Säng

Av någon anledning har sängen fått en central betydelse. Det finns nittiocentimeters, etthundrafemcentimeters, etthundraåttiocentimeters. Själv har jag en etthundratjugocentimeters (det är inte storleken det beror på, det är leken, hi hi).

Nåväl. På sängkanten sitter jag och funderar. Det är mitt bästa funderarställe. När jag ska gå och lägga mig, när jag vaknar på natten eller på morgonen när sömnen är slut. Det är på sängkanten jag fattar alla beslut, planerar framtiden, gör upp en budget och känner oro eller lugn.

Sängen är viktig! Särskilt kanten.

Mitt i natten. P1 skvalpar vågor, P2 är för djupt, P3 återstår. Jag lutar ikull från alla tankar och lyssnar i symbios med alla skiftarbetare till nattens röst, eller vad det heter. Ring så sover vi, kanske.

Då hoppas jag att det blir en dag till med upplevelser.

Sov för fan, den nya dagen randas!

Snart är det sommartid också. Tur att man slipper löneslavsarbete!

Säng!

Ritardando

En musikterm, som lika väl kan vara allmängiltig.

Livets ritardando befinner jag mig i just nu.

Jag vet från alla musikår att ett ritardando är svårt att få till. Med vilken hastighet ska vi slå av på takten? Hänger alla med när det egentligen inte finns nån takt?

Det går inte att göra ett ritardando på egen hand. Det blir futtigt. Man måste vara några och lyssna och känna. Feeling, som sagt. Detta viktiga ord i livet och även i ritardandot.

Jag hoppas att jag har några kamrater med mig i livets ritardando. Jag vill ju ha en så taktfull och till sist taktlös avslutning som möjligt. Jag vill landa mjukt.

Nästa blogg kommer att handla om accelerando, en annan musikterm. Då jävlar. Pass på!

Lektion!

Nere.

Jag älskar trumpet (med betoningen på sista stavelsen, förf. anm!)

Har du Spotify så lyssna på trumpeten i början. Fan vad vackert!

That´s all for today folks!

F d lärare.

Nu är jag pensionerad, men jag råkade av misstag få in programmet klass 9A på ettan. Jag försöker undvika det programmet, lik en frireligiös som undviker pornografiska filmer ( men vi tittar ibland, kanske, eller hur?).

I fyrtio år har jag träffat och lärt känna och blivit kompis med många av mina elever. Titta på bilden! En samling hormonstinna ungdomar. Alla med livets äventyr framför sig. Några kanske har föräldrar som super och slåss, några är homosexuella, några har komplex av olika slag, några känner tvång från föräldrararna, några har drogproblem, några har nyss gjort slut.

Hur ska man kunna skapa en homogen undervisningsgrupp som ska lära sig läxorna och bli GODKÄNDA (detta hemska ord) av dessa personligheter. Tänk om du inte blir GODKÄND och LÖNSAM? Tänk om du väljer att gå din egen väg? 

Lärarjobbet är ett av det svåraste. Däremot är lönen en av de ringaste. Hur ska detta gå ihop?

Björklund, hjälp mig, ty jag förstå ingenting längre.

Jag har däremot lagt ett golv i dag och faktiskt sett att jag kunde det! Och det blev gott!

Hollies är gamla favvvisar om man fokar in på sextitalet.

PS, jag kom på en vers, med 30% Ferlin och 30% Selander. Passpå!

Vi klickade ett golv idag, en vän och jag.

Vi gick väl hem runt fem

en tanke kom när hjärnan blev i lag

Vårt golv var taket i en annans hem!

Snöööööööööööö…..

Det snöar. Flingorna faller som i en leksak som snöar när man vänder på den. Vem är det som vänt på oss? Jag har inte känt några ruskningar.

Nu ska jag tala om vad jag gjort i dag. Intressant, intressant.

Kl 10-14 arbetade P&B med att slipa och tapetsera.

Kl 14.15 rotade jag i bastun hos Revisorn. Han har nämligen sitt dolda bokförråd där. Det är bara att plocka. Kaffe, munk och massage blev det också.

Kl 15.30 var jag i hemmet, stekte pyttipanna, pratade i telefon, tog en öl och nu börjar friden komma. Snön faller och jag med den.

OK. Detta var allt för i dag, folks. I morrn fortsätter vi tapetsera!

Laleh! Min lilla favorit.

PS Hörde på TV,n att en miljard människor på planeten är analfabeter. DS

Vaddå kärlek, eller vaddå?

Jag nöjer mig med att skriva av en sonnevidikt fläckvist. Nån kanske fattar what´s it all about yuo know. Go inside yourself!

Göran Sonnevi:

——-

Det som är vilt hos älgar är det skygga.

Det som är vilt hos sniglar är det stilla.

Att älska sakta, dröjande som sniglar,

eller som flugor som just då är stilla,

kan vara vildare än våldsam älskog.

Passionsflås, bagarsmek, ormtäta famntag

och häftig in- och utteknik fortlever

i vår erotiska utlandskultur

så länge kärleksparen intalar varandra

att guden Eros kräver detta av dem.

Det som är vilt kan vara mycket stilla.

——– Eminem! Jag är inte så mossig än!

Tomma tunnor…

Jag känner mig för närvarande som en tom rostig tunna.  Men jag tror att rosten är ytlig och går att skrapa bort och hålen går att laga med silvertejp. Det är sista utvägen. Går det inte att laga med silvertejp, så är det bara att kasta skiten.

Alla mina idéer har för närvarande runnit ut ur dessa rosthål. Jag väntar på våren och inspirationen. Till dess blir det uppehållande skrivverksamhet, ungefär som att gå på gymmet en gång i veckan i stället för tre.

Glädje kan man emellertid få från tomfat. Copenhagen steel band har jag själv sett in action på karnevalen i Köpenhamn -92 (se bild).  Tyvärr började kyrkan brinna, så det blev ett abrupt slut, men innan det svängde det på som bara fan! Man var yngre då!

Nåt vettigt?

Jag skulle väl orka skriva nåt vettigt, men det gör jag inte. I dag är off! Jag lägger in Thalamus, som avslutade Firmafesten i går.

Livet

Så här olika kan livet te sig på denna planet. Grabben är uttråkad och dricker öl medan andra sammanträder! Mamman spelar på som fan!

Sambandscentralen

I några dagar nu har jag haft sambandscentral i mitt vardagsrum. Folk ringer än på mobilen och än på fasta numret. Det ska skickas mail hit och dit och fixas med än det ena än det andra. Det är likadant varje december när Firmafesten står för dörren. Det är 18 band som ska pusslas in i ett schema så att allt funkar. Det är ungefär som soduko, eller vad det heter. Det blir skönt när festen är över och att det funkat. Det har gjort det i elva år, så det borde väl göra det i år me.

Nyårsafton skiter jag i. Det är amatörernas kväll.

Manhattan Transfer kan sjunga. Operator, tex passar ju bra.

Blues

Idag blir det inte mycket skrivet.

Seasick Steve. Snacka om blues! Tack värmländskan!

Vi Vänerns strand.

Jag tror att jag har hittat en bluesflicka vid Vänerns strand. Flicka och flicka, förresten, men skit samma. Okej, då vet du det. Jag återkommer! Lördag på dig!

BB King säger det mesta med sina strängar.

Neråt fast uppåt.

Jag kommer att vara lite neråt framöver och kanske inte blogga så mycket. Hinner inte heller. Äh, ärligt talat gäller det en dam. Resten får du gissa själv. Hon gillar blues ialla fall, precis som jag.

Jeff Beck

       Rör sig i gränslandet mellan jazz och allt annat. Makalöst! Säger inte mer. Jeff Beck!

Lammkött.

Ett av det  mest sexistiska, slentrianmässigt , machofärgade ordet idag är lammkött. Det används i vardagligt tal som en benämning på unga kvinnor när de umgås med gamla karlar. Det gäller även tvärtom, men det är en viss skillnad.

- Har du fått tag i lammkött? är en vanlig kommentar.

Vad innebär det? Jo, lammet i fråga har ingen egen vilja. Det är ungt och oförstående. Vilken kvinnoförnedring!

Detta språkbruk förekommer i en förtäckt skämtsam ton, men döljer den rätta innebörden, unga kvinnor är dumma och bryr sig bara om status och pengar. Om det är äkta kärlek med i bilden, spelar ingen roll. Kärleken kanske inte är blind, men närsynt?

Kanske det är så? Är kvinnor som lamm? slog det mig helt plötsligt. Jag måste fundera till i morrn!

Lyssna på Stevie Ray Vaughn så länge. Så här kommer det att låta på Bolanche på Firmafesten 28/12.

Conor Oberst, 30!

Likt en gammal smårutten timmerstock flyter jag i livets flod. Halvdöv med tjock bark – har sett och hört det mesta.

Men så plötsligt fastnar stocken i en gren eller sten och hörseln vidgas. Nu råkade jag höra Conor Oberst. Han kommer jag att klamra mig fast vid ett tag innan färden mot fallet fortsätter.

Lara Fabian

Vilken röst! 

Real Group!

I min lilla musikaliska värld är detta fem stjärnor+ av fem max.

Fruktansvärd musikalitet blandad med humor och dessutom LIVE! Det går inte att fuska. Jag säger bara Fy fan va bra!

Real Group på Skansen.

Våld föder våld

Som gammal pacifist måste jag reagera mot etablissemangets reaktion mot sverigedemokraterna.

Vi lever väl i ett av Europas mest demokratiska länder, tror jag  (jag kanske har blivit lurad av nån?). Nu dyker det upp ett parti som råkar ha divergerande åsikter om saker och ting. Partiet är godkänt som demokratiskt. Nu råkar det partiet bli bland de största i valet. Vad händer? Jo man stänger av hemsidan och de flesta sidor som visar vad partiet tycker. Vad är det för demokrati? Är folk så dumma så att dom inte vet vad de röstar på? Det måste vara fel nånstans. Har vi fått en självjäsande maktelit som inte klarar av att med sakliga argument föra diskussionen vidare och med säkra fakta slå ner missnöjespopulister?

Jag är så långt från sd som man kan komma, men jag tycker att kan inte samhället följa givna spelregler, så är vi illa ute. Eller är det anarki som är målet? De som vinner på hela baletten är sverigedemokraterna, tyvärr.

Ingen kommer undan politiken med Marie Bergman, favorit, under en svettig spelning. Härligt! Ingen kommer undan musiken och där skiter man i vilken ras, religion, sexualitet, inkomst eller handikapp det är fråga om!

BH-inte SD!

Pengar

Det är väl PENGAR som styr? Vad är det annars i valet och kvalet?

Två av mina musikaliska favoriter spelar om PENGAR!

Piggsvin.

Så sitter man hemma och mår. Efter tanke mår jag som ett piggsvin. Allting spretar åt alla håll. Tankar, funderingar, planeringar, känslor, känslor och känslor. Jag vet inte om jag mår bra, men inte direkt dåligt och inte alls. Skit samma.

Då sätter jag på Ebba Forsberg och Tanken flyter lugnt. Va skönt! Nu kan jag snart gå och läsa bok. TV skiter jag i. G´natt!

Nu är det som det är.

Regnet öser ner. Regnet öser ner. P&B hade planeringsmöte i går. Det blev tungt! Jag skulle gå och sova lite nu, men det är nån djävla gen som håller mig vaken.

Jag sitter vid datorn. Det är en värld för sig. Jag fipplar till en ”playlist” på spotify. Underbart.

Cajsa Stina Åkerström är jag också kär i (drygt det här). Hon har sjungit in ”minns du den sommaren”, som Gunnar Wiklund gjorde. Nu fanns inte den på youtube så håll tillgodo ändå! Av längtan till dig!

Enkelt

Det är det enkla som är det svåra. Här är en bild och några toner. Det är snart höst, om året och om livet.

The Beatles.

Jag satt nyss och lyssnade på gamla kassettband. Bl a hörde jag The Beatles. Helt plötsligt vidimerades min åsikt att Beatles är nittonhundratalets största musikaliska händelse. Så är det.

Man kan ha vilka åsikter som helst, men dom stämmer inte. Beatles var och är the greatest! Vilka melodier och vilka texter! Och vilken bredd på musiken och vilka musikanter, som spelar helt rätt. Det är sällan man hör det.

Tack för mig idag!

