ola M. har skrivit Tomma tunnor, en passande EU-låt? som framförs på ett suveränt sätt av Elin Sigvardsson. Lyssna!

Så helgskickar jag med några ord från P O Enquist, Ett annat liv.

– Bättre att säga som det är, än att få rätt!

– De bästa argumenten om man vill ljuga, är inte intellektuella!

– Tystnad är ibland nödvändig, som en kamp för yttrandefriheten!

– Över en slätt kan man gå blundande, inte genom en skog!

– Tid försvinner, kärlek likaså, men minnet av det första telefonnumret skall bestå!

Hare gött out there, folks!

Jonas Hellborg

Nu är det ju så, att det finns personer som spelar bas, så att jag börjat fundera på att gröpa ur min egen till en dalahäst.

Jonas Hellborg!

Shaked and störd!

Efter en grå dag med mycket TV-tittande, blir man störd. De mest horribla åsikter och händelser redovisas i programmen. Några axplock:

Det var CIA och Israel som låg bakom 11 september.

Michel Jackson lever! ( det gör väl Elvis och Hitler också?)

Thomas Quick har lurat hela svenska rättsväsendet. Hur mycket skattepengar har det kostat?

Förintelsen har aldrig ägt rum.

Kärnkraften ska byggas ut, trots att vi haft folkomröstning som säger att den ska avvecklas på sikt.

Innehållet i kaffepaketen minskar, men priset är detsamma. Smart!

Det är som synes inte mycket man kan lita på. En äldre kvinna blev t o m strypt av sitt eget trygghetslarm.

Som tur är finns TV2, där Wildbirds and peacedrums på ett bra sätt skildrar dagen.

Sen ska man försöka sova också!

Förresten, är Berlinmuren verkligen borta?

Mur.

Klockan är mycket och jag sitter och lyssnar och tänker.

Jag tänker på murar. I morrn är det 20 år sedan MUREN föll. Vaddå? Människan håller ju på att bygga murar hela tiden. Israel bygger mur, USA bygger mur, vi bygger mur mot icke önskvärda, alla bygger mur! Borde vi inte riva mur istället?

Nu tänkte jag egentligen inte fördjupa mig i detta ämne. Jag lyssar på två musikfavoriter, Helen Sjöholm och Anders Widmark. Tyvärr finns dom inte på nätet. Lyssna på Pink Floyd i stället!

Blood sweat and tears

Varför spelar inte dagens ungdom blåsinstrument? Har syntarna tagit över helt, så är det illa. Att hitta en bra trumpetare idag är inte lätt. Att få ihop en blåssektion som matchar Blood sweat and tears måste vara omöjligt.

Här ett  legendariskt bastubesolo i låten And when I die (fast jag har en bättre version på KASSETTBAND i min hylla)!

Kom å lyssna, vetja!

Caroline af Ugglas

Nu har jag suttit här i grådasket och lyssnat på Carolines senaste. Den är inte dålig. Passar till vädret. Att blunda idag vore väl det rätta. Texten är bra för en gammal man. Visst fan blundar vi! Frågan är väl om vi orkar titta? Jag tror jag ska göra en låt med titeln, Jag tittar! Kanske, Jag tittar och hittar, eller Jag tittar, det kvittar. Keep swingin´ folks!

Ordspråk

Idag var en trist dag. Regnet har öst ner. Jag hyrde en Wallanderfilm. Den var trist också. Jag gick ner till Magnum en sväng och fick ett glas vin och lite prat. Jag såg att TV-programmet Go´kväll skulle börja (jag visste att Malena Ernman skulle vara med!). Jag gick hem och insåg att Björn Gillberg också var med. Intressant. Båda två är personligheter som rört till det för etablissemanget. Skitbra. Såna behövs! Jag googlade lite på Gillberg och råkade komma in på en helskön sida om ord och ordspråk.http://www.livet.se/ord/k%C3%A4lla/Bj%C3%B6rn_Gillberg. Don´t think twice, it´s allright                   är väl också ett ordspråk?

Romantik.

