Archive for the landskap Category

Minnen, eller kastrering av en katt.

Posted in Djur, funderingar, landskap, Minnen on 14 februari 2011 by storabh

I torsdags var jag i Färjestad och kastrerade två katter. Klockan åtta levererades katterna och kl 14 skulle dom hämtas. Vad gör man i Karlstad från klockan 08.15 till 14.00 i kall snöblåst? Man söker sig inomhus till fik och köpcentra och IKEA!

Jag blev havande med en hylla för 249 kr till badrummet. Värmländskan köpte en kökssoffa för 6000, men det skiter väl jag i.

Nåväl, nu är det måndag och jag är hemmavid. Jag har monterat min hylla och satt den på plats. Det känns skönt att få sätta nånting på plats nån gång!  Tvättkorgen som förut stått på plats fick däremot inte plats längre. – Garderoben tänkte jag, där får den plats!

Det gick bra efter att jag plockat ut en kartong med gamla bilder.

Nu har jag suttit och bläddrat i dessa bilder och insett att människorna förr var mycket yngre och vackrare (särskilt jag), och att tiden har sin tand. Jag kommer nog att fortsätta med bläddringen tills sängvärmen tar överhanden.

GLAD HJÄRTA på er allihop!

Somna till Sven-Ingvars, snälla!

Annonser

Nyår.

Posted in årstider, filosofi, Glädje, Kvinnor, landskap on 30 december 2010 by storabh

Jag har alltid samma känsla vid nyår. Som sagt, ryggsäcken packas med löften. I år ska dom hållas! Tamejfan.

Jag tror alla behöver ett avstamp. En sviktbräda. Livet går på och rullar in sig i en odefinierbar sörja som man måste komma upp ur. Nyår är alltid en sviktbräda för mig. I år har jag fått hjälp av en mottagerska, som gör det lättare att komma över plinten. Det känns bra!

Jag har alltid gett löften till det nya året och många har jag faktiskt hållit. Jag tror att det reder sig i år me.

Nu spelar jag Björn och Bennys fantastiskt vackra Beatrice med Kalle Moraeus och önskar alla Gott nytt år!

Bohuslän

Posted in landskap on 06 februari 2010 by storabh

Så var det västkusten. Vi har ju så förbannat många kuster i detta land. Saknar nordkust förstås.

Jag har inte så många genetiska band med västkusten mer än en dotter, som bor i Göteborg. Jag hade en morbror i Västra Frölunda, men han är borta. Däremot har jag väldigt goda vänner i trakterna kring Hamburgsund. Dit måste jag åka en gång per år. Jag måste få se de karga klipporna, andas in saltet från det riktiga havet och känna vädrets och naturens makter. Det ger styrka i själen. Hamburgön, Fjällbacka, Bovallstrand, Hunnebostrand, Smögen – vilka underbara små samhällen där husen liksom står på varandra på klipporna. Finns det nåt vackrare än att sitta på en solvarm klippa högt upp och titta på solnedgången medan man skvätter av skalet från en stor färsk räka tillsammans med ett gott kylt vitt vin, och en mjuk vän (t ex Jennifer Lopez). 

Tja, nu tog jag väl i?

I alla fall så ska vi lyssna på Harry Brandelius. Han var en idol i Sverige på fyrtiotalet i paritet med t ex Björn Skifs idag. Håll tillgodo! Trevlig helg!

Skåne

Posted in landskap, Minnen, musik on 05 februari 2010 by storabh

Ett av mina favoritlandskap. I mitt andra liv var” the family” i Skåne varje sommar. Då lärde jag mig älska detta platta bihang på nationen.

Allt var frodigt, grönt och gult på fälten och blått i havet. Jag tänker ofta på Lundells Öppna landskap. Jag har upplevt några förtrollade nätter i  vindstilla ljummen, kolsvart natt med endast svallande vågbrus och glada skratt på avstånd. Jag fattar vad uffegrabben sjunger om!  Jag måste ner dit en gång per år. Jag har blivit beroende.

Alldeles bredvid där jag brukar hålla till bor Timbuktu, en favorit. En annan, Peps, huserar också i landskapet. Dessa båda har gjort en rap-sång om Sveriges dubbelmoral. Lyssna på den!

Nästa blogg blir om västkusten…

Lappland

Posted in funderingar, landskap, musik on 03 februari 2010 by storabh

I Norrland har jag mina rötter. Farsan var från lappstockholm, Lycksele. Morsan föddes i Byske. Själv är jag född i Skellefteå. Mormor kom från Jokkmokk, men morfar trasslade sig upp från Norrköping  av nån rallaranledning. Släkten (som nu börjar falla ifrån) bor från Sundsvall och norrut. Det är klart att en del av hjärtat ligger uppåt. Skönt att nånting är uppåt, kan jag tänka.

Kanhända att min känsla för indianer kommer från mitt påbrå. Samer och indianer tillhör samma naturfolk, där bergen, skogen, sjöarna och älvarna är magiska. Industrialismen och det moderna samhället är inte så viktigt. Jag är en del av detta ” moderna  samhälle”,  men på något sätt,  ju äldre jag blir och miljöförstöringen och den kommersiella dårskapen manglar på, drar jag mig tillbaka och försöker hitta de grundläggande värdena, som egentligen är livet. Då blir jag lugn.

Sofia Jannok,

en underbar sångerska, sjunger på samiska. Lyssna på henne och tänk på Norr-land! Nästa blogg blir från Skåne.