Minnen, eller kastrering av en katt.

I torsdags var jag i Färjestad och kastrerade två katter. Klockan åtta levererades katterna och kl 14 skulle dom hämtas. Vad gör man i Karlstad från klockan 08.15 till 14.00 i kall snöblåst? Man söker sig inomhus till fik och köpcentra och IKEA!

Jag blev havande med en hylla för 249 kr till badrummet. Värmländskan köpte en kökssoffa för 6000, men det skiter väl jag i.

Nåväl, nu är det måndag och jag är hemmavid. Jag har monterat min hylla och satt den på plats. Det känns skönt att få sätta nånting på plats nån gång!  Tvättkorgen som förut stått på plats fick däremot inte plats längre. – Garderoben tänkte jag, där får den plats!

Det gick bra efter att jag plockat ut en kartong med gamla bilder.

Nu har jag suttit och bläddrat i dessa bilder och insett att människorna förr var mycket yngre och vackrare (särskilt jag), och att tiden har sin tand. Jag kommer nog att fortsätta med bläddringen tills sängvärmen tar överhanden.

GLAD HJÄRTA på er allihop!

Somna till Sven-Ingvars, snälla!

Säg aldrig aldrig!

Jag har en kamrat, som genom åren gett mig pricksäkra råd. Han vet mina svagheter.

Jag sålde ett hus och sa : – ALDRIG mer ett hus!

Vännen flinade.

Så träffade jag en dam och vi blev med hus.

Samma flin.

Vi separerade och jag sa: – ALDRIG mer ett hus eller en dam!

Nu bor jag i lägenhet och har råkat träffa en dam.

En gång för länge sen hade jag två damer. Vännen sa: – skaffa en tredje! Det funkade. Problemet löste sig. Det trodde jag ALDRIG!

Nu börjar jag bli gammal och vet inte hur det blir. Det kanske blir servicelägenhet och dam. Men ALDRIG mer ett hus!

Jag kör Little boxes igen. Det hade jag ALDRIG tänkt göra.

Topless

Äntligen är datorn fixad. Tack PH!

Jag pratade nyss med Trean. Hon sover i natt över i huset som ligger nära min f d arbetsplats, där jag orerat i sjutton år. Jag berättade för Trean om en lektion.

Det var en het sen vårdag och värmen dallrade i den illa isolerade baracken. Jag pratade om vulkaner eller greker, jag vet inte så noga. På granntomten låg tre yngre damer på magen och solade topless (på den tiden var det inte fult med en bröstvårta. Konstigt?). 

I alla fall bröts friden av en hormonstinn målbrottslig niondeklassröst:

-Nu vänder dom på sig!

Alla rusade till fönstret och så var lektionen slut.

Detta är pedagogik, Björklund!

Sunny, Marvin

Bröstpump

Bröstpumpen har fått en efterlängtad renässans tack vare att Ohly tagit sig brösttoner och gjort propaganda. Som om detta skulle vara nåt nytt? 1969 använde min dåvarande fru en bröstpump, som såg mer ut som en mjölkmaskin i laggårn. Den finns inte ens med på Google.

Nåväl. Vi hade då börjat spela med Rolf Hedéens orkester. Vår första bebis ( nu 41) måste vara hemma eftersom vi skulle spela i Norge nånstans. Vokalisten nyttjade pumpen under resan, vilket var av nöden tvunget. I pausen var trumpetaren törstig och norpade en ölburk. Vad han inte visste var att den var full med bröstmjölk. Hans min är ett minne för livet! Man kanske skulle kunna kallat det för brölburk?

Så kan livet bete sig. Tack O(Ö)hly!

Pump it up!

Piggsvin.

Så sitter man hemma och mår. Efter tanke mår jag som ett piggsvin. Allting spretar åt alla håll. Tankar, funderingar, planeringar, känslor, känslor och känslor. Jag vet inte om jag mår bra, men inte direkt dåligt och inte alls. Skit samma.

Då sätter jag på Ebba Forsberg och Tanken flyter lugnt. Va skönt! Nu kan jag snart gå och läsa bok. TV skiter jag i. G´natt!

Mors dag.

Jag har just pratat med min morbror. Dvs han var gift med min mors syster. Han fyller 97 i juli. Han är sist.

Jag ska hälsa på honom före midsommar.

Varje gång jag pratar med honom i telefonen, kommer tårarna. Ofelbart.

Generationerna rullar på. Jag har nya på gång, och dom har nya och dom kommer att ha nya…osv.

Åh, det är väl kul! Eller….?

Brigitte Bardot!

Brigitte Bardot, no comments!

Pappa

Min pappa har betytt mycket för mig. Han har lagt grunden, värderingarna, tryggheten. Han var en enastående människa, som vi kanske alla är?

Jag hittade ett foto idag på mig och min pappa, som min morbror tagit. Han var pressfotograf och enorm. Vilka bilder jag har i min låda!

Det var 18 år sedan min pappa gick bort och han finns hos mig än, mer och mer ju äldre jag blir. Vad härligt!

Paul Anka

har en låt om sin pappa. Lyssna på den!

Sgt pepper.

I morse hade jag fredagsmys i sängen med P1. Folk berättade om vad de gjorde första gången de lyssnade på Sgt Peppers Lonely Heart Club Band för 43 år sedan. Jag minns. Min äldsta är 41.

Glad påsk på er alla sköna människor som ändå finns. Det är tur att ingen i nån äcklig förtryckarstat läser min blogg. Jag har nämligen en dold, hemlig motståndsrörelse, som ingen vet om, kanske inte ens jag själv?

Beatles, det största som hänt i musikväg under 1900-talet!

Tvåsamhet.

Jag ska förklara mitt mentala tillstånd.

Igår basade jag för en samling glada, trevliga människor som dansade och drack. Jag kom i säng runt 02.30. Vaknade 07.13. Jag kan inte sova på MORGNARNA! Förmiddagen har gått åt till att bära hammondorglar och diverse tunga prylar. Nu sitter jag i soffan och tar en rejält stark öl och tittar på Let´s dance (med ljudet av). Jag orkar nämligen inte med liknande program, fast jag vill se ändå.

Jag fick ett infall och började rota i min bruna låda. Där finns mycket, ska du veta! Jag hittade en dikt som Eva Lidén i Härnösand har skrivit. Jag vet inte vem det är, men det är bra, och jag vet inte om jag haft med den i bloggen förut, men det skiter jag i.

MAJDRÖM

Genom majkvälls stillhet

hör jag ditt milda:

- Kom ut ska jag visa dig!

Genom öppet köksfönster

ser jag din gestalt

hukad över planteringsspade.

Jag släpper det jag har för händer,

det känns inte viktigt längre.

Du lägger armen om mina axlar

så här ska vi alltid ha det.

Redan på avstånd känner jag doften.

Vet vad du vill visa mej.

Häggen blommar tidigt i år

säger du obetonat.

Jag känner evigheten röra vid mej.

Du var så overklig nyss

trycket av din arm

värmen i din röst…

Jag bryter en kvist skirhet

berusar mig av dess doft

och vänder tillbaka

in i ensamheten.

Två av oss!

Texter

Seasons in the sun (texten).

Jag har i min undanröjar och sparariver röjt bland alla noter och texter jag staplat under årens lopp. Vilken guldgruva!

Jag blev sittande och läste texten på Seasons in the sun, som man drömde till på den tiden, utan att lyssna egentligen. Förmodligen förblindade väl hormonerna sammanhanget.

Idag, däremot är det en fruktansvärt deprimerande text, som jag undrar hur det gått för i Felodimestivalen?

Terry Jacks,  heter han. Sextiosex år i år!

Äntligen

Tja, idag mår jag bättre. Solen har plaskat på trots att vinden varit bitsk. Det är en kamp!

Jag har bläddrat en sida till i mina noteringar. Några citat:

- Livet och döden simmar i samma akvarium

- Näring för livet har alltid kommit i flytande form..

- Det är inte mycket som kommer ut utav det man har i sig.

- Bland bortsprängda kroppsdelar och granatsplitter (Rapport)

- Det finns alltid en krok!

Marie Fredrikssons Äntligen, passar bra idag. Rösta på rätt låt i kväll du som orkar!

Varning för ras!

Detta skulle kunna vara en rubrik i Nationell front, men det är tvärtom.

Jag hade Winnerbäck som en tröst och en betablockerare när jag mådde som sämst och han råkade komma ut med en skiva. Den gick hela dagarna. Det var i början av Winnerbäck. Sen har han dalat i mina öron, men det kanske beror på min sinnesstämning, nu när jag är panksjonär och vet var skåpet ska stå. Visionär kan jag vara ändå. Det kommer alltid nya winnerbäckare och bäckerskor!

Ta på hjälmen och se upp! Lyssna på Varning för ras! (tippetippetapptapp….)

Memories.

Dagen idag var kall, -25.  Jag ville inte. Klockan elva tittade jag ut över Atlanten, förlåt altanen ska de va! Jag har en rund termometer i julgranen, som fortfarande står grön och frodig och får stå så till påsk. Granen står på solsidan, sovrumstermometern på skuggsidan. Jag jämförde. Tjugotvå graders skillnad! Inte undra på att man kom upp ur sängen!

Jag har börjat sortera alla mina bilder. Varför vet jag inte, men jag har en förhoppning om att barnen kan få en ny dimension av hur farsan var, när dom rotar i mina prylar en dag. Då är det bra om det finns nån djävla ordning på bilderna.

Jag hade inte alls planerat att sortera bilder. Det hela började med att Fimpen hade en oroväckande snöhätta på sig. Jag tänkte att om jag kör motorvägen till Falun och trampar gasen i botten, så flyger snön av.  Jag märkte inte så mycket av det,  men bilarna efter gjorde .Dom såg ingenting!

Jag kom till Falun och Clas Olsson och köpte fem billiga album á 100 bilder. Det har jag suttit med resten av dagen.

Jag kan ju inte låta bli att titta på bilderna. Därför strömmar en massa minnen fram, så det är nog dags att nanna nu! Sov gott å skit i OS!

Vinter

Tänkte inte skriva mycket idag heller. Känner mig insnöad.

Ted Ströms fina text, underbart tolkad av Monika Törnell beskriver bra vad jag tänker på i sömnstadiet! ( en proffsig inspelning också!)

Van the man

Jag tänkte inte skriva så mycket.

Den vackraste kärleksvisan har skrivits av Van Morrison. Han fanns inte i original på tuben, men detta är inte dåligt.

Robert, Robban, Zero Broberg

Sjuttio bast! Han var med på TV i förmiddags när jag slötittade. Plötsligt vaknade jag till. Han kom inte ihåg texten till låten han sjöng, han satt i soffan och var fläckvis frånvarande. Jag blev pinsamt berörd. En av mina favoriter har blivit gammal! Jag kanske har blivit det ock, men jag hoppas att jag hoppar av innan jag blir en parodi på mig själv.

Samma sak med Elisabeth Höglund. Man måste ju ha sådan distans, perspektiv och självkännedom att man förstår att det inte funkar längre. Mitt råd: Gör nåt annat! Hennes medverkan med de andra tuttinuttorna har bara varit pinsam.

Jag kommer ihåg Robban från sjuttiotalet. Jag var av nån outgrundlig anledning med i en jury, som skulle rösta på skivor till svensktoppen. Jag fick en drös skivor hemskickade, som jag skulle bedöma. En av skivorna var med Robban. Jag kommer ihåg den, för att jag tyckte att det var väl i fräckaste laget att sända i radio. Skivan fick i alla fall högsta poäng av mig. (Jag var ganska fräck på den tiden). Låten heter ”Varför tog jag inte dig där?”

Vart tog dom vägen?

Så förflyttar jag mig raskt från Bohusläns äckliga, tångstinkande slippriga klippor, där illorange(a) brännmaneter i svärmar väntar på nästa kropp i dopp.

Vi övergår till dem som försvunnit. (Kanske har dom halkat på en bohuslänsk klippa?)

Aston Reymers Rivaler var kul på sjuttiotalet. Vart tog dom vägen?

Vi hade ett band i stan som var mycket inspirerade av Aston. Dalen 4 hette vi, efter replokalsadressen. Jag vågar, med ålderns rätt säga, att det var det roligaste sammanhang jag spelat i. Vi hade en repertoar som spände över allt. Från den ingroddaste jazz till MA Numminen, via rock och blues.

Lyckligtvis finns några låtar med Aston på tuben. Lyssna på Stockholms ström.

Det ger en aning om vart det lutar. Tyvärr finns inget med Dalen 4 att klämma ut (än).

Ja, vart tog vi vägen, förresten?

Skåne

Ett av mina favoritlandskap. I mitt andra liv var” the family” i Skåne varje sommar. Då lärde jag mig älska detta platta bihang på nationen.

Allt var frodigt, grönt och gult på fälten och blått i havet. Jag tänker ofta på Lundells Öppna landskap. Jag har upplevt några förtrollade nätter i  vindstilla ljummen, kolsvart natt med endast svallande vågbrus och glada skratt på avstånd. Jag fattar vad uffegrabben sjunger om!  Jag måste ner dit en gång per år. Jag har blivit beroende.

Alldeles bredvid där jag brukar hålla till bor Timbuktu, en favorit. En annan, Peps, huserar också i landskapet. Dessa båda har gjort en rap-sång om Sveriges dubbelmoral. Lyssna på den!

Nästa blogg blir om västkusten…

Januari

Januari är kall och lång på alla vis, men februari försvinner som en fis!

Miss juli kan korta av denna ismånad. Likaså Neil Sedakas Calendar girl.

Joni

Ja, ikväll blir det mycket. Nyss tittade jag på Lisa Nilsson på TV. Hon hade Joni Mitchell till bordet. Både hon och Lisa tillhör favoriterna. Tankarna gick till en Jonilåt, Both sides now, som är makalöst tolkad av Singers Unlimited. Lyssna och njut!

Tårar.

Jag gråter så ofta nu förtiden. Det bara kommer, och jag skäms inte. Vad beror detta på? Kan det vara åldern? Alkohol beror det inte på, för jag gråter lika mycket ändå.

Det räcker med att jag ser nåt känslitgt på TV, lyssnar på musik, tänker tankar, så börjar tårarna komma. Jag ser det som ett hälsotecken.

I morse var det på TV några kvinnor som förlorat sina barn i tsunamin – tårarna kom. I kväll tittade jag på Woodstock – tårarna kom. I förrgår pratade jag med min 96-åriga morfar-tårarna kom. Jag tror att tårar är bra – såväl i glädje som i sorg! Tears in heaven!

Teach me!

Jag satt och läste Skatans senaste bilder. Det var bilder av Lars Lerin. Jag blev fångad direkt! Hans bilder har samma feeling som Peter Tillbergs. Nästan som fotografier, men inte. Det är den lilla nyansen som glöder. Kanske som mellan människor?

Tillbergs mest kända, Blir du lönsam lilla vän, är en sammanfattning av mitt arbetsliv och min skoltid. På en enda bild. Makalöst!

Från det ena till det andra, för att vara lite aktuell, men samtidigt blicka bakåt och ha lärargärningen kvar, så har jag plockat in en Tiger i bloggen. En amerikansk tiger! (eller var det svensk det skulle va?) Peppar peppar take in wood(s)!

Kan det vara sexigt med en järnfemma? Kanske hole in one? Teach me!

Två kärlekar

Det fanns nåt TV-program som hette tre kärlekar, om jag inte missminner mig. Jag har haft två kärlekar på TV i kväll, på två olika kanaler, fast inte samtidigt.

Kärlek ett:

Programmet heter Halv åtta hos mig. Helge Skoog är den suveräne kommentatorn. Bara han, gör programmet sevärt. Nu är det inte Helge jag är kär i, utan en hasselbladskamera, som var med i kalaset. Det är så att en av mina morbröder var pressfotograf på Expressen och Se (som fanns för länge sen). Ibland kom han hem och hälsade på när han var på ”uppdrag”. Detta var på 50-talet på Soltorget, tredje våningen. Han gillade mig och vecklade upp sin hasselbladskameraväska så att jag fick titta och känna och skruva och trycka. Vilken lycka! Där fanns allt. Flera kamerahus, objektiv, blixtaggregat, linser mm. Sedan dess har jag alltid gillat kameror, fast nån fotograf  blev jag inte.

Kärlek två:

Malena Ernman, så klart. Hon var med i programmet Sommarpratarna på ettan. Ett intressant program eftersom de som deltar, står i rampljuset och vågar dessutom ta ett glas vin och bete sig någorlunda naturligt.

Om jag blivit klokare av dessa program vet jag inte. Jag slapp Timell i alla fall.

Nu har jag suttit flera kvällar och tittat på TV. Jag måste skärpa mig! Fy!

Ljuva sex-tital!

Det är dags att grotta ner sig i gamla minnen. Jag måste ju använda kategorin minnen nån gång. Dessutom har jag införskaffat en skrivare med scanner, så om nån vill ha en skriftlig, handskriven blogg direkt i brevlådan,så går det att ordna. Det går bra att prenumerera. 2599 kr/mån. Hör av er!

