Grisen, eller en hyllning till dieselmotorn!
Grisen har jag döpt fordonet till. Den tar mig över berg och dalar med ett envist stånkade och pustande. Då och då hoar han till.
I dag var det ett underbart vårvinterväder och alla var glada, t om Grisen. Han frustade och fnös uppför backarna vid Ställdalen. Dom backarna är ingen lek, ska jag säga, men Grisen var på ett sjuhelvetes humör. Alla tider stämde och människorna hade ett leende på läpparna, t om jag. Hade jag haft gitarren me så hade jag spelat och sjungit. Tamejfan! Traveling Wilburys!
12 januari 2011 den 22:27
Trodde inte att sådan fanns fortfarande. Sån åkte man ju när man var ung. Väcker bara trevliga minnen till liv.
13 januari 2011 den 02:24
Dom hade jag alldeles glömt bort … Traveling Wilburys alltså … ja Grisen också förstås …
Jag är glad att du är glad … jätteglad
Kram!