Orsayran II

Så har Congan och jag avnjutit Orsayran. En makalös tillställning. Så här går det till:

Alla som spelar infinner sig mellan 16 och 18 och betalar 150 spänn. Då får man mat (potatisgratäng, kött och sallad), tre öl och en läskkupong. Kl 18 ställer alla upp på led utanför hotellet och under megafonsång från tätmannen spelar alla låten ”Inlandsbanan”. Det är samling vid torget och därefter sprider alla musikanter ut sig på olika ställen i samhället. Sedan blir det som det blir…

Vädret var toppen i onsdags och blir det hyfsat nästa vecka så vete fan om vi inte åker opp igen. Då är det sista gången för i år. Jag skickar med ett  klipp.

Orsayran

Tja, i morrn blir det exkursion med Fimpen och Congan till Orsayran. Jag har varit där nästan årligen, men aldrig haft med mig nåt instrument. I morrn kör jag gitarr och Congan tvättbräda med koskälla och sprucken cymbal. Det blir fint.

Kl 18.00 tågar alla musikanter ut från Orsas enda? hotell och spelar en specialmelodi, som dom flesta hänger med på. Sen placerar man ut sig på olika platser i det lilla samhället och spelar som fan. I ett hörn står en liten sjuåring och gnider fiol och bak nästa kan malmösymfonikernas brassektion stå. Längre fram kan det vara Lasse Lönndahl eller Rockragge. Man vet ingenting. Vilken underbar musikhappening!

Åk dit nån gång! Varje onsdag i juli. Gratis!

Jag kanske kommer hem igen…

Snacka om allsång på Skansen!

Orsayran!

Ugglande.

Så sitter jag här med ögonen på vid gavel och tankarna virvlande mitt i natta.

Så kan det bli när man igår besökt en gammal spelkamrat i visentens stad.

Vi satt i Fimpen och lät minnena rinna till i samma takt som whiskeyn. Vi försökte komma ihåg den repertoar vi hade på åttiotalet. Vi var då en trio, trummor, bas och synt.  Mycket hotell och festspelningar. Vi spelade så pass ofta att det där ”flytet” infann sig. Det var bara att köra på!

Syntisten kunde italienska och det gick hem! Snacka om sexspråk! Som tryckare spelade vi guitarra suona piu piano och intet skrev var torrt. Den övriga repertoaren skulle vi lätt kunna spela rätt av idag. Det kom vi fram till i går natt,  jag och visentmannen. Nu går jag och försöker nanna! Det är försent, inte visent. 

Ja, för fan!

Vi kör ett påhopp igen.

Tv-sladden kan man fimpa med tången. Nu är det bara fotbollsidioti och brölloppsdito som gäller. Nej, jag kollade Halvar och han hade också snöat in på Ebba. Jag med. Nu är det Ebba några dagar för hela slanten.

Jag fick ett oväntat dambesök i går och just då gick den här låten på spotifyen. Det grunnar jag på idag och fortsätter att sätta på Ebba!

Måndag drar jag iväg!

Sommar

Framgent kommer endast sporadiska inlägg. Det är sommar och varken Fimpen eller jag har TV eller dator. Endast radio och CD.

Det blir nämligen en varm och skön sommar i år, har jag bestämt. Vi ska njuta av naturen och tystnaden och strunta i omvärlden. Kanhända att jag skriver nåt om jag känner att jag måste, men annars blir det dött ett tag.

Därför önskar jag trevlig sommar till alla som läser detta! Vi ses förhoppningsvis. Lyssna på Summer in the city så länge. Kram!

Döden

Jag tänkte mig en temablogg.

Livet och döden.

Men jag börjar med döden.

Jag råkade höra (på P1), att Gustav III:s sista ord var:

- Jag känner mig så tung. Några ögonblicks vila skulle göra mig gott.

Mozarts Requiem passar.

Ensam

..fast inte, men ändå. Nu sitter jag här på fredagskvällen med ett glas Whiskey och en öl. Det är skönt. Men så lyssnar man ju på SPOTIFY, och  då kommer alla  minnen tillbaka. Dire straits, Marie Fredriksson, sentimentalt, alt, alt.

Men i morrn är en annan dag!

Hoffmaestro & Chraa

Nu är det musik igen. Jag har min lyssnardag, eller myslyssnaronsdag.

Hoffmaestro & Chraa är braa! Att sjunga på detta viset utan syntar och andra effekter är braa! Rytm, ton och framför allt gläädje. Till och med jag blir glaad!

Apropå det, en pessimist behöver inte bara vara negativ, han kan vara klarsynt också. (Krarsynt är en instrumentell förening av klarinett och synt, men det vet ingen om …än!)

Anna von Hausswolff

Lägg det namnet på minnet!

Jag kan inte säga så mycket utan bara känna när jag lyssnar. Vackert, enkelt, ungt, gammalt, oerfaren, erfaren. Ett naturbarn som jag hoppas orkar hålla på! Hon kommer till Peace and Love i sommar.

Hon finns mest på Myspace, men jag skickar med Youtube, där hon och en flygel tolkar Tom Waits.

Gonatt!

Sång

Idag skiter jag i fulla femtonåringar, smällare och brasor. Valborgsmässoafton är amatörernas kväll.

Jag slötittade på Så ska det låta. Det var inga för mig kända personer med, men jag tittade ändå. Det är då man blir överrumplad. Plötsligt sitter det människor och sjunger. Dom bara öppnar käften och sjunger. Och kan texterna! Jag kommer inte ihåg en rad. Jag misstänker att det kan vara fusk, men dom kan ju inte fuska med att sjunga i alla fall. Nina Söderquist har jag aldrig hört talas om, men hon hade sångförmågan. Hoppas hon gör nåt av det! Trevlig Valborg!

Tonernas makt

-eller en Marie Fredrikssongrottardag.

En gång har jag kommit under livssvackan, som jag brukar gunga runt i. Det var inte bra. Jag blev av ungefär sju anledningar sjukskriven ett år. Då fick jag gå på datakurs (väldigt bra för mig då!).

I alla fall. När jag mådde dåligt så lyssnade jag mycket på Marie Fredrikssons skiva, Den ständiga resan. Jag har inte vågat lyssna på den sen dess! I dag i 2xBaden i vårsolen vågade jag.

Men tamejfan, jag kommer tillbaka till nittiotalet. Det är otäckt vilken känslomässig makt musiken har.

Nu orkade jag i alla fall lyssna. Jag avrundade med Äntligen och då lyfte livet! Jag är uppe i svackan igen!

Nu är jag pigg igen!

Jag slumrade lite, gick upp och kollade burken. Konstigt nog så var det inte sport, utan musik. Makalöst bra musik, med en sångare, sångerska, pianist och munspelare som formligen trollband.

Jag kollade lite och hittade dom på tuben. Du kan ju alltid lyssna om du vill! Martelli Tapes

heter dom. Pauline heter hon.

Sgt pepper.

I morse hade jag fredagsmys i sängen med P1. Folk berättade om vad de gjorde första gången de lyssnade på Sgt Peppers Lonely Heart Club Band för 43 år sedan. Jag minns. Min äldsta är 41.

Glad påsk på er alla sköna människor som ändå finns. Det är tur att ingen i nån äcklig förtryckarstat läser min blogg. Jag har nämligen en dold, hemlig motståndsrörelse, som ingen vet om, kanske inte ens jag själv?

Beatles, det största som hänt i musikväg under 1900-talet!

Korn

Äntligen ett lyft denna dag. Även en halvblind och halvdöv gamling hittar en höna, förlåt korn, ska det vara.

Jag läste på NätAB om nån sångerska som gått längs en gata och strippat. Intressant. Det tittar jag på! Nu blev det inte som jag tänkt mig ( och som det för övrigt aldrig blir). Man fick ju som vanligt inte se nåt, men man hörde. Jag kopplade genast in spotify och lyssnade vidare. En ny favorit! Soul, jazz, funk, lunk, lågt men inihelvete bra. Teatraliskt med superkomp!  Det är bara att rekommendera, fast alla har väl hört damen förut (det är bara jag som inte hänger med så klart så har det alltid varit och det blir bara värre). Erykah Badu

heter hon.

Fel!

Kevin Borg hade det svårt för stunden. Så kan det vara. Felsökning pågår.

Apropå fel, så kom jag att tänka på  The Hollies,

What´s  wrong with the way I live. Lyssna på den så länge!

Tvåsamhet.

Jag ska förklara mitt mentala tillstånd.

