Solarplexus.

Vilket fint ord. Där alla nerver sammanstrålar. Den mest sårbara punkten. Den punkten som alla vill stå på sidan av. Vi vill inte bli sårbara. Vi vill skydda oss. Hur skyddar vi oss? Det är frågan.

Jag  har lånat, förlåt, blivit angiven en bok av Kongan. Carloz Ruiz Zafón, Ängelns lek. Den första boken, Vindens skugga,  var bäst, har jag hört, men det hindrar väl inte att Ängelns lek trasslar sig rätt in i mig. Humor, mystik, spänning, allvar, kärlek,  humanism (jag har kommit drygt hälften men kan inte sluta)!

Boken är i Barcelona. Tidigt nittonhundratal. Historien sveper runt. Byggnaderna är groteska.

Jag kom att tänka på flamänka, fel, flamenco. Vilken eldig dans!

5 svar till “Solarplexus.”

  1. Jag har läst Vindens skugga men har bara kommit en bit på väg i den andra boken Ängelns lek … och så har det kommit andra böcker ”i vägen”.

    Jag hade inte så svårt som du att släppa den ifrån mig … men skall läsa den färdigt en dag. Tror jag.

    Kram!

  2. ÄLSKAR Zafons böcker. Jag önskar att jag hade skrivit dem, de är så lysande bra. Men jag ska nog skriva en dikt om solarsplexus istället, blev väldigt inspirerad av vad du skrev om det och jag gillar ju SOL-metaforer…SOLarplexus, alltså.. tack för uppslaget.

  3. ÅH – Vindens skugga är min älsklingsbok!! Ängelns lek är inte riktigt lika bra. Upp med hakorna lilla B

  4. Jag har läst bägge bockerna och älskade dom, den tredje finns på engelska men väntar nog på den svenska versionen…Jag gillar zafon för han har ett språk som tilltalar mig:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: