Arkiv för februari, 2010

Jag ska slänga ut TVn!

Posted in Åsikter, musik, skit on 27 februari 2010 by storabh

Detta OS, reklam, dåliga såpor och undermåliga underhållningsprogram har tvingat mig att fatta ett beslut. Jag kommer att ta platteven och skruva fast ett handtag. Då kan jag använda den som snöskyffel på atlanten, flåt altanen. Där gör den större nytta.

Sofia Karlsson, en favorit, har slängt ut sin TV också. Det gick bra och hon saknar den inte.  Jag kommer inte att göra det heller. Blodtrycket kommer däremot att sjunka.

Man betalar ju pengar för att få hem bildeländet. Har man dator kan man ju lika väl titta på TV-play på de program som är bra (det finns några). Det räcker gott med radion och spotify och egen kreativitet. Så får det bli!

Jag tänkte på TV-licensen och associerade osökt till Dire Straits, Money for nothing. Här med en annan favorit, Eric Clapton. Gigant!

Å sen äre…..

Posted in bryssel-85 on 25 februari 2010 by storabh

Vasaloppet, VM, SM, elitserier, kvalserier, EM, inomhus och utomhus, bandy, gymnastik. simning…osv och till slut, TRAV. Jag glömde orientering, tennis, rally, motorcross, innebandy…… och alla förutsätts titta på allt, medan världen och mänskligheten exploderar!

Tittelitidrotten är en drog, såväl som alkohol, narkotika, mat, ickemat, religion, fanatism…..

Bryssel-85

Posted in bryssel-85, Uncategorized on 25 februari 2010 by storabh

Detta är ett kultur och antielitidrottsinlägg.

Nu har jag stått ut med sport och spe i två veckor snart. Allting har dessutom gått i repris, visats i Aktuellt, Rapport och diverse andra program där det finns en möjlighet att få in OS. Jag känner mig utbränd och tillintetgjord. Tänk att Svt (det är säkert ännu värre i kvällspressen, men den kan jag undvara), fyller nästan alla kanaler med OS. Det räcker inte med att se tävlingarna flera gånger, med kommentatorernas töntiga kommentarer (dom är väl bakis), utan man har ordnat en ”studio” där varenda slagskott analyseras.

Jag känner mig maktlös och det värsta är att jag tror att mer än 50% av tittarna inte är ett skit intresserade av eländet.

Det är en som vinner, resten är losers!

Memories.

Posted in Minnen, Uncategorized on 22 februari 2010 by storabh

Dagen idag var kall, -25.  Jag ville inte. Klockan elva tittade jag ut över Atlanten, förlåt altanen ska de va! Jag har en rund termometer i julgranen, som fortfarande står grön och frodig och får stå så till påsk. Granen står på solsidan, sovrumstermometern på skuggsidan. Jag jämförde. Tjugotvå graders skillnad! Inte undra på att man kom upp ur sängen!

Jag har börjat sortera alla mina bilder. Varför vet jag inte, men jag har en förhoppning om att barnen kan få en ny dimension av hur farsan var, när dom rotar i mina prylar en dag. Då är det bra om det finns nån djävla ordning på bilderna.

Jag hade inte alls planerat att sortera bilder. Det hela började med att Fimpen hade en oroväckande snöhätta på sig. Jag tänkte att om jag kör motorvägen till Falun och trampar gasen i botten, så flyger snön av.  Jag märkte inte så mycket av det,  men bilarna efter gjorde .Dom såg ingenting!

Jag kom till Falun och Clas Olsson och köpte fem billiga album á 100 bilder. Det har jag suttit med resten av dagen.

Jag kan ju inte låta bli att titta på bilderna. Därför strömmar en massa minnen fram, så det är nog dags att nanna nu! Sov gott å skit i OS!

Vaxpropp

Posted in hälsa, väder on 19 februari 2010 by storabh

Jag hör i mono. Det är det högra som är tjockt. Tittar jag ut snöar det horisontellt. Vilken helg!

Det är bara att bita ihop. Snart är det lördag igen!  Torgny Melins.

Lasse Holm

Posted in musik, nostalgi on 18 februari 2010 by storabh

Nu kom jag nyss innanför dörren och ska fixa nåt att äta. Pizza, tänkte jag, är ju gott men onyttigt. Från pizzan gick tankarna vidare till Lasse Holm. Han skrev ju en pizzaliknande låt, Canneloni Macaroni nån gång för ett antal år sedan. Då kopplades plötsligt hjärnans  nostalgicentrum till och jag kom ihåg Larry Moon and the Moonlighters, som ett antal gånger spelade i Hagaskolans ljushall.

Larry är tre år äldre än jag, och vårt band på den tiden stod andlöst och kollade Larry. Han spelade orgel och sjöng och han var så förbannat bra och proffsig, tyckte vi.

Larry är gammal nu, uppåt sjuttio, och egentligen har Larry fixat sitt livsvärv beundransvärt. Han har skrivit en massa populärmelodier, varit med i TV, varit på svensktoppen, men aldrig utmärkt sig på ett negativt sätt. Han har haft förmågan att vara proffsig. Han har gjort det han gjort och inte gett sig in i några skandaler eller försökt utmärka sig oförtjänt.

Heder åt Larry och Canelloni!

Vinter

Posted in årstider, Minnen, musik on 17 februari 2010 by storabh

Tänkte inte skriva mycket idag heller. Känner mig insnöad.

Ted Ströms fina text, underbart tolkad av Monika Törnell beskriver bra vad jag tänker på i sömnstadiet! ( en proffsig inspelning också!)

Van the man

Posted in Minnen, musik on 16 februari 2010 by storabh

Jag tänkte inte skriva så mycket.

Den vackraste kärleksvisan har skrivits av Van Morrison. Han fanns inte i original på tuben, men detta är inte dåligt.

Kalla

Posted in bryssel-85, dagens kommentar, sport on 15 februari 2010 by storabh

Så föll man till föga. Kröp till korset. Överväldigades. Sverige har fått sin första guldmedalja, (hoppas att  den inte var dopad i alla fall, ja)!

Jag råkade inte undvika OS, utan blev sittande och tittande på Kalla. Jag har ju sett henne förr och fattat vad hon handlar om – en genuint trevlig tjej, som man önskar allt gott. (Det är snudd på att jag blir kär igen, men ändå-inte).

Nu råkade jag bli fångad av dramatiken kring Kalla, liksom vi alla. Vi har fått en Gunda Svana, som efter många år kämpat i samma bana och kommit först, för det är väl det som är störst?

Jag gillar inte tävlingslopp, men när nån SVENSK kommer i topp, pladdrar sportisarna galopp. Kommer nån fyra, blir det knappast yra, utan mer artigt, men ”att det inte var så fartigt”.

Also sprach Zarathrustra, skildrar Kallas lopp. Känn glädjen när hon går i mål på slutet!

Kära vänner, låt oss älska OS!

Kallaluja!

Robert, Robban, Zero Broberg

Posted in Minnen, musik on 12 februari 2010 by storabh

Sjuttio bast! Han var med på TV i förmiddags när jag slötittade. Plötsligt vaknade jag till. Han kom inte ihåg texten till låten han sjöng, han satt i soffan och var fläckvis frånvarande. Jag blev pinsamt berörd. En av mina favoriter har blivit gammal! Jag kanske har blivit det ock, men jag hoppas att jag hoppar av innan jag blir en parodi på mig själv.

Samma sak med Elisabeth Höglund. Man måste ju ha sådan distans, perspektiv och självkännedom att man förstår att det inte funkar längre. Mitt råd: Gör nåt annat! Hennes medverkan med de andra tuttinuttorna har bara varit pinsam.

Jag kommer ihåg Robban från sjuttiotalet. Jag var av nån outgrundlig anledning med i en jury, som skulle rösta på skivor till svensktoppen. Jag fick en drös skivor hemskickade, som jag skulle bedöma. En av skivorna var med Robban. Jag kommer ihåg den, för att jag tyckte att det var väl i fräckaste laget att sända i radio. Skivan fick i alla fall högsta poäng av mig. (Jag var ganska fräck på den tiden). Låten heter ”Varför tog jag inte dig där?”

Afghanistan

Posted in Åsikter, filosofi, funderingar, politik on 10 februari 2010 by storabh

Jag kan inte gå och nanna förrän jag skrivit några ord om Afghanistan. Det blir inte många.

Det var en debatt på TV nyss och tankarna sätter igång.

När så många människor pratar hit och dit och alla har åsikter om allting, så måste man coola ner och tänka på vad som är grundläggande, viktigt och som klart kan bevisas.

Krig är sista utvägen. Militär makt har aldrig skapat fred, bara förtryck. Våld är inte lösningen. Tillför man våld, skapar man våld.

Tyvärr är våld en kortsiktig, ociviliserad lösning på alla problem. En lösning som är ovärdig oss, som ska försöka stå över djuren.

Sverige är i krig nu. Vi har ställt oss på USAs sida och med hjälp av den regering vi har, som är nära allierad till militarismen så kommer vi att följa med i det stora fallet.

Det hänger på varje människa att vägra våld. Varför åker svenska pojkar ner till Afghanistan? Jo för att de har blivit utsatta för en massiv militärhjärntvättning av FÖRSVARSMAKTEN! Dom tror att dom är osårbara och ska skapa fred. Pyttsan!

Nä nu blir jag bara uppretad. Lyssna på Cornelis låt Telegram till en tennsoldat.

 Tyvärr inte med Cornelis själv, men texten hörs.

En gång till

Posted in musik on 10 februari 2010 by storabh

Äh, jag kör Valla igen. Valentina Lisitsia visar här att hon kan ge gubben

Chopin en match vad det gäller att röra på fingrarna.

Försök att undvika OS!

Valentina Lisitsia

Posted in filosofi, musik on 09 februari 2010 by storabh

Så har jag då blivit kär igen! Nu är det i Valentina, eller Valla som jag kallar henne, eftersom ett obeskrivligt obarmhärtigt OS står för dörren. Jag lyssnar hellre på ”Valla” än tittar på Kalla.

Valla kommer från Kiev, Ukraina och började spela piano som treåring. ( Det är ju i och för sig inte så märkvärdigt. Jag började själv dia när jag var några veckor. Hmpf!)

Skämt åsido så tror jag att ju äldre man blir, så kommer man mer och mer in på de gamla klassiska kompositörerna. Det finns nåt grundläggande mänsksjälsligt djup i den musiken, som man inte hittar nån annanstans. Många gånger orkar jag inte lyssna, för det berör för mycket. Det är inte lätt att gräva bakåt-neråt!

Nåväl, Valla spelar den gamla Månskenssonaten

på ett makalöst mjukt kvinnligt sätt, som jag aldrig hört innan. Tonerna är inte ”dadamdadam”, utan flyter fram. Kvinnligt, älskligt och lockande!

Trasig

Posted in Åsikter, funderingar, hälsa, musik, otäckt, politik on 08 februari 2010 by storabh

Nu har jag tittat på TV och blivit själsligt trasig. Jag behöver tröst!

Först var det ett program om några människor som var döende. Sedan kom Aktuellt med afghanistanidioti och muslimkränkningar och soldatsnack och försvarsmakt och sport och sport. Jag orkar inte mer. Nu återstår Världens undergång, sista delen. Den är bra. Filmen alltså, inte undergången.

Men man förundras, förundras över hur det var och hur det  blivit och hur det är och hur det kommer att bli och hur det blir till slut.

Rachmaninov

 speglar en promille av känslorna!

Vart tog dom vägen?

Posted in Minnen, musik on 08 februari 2010 by storabh

Så förflyttar jag mig raskt från Bohusläns äckliga, tångstinkande slippriga klippor, där illorange(a) brännmaneter i svärmar väntar på nästa kropp i dopp.

Vi övergår till dem som försvunnit. (Kanske har dom halkat på en bohuslänsk klippa?)

Aston Reymers Rivaler var kul på sjuttiotalet. Vart tog dom vägen?

Vi hade ett band i stan som var mycket inspirerade av Aston. Dalen 4 hette vi, efter replokalsadressen. Jag vågar, med ålderns rätt säga, att det var det roligaste sammanhang jag spelat i. Vi hade en repertoar som spände över allt. Från den ingroddaste jazz till MA Numminen, via rock och blues.

Lyckligtvis finns några låtar med Aston på tuben. Lyssna på Stockholms ström.

Det ger en aning om vart det lutar. Tyvärr finns inget med Dalen 4 att klämma ut (än).

Ja, vart tog vi vägen, förresten?

Bohuslän

Posted in landskap on 06 februari 2010 by storabh

Så var det västkusten. Vi har ju så förbannat många kuster i detta land. Saknar nordkust förstås.

Jag har inte så många genetiska band med västkusten mer än en dotter, som bor i Göteborg. Jag hade en morbror i Västra Frölunda, men han är borta. Däremot har jag väldigt goda vänner i trakterna kring Hamburgsund. Dit måste jag åka en gång per år. Jag måste få se de karga klipporna, andas in saltet från det riktiga havet och känna vädrets och naturens makter. Det ger styrka i själen. Hamburgön, Fjällbacka, Bovallstrand, Hunnebostrand, Smögen – vilka underbara små samhällen där husen liksom står på varandra på klipporna. Finns det nåt vackrare än att sitta på en solvarm klippa högt upp och titta på solnedgången medan man skvätter av skalet från en stor färsk räka tillsammans med ett gott kylt vitt vin, och en mjuk vän (t ex Jennifer Lopez). 

Tja, nu tog jag väl i?

I alla fall så ska vi lyssna på Harry Brandelius. Han var en idol i Sverige på fyrtiotalet i paritet med t ex Björn Skifs idag. Håll tillgodo! Trevlig helg!

Skåne

Posted in landskap, Minnen, musik on 05 februari 2010 by storabh

Ett av mina favoritlandskap. I mitt andra liv var” the family” i Skåne varje sommar. Då lärde jag mig älska detta platta bihang på nationen.

Allt var frodigt, grönt och gult på fälten och blått i havet. Jag tänker ofta på Lundells Öppna landskap. Jag har upplevt några förtrollade nätter i  vindstilla ljummen, kolsvart natt med endast svallande vågbrus och glada skratt på avstånd. Jag fattar vad uffegrabben sjunger om!  Jag måste ner dit en gång per år. Jag har blivit beroende.

Alldeles bredvid där jag brukar hålla till bor Timbuktu, en favorit. En annan, Peps, huserar också i landskapet. Dessa båda har gjort en rap-sång om Sveriges dubbelmoral. Lyssna på den!

Nästa blogg blir om västkusten…

Lappland

Posted in funderingar, landskap, musik on 03 februari 2010 by storabh

I Norrland har jag mina rötter. Farsan var från lappstockholm, Lycksele. Morsan föddes i Byske. Själv är jag född i Skellefteå. Mormor kom från Jokkmokk, men morfar trasslade sig upp från Norrköping  av nån rallaranledning. Släkten (som nu börjar falla ifrån) bor från Sundsvall och norrut. Det är klart att en del av hjärtat ligger uppåt. Skönt att nånting är uppåt, kan jag tänka.

Kanhända att min känsla för indianer kommer från mitt påbrå. Samer och indianer tillhör samma naturfolk, där bergen, skogen, sjöarna och älvarna är magiska. Industrialismen och det moderna samhället är inte så viktigt. Jag är en del av detta ” moderna  samhälle”,  men på något sätt,  ju äldre jag blir och miljöförstöringen och den kommersiella dårskapen manglar på, drar jag mig tillbaka och försöker hitta de grundläggande värdena, som egentligen är livet. Då blir jag lugn.

Sofia Jannok,

en underbar sångerska, sjunger på samiska. Lyssna på henne och tänk på Norr-land! Nästa blogg blir från Skåne.

Dalarna!

Posted in dagens kommentar on 02 februari 2010 by storabh

Jag råkade titta på Gävledalanyheterna idag. Man intevjuade folk om huruvida de kände sig trygga i sin hemort. Det visade sig att en majoritet var mycket trygga i sitt dagliga liv i Dalarna. En äldre man uttryckte sig sålunda:

– Det beror fäl på att vi ä masä allihop.

Dessutom är det vackert. Vi har slätter, fjäll, sjöar och skog och skog. Det enda vi saknar är haav! Men det kan vi åka tåg till om vi vill.

Ja, jag vill bara med detta slå ett slag för Dalarna och bifogar Evert Sandin, speleman från Vikarbyn, Sveriges största by!