Jag kom att tänka på Helen Shapiro. Här är en häftig Youtubare där hon och Beatles är med. Samtidigt ska jag försöka lägga in en gammal bild på vårat band från den tiden. Detta är nostalgi!

Diabilder

Jag har ungefär tusen diabilder. Vädret idag passar för att rensa ut skräpet och bevara kornen. That´s my day, folks!

Jag gick till Expert och införskaffade en DIABETRACHTER, som är tillverkad i Kina. Världen är upp och ner! Nu sitter jag här och betraktar och sorterar. När jag en gång är borta, så ska barnen kunna säga:

- Gubben hade då i alla fall en djävla ordning på bilderna!

En historia dök upp apropå di.

Två mammor med var sitt barn satt i en tågkupé och det minsta barnet blev ammat av mamman, som hade rejäla mjölkförpackningar. Det något äldre barnet tittade förundrat på. Plötsligt utbrast det:

- Du, du ska inte blåsa, bara suga!

Dia Psalma heter ett punkband. Passar förträffligt!

Tårta!

Idag skriver jag inte så mycket. Jag har fullt upp med att fira och snacka med Cliff. Han har som synes blivit lite åldrig och mikrofongreppet har liksom pemanentats.

Tårta har Magnum och jag ätit idag. Kommer du ihåg Tårtan från 70-talet?

Det var då det!

Blood sweat and tears

Varför spelar inte dagens ungdom blåsinstrument? Har syntarna tagit över helt, så är det illa. Att hitta en bra trumpetare idag är inte lätt. Att få ihop en blåssektion som matchar Blood sweat and tears måste vara omöjligt.

Här ett  legendariskt bastubesolo i låten And when I die (fast jag har en bättre version på KASSETTBAND i min hylla)!

Kom å lyssna, vetja!

Elvis!

Idag skiter jag i politik (Bryssel och sossar osv), jag struntar i om huliganerna bankar ner hela Avenyn, vädret må bli hur det blir, lägg Afghanistan i komposterbart och Putin i brännbart!

Lyssna på the King! Det är söndag.

Det pockar på!

Som arbetslös blir jag galen om jag inte har en meningsfull bok att ta till i höstmörkret. Nu har jag tragglat med Madame Terror i en vecka, men orkade inte längre. I går tog jag en promenad ner till Bokia, eller vad det heter (allt ska ju sluta på -ia eller -is, nuförtiden). Jag tänkte köpa en pocket, men kom hem med fyra. Men jag betalade bara för tre! Jag blev lurad av ännu ett av dessa försäljningstrick, som annars yxi kaxi Ica Maxi är expert på.

-Köp tre paket bacon för endast 29.90!

- Men jag behöver ju bara ett? Kylåfrys är redan fulla av andra treenighetsvaror. Jag får bita i det sura äpplet och betala litet mer. Varför inte ta bort trepriserna och sänka lite överlag?  Jag undrar vad jag skulle få betala för ett femtiopack bacon? Guud, va billigt det skulle bli. Sen är det ju bra att ha, då slipper man köpa!

Hur kom jag in på bacon? Jo det var Hamilton. Ham = skinka. Så kan det gå.

Vi är alla inplastade tre och tre i försäljningsmaffians garn.

Från ICA till IKA (i rutan). Ett minnesinlägg! Nostalgi.

Romantik.

Detta hände för minst ett decennium sedan. Jag var ute med en dambekant ( bilden ljuger något). Vi släntrade in på det enda öppna stället, storkrogens bakficka. Där lät musik. Och vilken musik! Vi var kanske 20 pers och alla satt och gapade. Två personer, som kan få det att svänga så makalöst! Youtube ger inte rättvisa, men man kan ana…

Two Timers hette dom. Vi pratade lite efteråt och detta visade sig vara en födkrok såväl som nån annan för dem. Slit för brödfödan. Men ett trevligt slit!

Carole King

Så sitter jag här med platt ringfinger (blev klämt under en spånplatta när jag skulle vara duktig och hjälpa fyran). Mot smärtan har jag tagit en whiskey, räkmacka och en öl. Under tiden har jag lyssnat på en nostalgifavorit, Carole King, på Spotify. Det finns ingen artist som hon, som kan förflytta mig tillbaka i tiden. Jag tror att jag fortsätter lyssna. En personlig favorit är Song of long ago. You´ve got a friend är den mest kända. Därför spelar jag en annan låt.