Igår basade jag för en samling glada, trevliga människor som dansade och drack. Jag kom i säng runt 02.30. Vaknade 07.13. Jag kan inte sova på MORGNARNA! Förmiddagen har gått åt till att bära hammondorglar och diverse tunga prylar. Nu sitter jag i soffan och tar en rejält stark öl och tittar på Let´s dance (med ljudet av). Jag orkar nämligen inte med liknande program, fast jag vill se ändå.

Jag fick ett infall och började rota i min bruna låda. Där finns mycket, ska du veta! Jag hittade en dikt som Eva Lidén i Härnösand har skrivit. Jag vet inte vem det är, men det är bra, och jag vet inte om jag haft med den i bloggen förut, men det skiter jag i.

MAJDRÖM

Genom majkvälls stillhet

hör jag ditt milda:

- Kom ut ska jag visa dig!

Genom öppet köksfönster

ser jag din gestalt

hukad över planteringsspade.

Jag släpper det jag har för händer,

det känns inte viktigt längre.

Du lägger armen om mina axlar

så här ska vi alltid ha det.

Redan på avstånd känner jag doften.

Vet vad du vill visa mej.

Häggen blommar tidigt i år

säger du obetonat.

Jag känner evigheten röra vid mej.

Du var så overklig nyss

trycket av din arm

värmen i din röst…

Jag bryter en kvist skirhet

berusar mig av dess doft

och vänder tillbaka

in i ensamheten.

Två av oss!

Blötsnöblogg.

Flingorna dumpar ner på altanen trots att det är pulsgrader, förlåt plusgrader, skadeva.

Ok, det snöar här i Dalom, men våren ligger i luften, trots allt. Man får se mellan flingarna. Vintern har ingen chans nu!

Bachelor Boys, vårat 60-talsband, ska spela i Falun i morrn. Det är Shadows, Spotnicks, Ventures, Cliff som gäller. Detta är skitkul! Det var snart 40 år sedan vi spelade låtarna och dom sitter i ryggmärgen. Vi har för säkerhets skull ”finslipat” några gånger.

Spring is nearly here, heter en låt. Den kan man ju alltid lyssna på i alla (flingel)fall!

För säkerhets skull visar jag en bild på Bachelor Boys!

Summering

Nu har jag varit ”pensionär” i drygt ett halvår. Här kommer en kort summering:

1. Hittills har ekonomin varit bra. Det blir värre efter den 16 nov nästa år då tjänstepensionen faller bort. Då blir det slut med att köpa Armani och Laphroaig.

2. Tid är pengar! Det jag har nu är tid. Obegränsat! Alltså är jag omåttligt rik. Jag bestämmer själv vad jag ska göra av dagen. Det behöver inte kosta ett öre. Makalöst!

3. Rullator behöver jag inte än, men jag börjar redan reta mig på utseendet och funktionen på dom. Här finns plats för innovationer!

Nu har jag i alla fall tryckt i mig harmonierna i 800 grader, som vi ska spela i morrn. Det kommer att gå hett till!

Så är det att vara penisionär!

Sommartid.

Så är det då snart igen trots allt dags. Sommartiden gör sitt intåg!

Vem fan har kommit på den idiotidén?

Varför ska vi i detta island ha sommartid? Vem är vinnaren? Nån måste det vara, men vem?

Jag erbjuder mig att tillintetgöra varje argument FÖR sommartid. Var så god!

Summertime!

Texter

Seasons in the sun (texten).

Jag har i min undanröjar och sparariver röjt bland alla noter och texter jag staplat under årens lopp. Vilken guldgruva!

Jag blev sittande och läste texten på Seasons in the sun, som man drömde till på den tiden, utan att lyssna egentligen. Förmodligen förblindade väl hormonerna sammanhanget.

Idag, däremot är det en fruktansvärt deprimerande text, som jag undrar hur det gått för i Felodimestivalen?

Terry Jacks,  heter han. Sextiosex år i år!

Jaja, ska bara…

Jag ska bara skriva i bloggen först. Snart sätter jag mig i baden baden på altanen tanen.

Men jag råkade se ett musikinslag i Tildes förmiddagsreklamprogram och det var toner som ramlade rätt in i vänstra kammaren, tror jag.

Prince of Assyria

heter han och mycket mer är väl inte att orda om. Jag bara lyssnade och kände. Så är det med det.