Detta hände för minst ett decennium sedan. Jag var ute med en dambekant ( bilden ljuger något). Vi släntrade in på det enda öppna stället, storkrogens bakficka. Där lät musik. Och vilken musik! Vi var kanske 20 pers och alla satt och gapade. Två personer, som kan få det att svänga så makalöst! Youtube ger inte rättvisa, men man kan ana…

Two Timers hette dom. Vi pratade lite efteråt och detta visade sig vara en födkrok såväl som nån annan för dem. Slit för brödfödan. Men ett trevligt slit!

Kalas

I kväll ska jag på Ettans fyrtioårskalas. I morrn kommer jag att skriva mer.

Det är strålande höst idag. Lyssna på Eva Cassidys version av Autumn leaves. Vansinnigt vackert!

Kvinnokraft

Så förflyttar jag mig vänsteröver på kartan och hamnar i Chile, Argentina, Cuba osv…

Två kvinnor som varit starka och via musikens makt nått fram till världen, är döda. Den ena av egen hand, den andra av sjukdom.

Violeta Parra skrev Gracias a la Vida, Jag vill tacka livet, alldeles innan hon tog sitt eget , 49 år gammal.

Mercedes Sosa avled för några dagar sedan 74 år gammal. Hon blev bl a  känd för sin tolkning av Violetas, Gracias a la Vida.

Två kvinnor som betytt mycket för människorna. Jag hyllar dem!

Lördagsblogg med bilaga

Så har man blivit kär igen! Jag skulle ha varit ung. 30 år yngre bara. Lisa Rydberg, riksspelman, endast 23 år, men vilken spelman! Det är nog den mjukaste, följsammaste, mest musikaliska, kvinnligaste spelman jag sett.

Inlägg

Jag sitter och tittar på Tommy Emmanuel. Snacka om att behärska ett instrument! Gonatt!

David Fray

Jag har en dagligen återkommande ovana, nämligen att ta en s k tupplur. Idag blev tuppluren nästan två timmar. Det händer ibland att tuppen dör och jag hamnar i ett drömrikt tillstånd på gränsen till medvetslöshet. När jag vaknar halvsover jag fortfarande en halvtimme. Först efter en kopp kaffe går jag igång, och då djävlar!

Det var under den halvvakna halvtimmen jag råkade se halva TV2:s repris av den hela 28-årige, franske pianisten David Frays repetitionskonsert med tyska kammarfilharmonien i Bremen. Vackrare  har jag aldrig hört Bach!  Det var nåt att vakna till! Säkert att somna till också. Den grabben har inte spelat piano för sista gången!

Nu ska jag sätta på kaffet!

Bob Dylan

Bob Dylan, en gigant.

Jag råkade lyssna på ett gammalt kassettband (CD,n är kass!), och där var Dylan. Jag vaknade liksom till ur min dvala och tänkte:

– Det var längesen. Faan va bra!

Sätt på lurarna och lyssna på Tomorrow is a long time, inspelad i Rom med ett underbart fläskigt strataljud!

Malena igen.

Tänk vilken förvirring det blivit ute i stora världen när det upptäckts att jag lagt in en bild, som jag trodde var Malena, fast det egentligen var Sanna Nielsen. Bilden hittade jag när jag googlade på Malena. Det är nån annan som lurat mig!

Skit samma, nu har jag raderat så allt är frid och fröjd.

Jag visar nu en bild på riktiga Malena och en video där hon får sjunga på riktigt.

Sparris.

Sparrisen är på G nu. Det är inte min mage däremot. Jag köpte i alla fall två knippen för femti spänn på ICA Maxi. Jag vann nämligen 150 på lotto. Jag tänkte att sparris är lättsmält föda.

Vad kan man tänka sig för musikinslag som matchar sparris? Jag hörde lägenhetsfönsterputsandes idag borlängepöjkarna Mando Diao. Dixgårdspöjken sjunger inte så illa.

Nu sätter jag på sparrisvattnet!

Har du kvar din röda…?

Jag tittade på Så ska det låta och hörde en av mina favoritlåtar, skriven av en av mina favoritpianister (Anders Widmark),  som brukar sjungas av en av mina favoritsångare Claes  Janson.

Jag måste leta och lägga ut.