PS. Ringfingret har jag ingen användning för längre ändå. Tur att basfingrarna är intakta! DS.

Bara ben

I dessa varma tider kan man, som gammal amatörvoyeur, inte låta bli att titta på alla bruna damben som exponeras till höger och vänster. Människan består ju till största delen av ben och jag gillar vissa av dem.

Nåväl. Nu ska jag berätta om när jag hejade på Jennifer Lopez, i fortsättniningen kallad JLo.

Det var en het sommardag i mitt sista hus i ett villaområde i staden. Hettan dallrade, luften stod still. Jag var ensam hemma och hade tagit på mig att rensa ogräs. Kvarteret var utrymt. Folk hade semester eller badade vid nån sjö. Nån enstaka katt smög över gatan. Jag valde skuggsidan. Där fanns en mängd sega ogräs. Jag låg där på alla fyra med shorts och en ALCRO-kepa på skallen. Svetten rann. Plötsligt hörde jag ett klickande ljud av klackar. Vid det ljudet blir en man som en av Pavlovs hundar. Man vet vad som kan komma. Jag tittade upp från jordkladdet och såg JLo komma gående nerför gatan. Det var som en dröm. Jag smygkikade genom buskarna och insåg att det var tamejfan det vackraste jag sett. Min kära far sa alltid att när en kvinna går, ska det se ut som om två småpojkar slåss under en filt. (Det var väl den sexualupplysning  jag fick av honom)

Just när jag kollat småpojkarna och landningsstället och skulle återgå till kvickroten log JLo med ett bländvitt leende och sa:

-Hej!

Jag gapade och utstötte något medan JLo guppade förbi. Jag har aldrig upplevt nåt liknande. Jag vet inte var hon kom ifrån eller vart hon skulle. Jag har aldrig sett henne sedan dess. Jag fick nåt att fundera på bland all kvickrot.

Galenskaparna har en suverän monolog som heter Bara ben. Allt börjar på bokstaven B.

Nu ska jag gå och rensa lite ogräs!

Valborg.

Idag är det amatörernas kväll. Mycke supa och torrt i markerna. Det blir jobbigt för polis och brandkårer. Tråkigt.

Jag håller mig undan. Men andra kan ju ta sig i brasan eller bli på smällen. Eldig är jag andra kvällar. I kväll ser ingen röken av mig. (räcker det med vitsandet? Jag kan hålla på länge än!)

Jag kom att tänka på Siw Malmqvists aprillåt från melodifestivaren 1961. Dåligt ljud, men man märker att tiden går.

Trevlig helg, folks!

Striptease

Jag skulle ju skriva om sex så jag gör väl det, på mitt sätt.

Vi förflyttar oss till början på sjuttiotalet när frigjordheten sprakade. Borlänge hade två porrklubbar och en restaurang där det strippades var och varannan helg. Det var lika i varenda stad i detta land. Märkligt tycker vi idag.

Hur det nu var, så hade vi fått en spelning i Grängesbergs Folkets Hus. Kamratklubben Dynamit hade ordnat dans och vi skulle spela. Det utlovades striptease i pausen. I vår fantasi målade vi upp en fenomenal stripshow,  när vi åkte de sju milen till gruvstaden.  Hur samtalet gick i bussen vågar jag inte släppa fritt på nätet.

Nåväl, vi började spela och det var fullproppat med folk. När pausen kom,  intog vi strategiska platser i scenens mörka vinklar och vrår längst bak. Vi hade fin utsikt. Man såg svettiga mansansikten i publiken där ögonen lystet glimmade likt sillar i ett stim. Nu dök miss Lola upp och började avklädningen. I taket lyste ett antal lysrör som framhävde blekheten hos Lola. Lite lönnfet var hon också. Den erotiska musiken kom från en Tandberg rullbandspelare och hördes knappt. Vi tittade med förundran på spektaklet.

Det tog väl ca tio minuter innan Lola var näck. Då gick vi och fikade.  När vi körde igång efter paus var publiken reducerad med ungefär 70 procent. Vi var alltså inte så populära.

Det visade sig att miss Lola var från Långshyttan och hette Ulla.

Cliff Richard and the Shadows, Please don´t tease!