Blåmes

Så har jag följt med i röstningen i felodivestimalen bara för att jag stålsatte mig. Röstningen är mest spännande. Låtarna låter ungefär likadant som dom alltid har gjort.

Tänk att allt som egentligen är helt oväsentligt upptar människornas tid. Vad beror det på? Först var det OS en djävla massa dar, nu är det inomhusVM, så börjar kallsvenskan mitt i vintern och så är det ju alltid trav. Gud va less jag blir! Felodivestimalen är pricken över i.

Idag tittade en blåmes in genom rutan och jag blev alldeles varm om hjärtat. Den satt länge på fönsterblecket och vickade förundrat på huvudet, som om han försökte förstå vad jag höll på med, när jag tittade på rapport.

Slår man ihop fåglar och musik så kan man inte komma ifrån att Beatles Blackbird skulle slå varenda låt i alla felodivestimaler. Eller?

Äntligen

Tja, idag mår jag bättre. Solen har plaskat på trots att vinden varit bitsk. Det är en kamp!

Jag har bläddrat en sida till i mina noteringar. Några citat:

- Livet och döden simmar i samma akvarium

- Näring för livet har alltid kommit i flytande form..

- Det är inte mycket som kommer ut utav det man har i sig.

- Bland bortsprängda kroppsdelar och granatsplitter (Rapport)

- Det finns alltid en krok!

Marie Fredrikssons Äntligen, passar bra idag. Rösta på rätt låt i kväll du som orkar!

Oro

Har du känt oron nån gång? Den där djupa oron, som inte låter sig hejdas. Inte av På spåret, melodifestvaler, spritflaskor, kvinnor/män, krogar mm? Sömn är bra, när den väl kommer. Det blir en ny ljus dag i morgon! Men det är ju nu som gäller. Oron finns hela tiden.

I kväll är en sån kväll. Det är väl därför jag skriver det här ut i etern.

Musik är bra. När man känner som jag gör nu så gäller det att sätta på Jimi Hendrix (musik alltså. Vad trodde du? Sån är inte jag, och kommer aldrig att bli. Skaru ha en propp, eller?)

Jimi 

var en konstnär och ett med sitt instrument. Han förmedlade känslor. Och dom sitter fint nu. Rensa hjärnan!

Noteringar

Jag har ett anteckningsblock i sängen, och ett i soffan. När jag hör nåt som fastnar från radio eller TV skriver jag ner det i soffan. När jag läser nåt kärnfullt i en bok, skriver jag ner det i sängen. Sedan tittar jag på det jag skrev efter ett tag och allt får nya dimensioner. Många rader sitter bättre när dom är lösryckta ur sitt sammanhang. Det kanske är likadant med oss människor också?

Jag sitter och lyssnar på Titiyo, en underbar musikant som har rytmen medfödd. Så bläddrade jag i mitt A4-häfte, stulet från kommunen under min tid där, en låneförmån! Nu skriver jag upp vad jag skrivit ner ocensurerat. Spännande va?

- Jag känner mig som en utvald person som går med strömmen och har rätt!

- Jag undrar om även små barn känner när det inte är på riktigt?

- Det gäller att hålla flötet flytande. Det är nån annan som kastat i och nån annan som drar opp. Vem som nappar vete fan!

- Får jag bara vara ensam så klarar jag mig!

- Jag skickade aldrig brevet. Men jag skrev det!

- Skintaxmountain (Skinnskatteberg).

Det får räcka för idag. Jag har ett antal sidor kvar. Lyssna på Titiyo!

Apelsiner

Ja, jag kommer tillbaka.

Jag skalade en apelsin nyss. Skalet var tunt och satt som limmat. Jag har inga naglar och gillar inte knivklyftor. Apelsinklyftor ska vara nakna, söta och kärnfria! Efter mycket skavande klädde jag av frukten och fann att den var makalöst söt, saftig och kärnfri. Då började jag att dra jämförelser med kvinnor och apelsiner. De har egentligen mycket gemensamt. De som är svårskalade kan vara himmelska inuti och de lättskalade kan vara torra och fulla med kärnor. Kärnor ska man akta sig för och snabbt spotta ut. Inte tugga på! Det är nu på vårvintern som apelsinsäsongen är, så det gäller att se upp. Många kan vara besprutade också!

Spotnicks, Orange blossom special!