Plötsligt tar det stopp i bloggerimaskineriet. Blogginfarkt. Input är större än output. Flaskhalsar har man klarat jämt, men inte detta.
Det är kanske ett pensionärsproblem. På dagarna via media, kontakter och funderingar, blir intrycken så överväldigande att det blir förstoppning i systemet. Så känner jag i kväll.
Det är så mycket jag retar upp mig på. så många som jag känner för och så mycket jag vill säga, så det känns som att köra in i en vägg.
Jag har inte ens ett löneslit att gå till för att glömma. Nu tränger sig verklighetens demoner på. Det gäller att vänja sig. Det går säkert bra.
Jag drog på The Enemies, You are not alone 
på högsta volym (nassen ovanpå jobbar), och allt lättade.
Nu ska jag bara börja bena upp alla mina tankar, så blir det mycket bloggeri. Det räcker nog till våren!






Varför måste man ha maskiner??





